Monday, September 10, 2007

Way Out West 2007, del 4 (sista delen)

Jag hann lyssna en kvart på Juliette & The Licks, med filmstjärnan Juliette Lewis i spetsen. Hon gjorde entre i en faslig röd huvudbonad. Tack och lov tog hon strax av den. Hon var helvild på scen och showen verkade rätt kul. Tyvärr var musiken stimmig rock utan tydliga melodier och jag tyckte inte det lät bra. Så jag gick vidare. (såg för lite för betyg).

Säkert! Annika Norlins svenskspråkiga projekt, som enligt egen utsago bara är ett tillfälligt sidospår från Hello Saferide och inget som är tänkt som permanent, gjorde här sin sista spelning för sommaren och enligt henne själv kanske för alltid. Det vore väldigt synd om det blev så. Eller i och för sig var det en perfekt avslutning om det verkligen var den sista. Från första till sista låt var det nämligen en underbar spelning med allsång i nästan varje låt och ett band (med bl.a. Jakob Nyström, frontman från Isolation Years på gitarr och hans syster Lovisa på klaviatur) som verkade både uppsluppna och genomtända på samma gång. Fantastiska låtar och fantastisk stämning gjorde detta till en av helgens verkliga höjdpunkter. När de spelat alla låtar från skivan och dessutom någon outgiven sak trodde jag det var slut. Men som extranummer plockade hon fram Hello Saferides hit 2006 i en nyöversatt svensk version. Det var en magnifik avslutning på en otroligt bra spelning (9/10).

Säkert! - Jag grät mig till sömns efter alla dar
Säkert! - Vi kommer att dö samtidigt
Säkert! - 2006 (jag är lite mallig för min video är länkad från Säkerts egen blogg)

The Ark spelade på stora scenen samtidigt som Säkert! gjorde allt rätt i Linnétältet. Men de hade lite kvar när Säkert! var klar så jag hann höra några låtar (jag minns Echo Chamber och Calleth You, Cometh I). Och även om jag inte riktigt vill erkänna, vare sig för mig själv eller andra, att jag i alla fall smågillar The Ark, så kändes det som stor underhållning och Ola Salo hann visa att han definitivt vet hur man äger en scen. Extra coolt var att Gustav Bendt från Moneybrothers band var med och blåste saxofon på någon låt. Som en liten men störtskön detalj introducerades han av Ola som "Crazy Gustav Bendt". Det verkar nog helt meningslöst i text men det lät klockrent där och då. (såg för lite för betyg).

Kaffe och muffins var gott i en paus innan kvällens två sista spelningar.

Spoon. Lily Allens återbud öppnade för möjligheterna att se Texasbandet Spoon på Linnéscenen. Här är ännu ett indieband som har väldigt bra enskilda låtar, men man kan ha åsikter om avsaknaden på variation i setet, speciellt om man är dåligt inlyssnad innan. Men jag tyckte detta var bra, vissa låtar lät som omedelbara indiehits i mina öron. Bandet var inte det allra roligaste på scen utan stod mest på samma plats och spelade sina instrument. Men bra pop är alltid bra pop och detta gav absolut mersmak och har fått mig att utforska bandet i efterhand. Betyget är kanske lite snålt, men lite mer spelglädje eller utstrålning hade inte skadat (7/10).

Spoon - You Got Yr Cherry Bomb
Spoon - That's The Way We Get By


Kanye West. Festivalen avslutades med en storslagen show med Kanye West, som flugit in från USA samma dag. Precis som i Stockholm förra året hade han en DJ och en kvinnlig stråkensemble med på scen. Showen var likartad, men ändå slipad till det bättre. En del rent tramsiga bitar, som t.ex. ett medley med bl.a. A-has Take On Me var tack och lov bortplockat. Stämningen var på topp, publiken var vild och Kanye själv verkade laddad. Och det blev en bra konsert. När stråkarna får dominera som i t.ex. Diamonds From Sierra Leone, Through The Wire eller nya Stronger är det faktiskt otroligt bra. Men så finns det sämre partier som drar ner helhetsintrycket. Sämst är när han tvunget ska skryta om sina producenttalanger (som alla redan känner till) och sjunger korta snuttar ur 5-6 av sina hits som andra spelat in. Och Golddigger är fortfarande lika förfärlig som den varit från början. Och att Peter Bjorn and John kom in som gäster och gjorde Young Folks var förvisso kul men inte särskilt bra. De svaga delarna låg i mitten av spelningen och mot slutet blev det en hitparad som gjorde att man gick därifrån väldigt nöjd. Och hela inramningen gjorde detta till en nära nog perfekt och mycket värdig avslutning på en otroligt bra festival (8/10).

Kanye West - Stronger
Kanye West - All Falls Down
Kanye West feat. Peter Bjorn and John - Young Folks

I morgon är det 11 september. Både Kanye West och 50 Cent släpper sina nya album. 50 Cent har lovat att sluta spela in skivor om Kanye säljer fler skivor än honom första dagen. Så vill ni göra en god gärning ska ni köpa Kanyes skiva i morgon.

2 comments:

Anonymous said...

Tidigt på morgonen har Ola bara blicken för den bil han ska åka med till jobb. Det är då omöjligt att påkalla hans uppmärksamhet ens om man cyklar förbi en meter ifrån honom med ringande klocka och hejar högt och nämner hans namn.

Ola said...

Hej Kari (hälsar nu i stället). Haha, du har sett den trötte dagdrömmaren. Stanna och slå till mig (inte så hårt) om det händer igen.