Peru i bilder

Jag var som det tidigare skrivits om i Peru från 9 juni och cirka en månad framåt. Tidigare har jag skrivit om vistelsen på 4800 meters höjd och även om ett antal häftiga fåglar som sågs på resan. Att se fåglar var ju resans huvudsyfte. Under en häftig resa som denna ser man dock mycket annat också, vilket jag ska försöka illustrera med dessa bilder. Alla bilder är som vanligt klickbara för större storlek.

Redan första dagen i Peru var vi ute på havet en hel dag för att titta på havsfåglar på Humboldtströmmen. Det var en fantastisk upplevelse. På vägen tillbaka åkte vi via några klippöar där det dels häckar en del havsfåglar, men även finns tiotusentals sjölejon. Om man tittar noga på bilden ser man att det som förefaller vara marken på ön i själva verket är helt täckt av sådana.

Bara Zeb Macahan saknas. Norr om Lima finns torrmarksområden som är mer vilda västern än det som man ser i gamla västernfilmer. Dessutom är de bra för fåglar. Inte särskilt artrikt, men det man ser är ofta väldigt specialiserade arter som man inte ser i andra områden.

Flodravin i nationalparken Yanachaga-Chemillen. Spektakulära scenerier och vägar som ofta går halvvägs upp i branterna med ruggiga stup på ena hållet. Inget för fegisar.

Vägen till Iscozazin. Inte den allra bästa väg jag åkt på. Snitthastigheten under transporten var ungefär 10 km/h.

Lunchbreak med bad i ett biflöde till Amazonas. Jag överdriver inte om jag säger att detta var ett av de skönaste bad jag tagit i mitt liv och definitivt på en av de mest attraktiva platserna. Denna bild togs av JLz (det är yours truly i vattnet).

Båtar av olika sort och kvalitet är det absolut bästa transportmedlet i Amazonasregionen då vägnätet är obefintligt och i befintliga fall av urusel kvalitet. Här tre yngre Peruaner på en flotte.

En liten Peruana som liftade med oss hem från skolan när vi var ute på flodtur (hon gjorde faktiskt det!).

Lokal rom och Inca Kola ger Inca Libre, resans definitiva innegrogg.


Tidig morgon resp. lite senare morgon i molnskogen. Satipo Road, ca 3300 meter över havet.

Ännu högre upp på Satipo Road, nu ovan trädgränsen på ca 4000 meters höjd. Satipo Road är en väg som kan följas från staden Satipo (ca 800 meters höjd) upp till drygt 4200 meters höjd. Denna höjdgradient tillsammans med den omväxlande naturen gör det dels mycket artrikt och dels är det väldigt bekvämt, eftersom nästan all skådning kan göras från vägen. Satipo Road är centrala Perus motsvarighet till det mer kända Manu Road i södra delen av landet.

Efter att ha tittat på arapapegojor från en liten sandrevel på en flod såg Olas nacke (och även händer såg ut på liknande sätt) ut så här. De små röda prickarna är bett från sandflugor. Lyckligtvis känns de knappt, vare sig betten eller utslagen. Kikarremmen gör att nedre delen av nacken klarat sig bättre än resten.

Gunnar Engblom, numera professionell fågelguide boende i Lima och medverkande på större delen av vår resa, har ett förflutet som punkare (i bandet Guran Guran) och sedermera gatumusikant i Stockholm. Han hade med gitarr på resan och underhöll på de mest oväntade platser - här i hamnstaden (vid en flod - hamnstad i Peru behöver inte alls ligga vid kusten) Puerto Ocopa.

Junin, beläget på punan i Anderna, ca 4000 meter över havet. I Juninsjön är den stora ornitologiska attraktionen den flygoförmögna junindoppingen, som bara finns där i hela världen - med en beräknad population på ca 200 individer. Vi såg i alla fall några av dem. Bilden visar hur det ser ut om man vänder ryggen mot sjön och tar bilden åt andra hållet i stället.

Resan avslutades med att vi körde från resans högsta passage (4930 m.ö.h) ner längs Andernas västra sluttning genom S:t Eulalia-dalen. Fantastiska scenerier och en mycket intressant fågelfauna, med ett drygt tiotal endemer (arter som bara finns i Peru i världen) som vi inte sett tidigare på resan och flera fina obsar på kondorer. Vägarna här går också med rejäla stup på sidorna (se till vänster i bilden), men vår chaufför var väldigt rutinerad och försiktig så det kändes sällan otäckt. Undantaget var när vägen plötsligt hade rasat och vi tvingades vända på en väg som inte var mycket bredare än bilen. Men även det löstes på ett perfekt sätt.