Ola in Space, 4818 m.ö.h.

Ja, då var jag hemkommen efter en månad i Peru, artmässigt världens fågelrikaste land i konkurrens med Colombia. Resan blev en stor succé och vi såg eller hörde inte mindre än preliminärt 753 arter. Som jämförelse kan nämnas att de som sett mest i Sverige under sin livstid har i storleksordningen 430-440 arter.

En av höjdpunkterna under resan var fågelskådning på riktigt hög höjd i Anderna. Kring 4000 meter försvinner nästan alla fågelarter som finns lägre ner och ersätts av arter som specialiserat sig på att klara sig under de hårda förhållanden som råder här uppe. Som människa kan man se på höjden på två sätt. En del tycker kanske det är jobbigt med kyla och tunn luft, men själv tycker jag det är fantastiskt. Luften må vara tunn men den är också oerhört frisk på ett sätt som är svårt att förstå om man inte varit där.

På översta bilden syns Ola tillsammans med skön Peruansk cafeinnehavare vid passet i Ticlio, 4818 m.ö.h. Senare samma dag passerade vi dock ett pass på en mindre väg som var ännu högre, 4930 m.ö.h.

Därefter ses två av de mest eftertraktade fåglarna på denna höjd. Först White-bellied Cinclodes, med en uppskattad världspopulation på ca 40 exemplar! Vi såg 11 stycken! Därunder min allra mest eftertraktade art på resan - Diademed Sandpiper-Plover. Två vuxna och en yngre fågel gladde oss vid en liten väta på 4800 meters höjd. Denna mycket sällsynta vadare finns bara i södra delen av Anderna på höjder över 4000 meter och det är den enda arten i sitt släkte. Att se denna mytomspunna art på en sådan karg plats, bland inga andra fåglar överhuvudtaget, var mycket stort. (Alla bilder är som vanligt klickbara om någon vill se dem i större storlek).

Mer bilder och andra perspektiv på resan kommer efterhand. I morgon är det dessutom dags att se en riktig legend på KB - Mavis Staples, en av världens bästa soulsångerskor genom alla tider. Recension därifrån lär också dyka upp under veckan.