Thursday, July 27, 2006

Laleh (support: Stefan Sundström)






Laleh (support: Stefan Sundström). Folkets Park, Malmö 26/7/06

Wednesday, July 26, 2006

Swea Reggaefestival















Swea Reggaefestival. Folkets Park, Malmö 25/7/06

På bilderna syns, uppifrån och ner: Roots Alliance, Rebellion The Recaller, Cali P, Eek-a-mouse, Club Killers, Aswad, Looptroop, Alpha Blondy (2 bilder), Helt Off (2 bilder), Jimmy Cliff (2 bilder) och längst ner Gustav & Viktor från Club Killers i publiken på Jimmy Cliff-spelningen.

Reggaefestivalen genomfördes i tryckande värme och stekande sol. Och det var en riktigt bra och trevlig festival. Antalet band var något färre än på Accelerator några veckor tidigare så det fanns möjligheter att se åtminstone delar av alla spelningar.

Det första bandet jag såg var skånska Roots Alliance. Det är bra, svängig reggae med blås. Kalasöppning! Sen följde ett par artister som uppträdde med samma musiker och som jag inte hade någon koll på innan (Ras Charmer, Rebellion The Recaller & Cali P). De var trevliga för stunden men ingenting som satte spår i efterhand. Eek-a-mouse var väldigt underhållande, inte bara för sin märkliga och unika sångstil utan även för sitt lite udda rörelsemönster. Bra spelning!

Sen var det dags för Club Killers, som jag hade mycket stora förväntningar på. Jag såg dem på Mejeriet i februari, då de spelade med Kevin Rowland. Det var bland det bästa jag sett, en klockren +++++-spelning! Men här var det annorlunda. De spelade i och för sig på inomhusscenen, vilket jag hoppats. Men det var varmt och ljust ute så det var inte så mycket folk. Och det var nog rätt få som hade koll på dem för publikresponsen var rätt så ljum. Och de borde ha spelat lite fler uptempo-låtar, nu blev det en rätt så lugn föreställning, vilket känns lite fel med ett så stort band. Men klart det var bra ändå, det är ett fantastiskt band!

Sen följde Aswad, som var riktigt dåliga. Looptroop fick däremot till ett rejält ös på inomhusscenen. Och sen var det Alpha Blondy utomhus, vilket var mycket bra.

Det sista jag såg på inomhusscenen var Helt Off. Det var deras första spelning någonsin. Möjligen lite förvånande eftersom de funnits några år och släppt två album. På något sätt märktes det att det var en debut för de var otroligt laddade. Det var en fantastisk spelning! Festivalens särklassigt bästa! Och de spelade ett extranummer trots att deras tid var ute och de blev tillsagda att de inte fick. Men stämningen var så hög att inget kunde stoppa dem. Helt enormt!

Sist på utomhusscenen spelade legendaren Jimmy Cliff. Det var kul att se honom just eftersom det var han. Han och hans band levererade en Greatest Hits-spelning som funkade bra som underhållning för stunden. Men den som ville se en politisk manifestation blev nog besviken.

Saturday, July 22, 2006

Kanye West m.fl.








Kanye West, Maceo Parker & Shuffle Demons. Skeppsholmen, Stockholm (Jazzfestivalen) 20/7/06

Tuesday, July 4, 2006

Accelerator - The Big One











Accelerator - The Big One. Folkets Park, Malmö 3/7/06

Uppifrån och ner ses Jenny Lewis & The Watson Twins (på bilden med special guest Ben Gibbard från DCFC), Essex Green, Hot Chip, Death Cab For Cutie, Silver Jews, King Creosote (2 bilder), Raconteurs samt Love is All (2 bilder).

Detta var ungefär det jag hann se under årets festival. Det var sjätte året festivalen hölls och jag har varit på de fyra senaste. Detta var ungefär lika halvbra som 2005 men betydligt sämre än 2004 och något sämre än 2003.

Jag missade tyvärr nästan hela spelningen med Regina Spektor (som jag gillar på skiva)eftersom hon spelade så tidigt. Men det lilla jag såg och hörde (typ 3 minuter) lät rätt så trist och en av mina vänner som kom tidigare bekräftade det. Jenny Lewis och Essex Green var riktigt bra - tyvärr spelade de utomhus på eftermiddagen när det var tokvarmt. King Creosote var också mycket bra. Love is All var en jättebra avslutning men de var ännu bättre förra året på Perfect From Now On.

Raconteurs var småkul i ungefär 20 minuter, sen tyckte de att det var roligare att spela evighetssolon på gitarrerna än försöka underhålla publiken. Silver Jews var däremot bra med David Bermans utpräglade "in your face"-sång. Hot Chip var tråkiga liksom Death Cab For Cutie. Ja, detta skrivs långt i efterhand så därför blir det ytterst summariskt.