Dan Berglund m.fl.

Såna som vi kommer aldrig nånsin att finnas mer - Ola in Space & Dan Berglund

Dan Berglund, Krantz och Tom Malmquist. Inkonst, Malmö 26/9/07.

På onsdagskvällen var jag och lyssnade på Dan Berglund på Inkonst i Malmö. Han har nyligen släppt sin första skiva på 20 år (!), en fin samling visor i Ferlinsk tradition med titeln Såna som vi. Dan är en av mina största hjältar och jag kan varenda text på hans debutskiva En järnarbetares visor utantill. Den kom när Dan var 21 år gammal 1975. Dan tillhörde då KPML(r) i Göteborg och skivan gavs ut på deras förlag Proletärkultur. Låtarna handlar genomgående om livet på skitiga fabriker och om människorna där. Det finns en genomgående stark politisk underton, men Dans berättarkonst gör att han undviker samtidens eviga misstag att bli uttalat agitatorisk. En järnarbetares visor är en av de bästa skivor som gjorts i Sverige någonsin! Varenda låt på skivan är fantastisk i sig, men den som mest satt sina spår är De mördades fria republik, en låt som orsakade lyssnarstorm då den spelades i Sveriges radio på 70-talet p.g.a. några hätska textrader skrivna i ilska angående de arbetare som dör i de svenska fabrikerna som följd av bristande säkerhet.

Efter detta släppte Dan ytterligare två skivor på Proletärkultur, men bröt i slutet av 70-talet med kommunismen. Sen har det bara blivit två skivor, Vildmarken från 1988 och den alldeles nya skivan. Dessa skivor är mindre politiska men i övrigt känner man igen stilen - vackra visor med en betraktande utgångspunkt, ofta om människor på glid.

Jag hade för länge sen gett upp hoppet om att få se Dan Berglund live. Men så dök chansen upp och självklart var jag på plats. Jag orsakade t.o.m. att den annars standardiserade onsdags-quizen på Pickwick inte blev av för "mitt lag". Fast Emma tycker nog att det är hennes lag. Bikini Robots With Nuclear Warheads (From Hell) heter vi i alla fall. Men det har ju inget med Dan Berglund att göra så tillbaka till det. Fast å andra sidan kanske vi borde byta namn till The Free Republic of the Killed? Det hade faktiskt varit riktigt coolt!

Dan spelade några låtar från förra skivan (som alltså kom för 20 år sedan) och många från den nya. Han hade med Harald Svensson på klaviatur (alternerade mellan piano och dragspel). Det lät fantastiskt. Speciellt titelspåret från nya skivan är jag svag för. "Såna som vi kommer aldrig nånsin att finnas mer" handlar alltså om att generationer förändras och så som vi är idag kommer andra människor inte vara någonsin mer.

Jag hade inte väntat mig några låtar från 70-talet och var mer än nöjd när Dan och Harald lämnade scenen efter ett extranummer. Publiken, som skrikit på några av de gamla visorna tidigare, stod dock på sig och Dan kom in en gång till, denna gång helt själv. Och så sa han att "denna skrevs av en 19-åring" och berättade historien om hur den orsakat rabalder när den spelades i radio. Och så gjorde han De mördades fria republik och det var fantastiskt känslosamt. Den glödde fortfarande. Tveklöst en av de starkaste sånger som skrivits i Sverige.

Övriga artister under kvällen var ett instrumentalt band vid namn Frantz. De spelade suggestiv, instrumental musik. Stundtals lite countryinfluerat, stundtals mer åt jazz. Ganska filmiskt. Skickligt men lite långtråkigt. Nils Berg, som jag såg med sitt egna band på Stockholm Jazz, är med i bandet och spelade på en basklarinett som var dubbelt så lång som en vanlig.

Dessutom var det Tom Malmquist, som har bakgrund som hockeyspelare på elitnivå, men nu har gett ut både skiva och diktsamling. Föreställningen var mest musik men han läste också någon dikt. Musiken är i singer/songwriter-tradition, men med lite elektronik (som inte alls dominerar), trakterad av Sophie Rimheden. Spelningen var väldigt kort och han var klar efter bara ca 5 låtar när det fortfarande kändes som han var i början. Men jag gillade det.