Whiskyprovning #12

Whiskyprovning. Lund 27/1/07

Igår var jag på whiskyprovning i Lund. Vi är ett tiotal personer som har provningar ungefär en gång per halvår och som rubriken antyder var detta den 12:e provningen. Det är alltid väldigt trevliga tillställningar. För varje sort görs noggranna anteckningar om doft, smak och eftersmak samt harmoni mellan dessa. Och avslutningsvis ett betyg och vanligen också en eller två meningar för att sammanfatta. Självklart är det blindtester, d.v.s. vi får inte reda på vilken sort det är förrän efter den är testad och har diskuterats.

Vi har fram till nu testat ca 100 sorter och alla resultat och omdömen finns sparade. Vi testar inte bara skotska sorter utan allt som är etiketterat som whisky kan och ska testas. Till exempel är det stående uppdrag till deltagare som reser utomlands att försöka hitta någon inhemsk sort från det land den åker till. Fram till provning #8 testade vi 10 sorter varje gång. Av olika skäl har vi sedan skurit ner det till 7. Man blir tillräckligt berusad ändå kan jag lova. Vi dricker 3 cl av varje sort men sen blir det alltid lite mer i pauserna. I en av pauserna hade vi som vanligt också en musikfrågesport, vilket blivit en kul tradition.

Bildcollaget ovan är gjort av Magnus Billqvist. Stort tack för lånet. Klicka på bilden så kan ni läsa vilka sorter vi testade igår och vad dessa fick för genomsnittsbetyg (maxbetyg 10). Gårdagens sorter höll överlag en ganska hög klass.

California Dreamin'

All the leaves are brown and the sky is grey
I've been for a walk on a winter's day
I'd be safe and warm if I was in L.A.
California dreamin' on such a winter's day

Det visade sig att man kunde köpa biljetter till Coachella-festivalen redan idag via ett s.k. Pre-sale. Så ikväll har jag bokat flygbiljetter till Los Angeles 22 april med hemkomst 1 maj (ca 4500 kr t.o.r). Och naturligtvis festivalbiljetter till Coachella 27-29 april. Och som framgick även av kommentarerna till det tidigare inlägget om festivalen är det jag och Emma som åker. Det här blir riktigt häftigt! Och dessutom så är det ju bra blogg-material:-)

The Magic Numbers (support: ASS)

The Magic Numbers. KB, Malmö (Support: ASS) 23/1/07

Som ett av de senaste årens mest hyllade popband var det efterlängtat att The Magic Numbers från England kom till Malmö. Bandet består, som många nog redan vet av två syskonpar – Romeo (sång, gitarr) & Michelle (bas, kör) Stodart samt Sean (trummor) & Angela (keyboards, percussion, melodica, kör) Gannon. Och de har gjort sig kända för att spela snäll och effektiv pop, baserad på briljanta melodier.

Deras första skiva (självbetitlad, från 2005) blev tokhyllad nästan överallt, bland annat i en kraftigt överdriven, snudd på löjlig recension av Terry Ericsson på The Cricket. Så bra är den definitivt inte. Det är inget snack om att det är bra pop, men det är ganska likartat rakt igenom och skivan är absolut några spår för lång.

Uppföljaren från i höstas, Those the Brokes, blev däremot nästan lite förbisedd. Jag tycker den är bättre än första plattan. Men återigen är det lite monotont, sångaren sjunger väldigt likartat hela tiden och det händer inte så mycket.

Så jag hade inga jättestora förväntningar på denna kväll även om jag läst att det är ett bra liveband. Men det tog bara några takter in i första låten, This is a Song från nya skivan, för att fatta att detta kommer bli riktigt bra. Mycket bättre driv än i studioversionerna och tjejerna i bandet körade mer, vilket skapade en dynamik som inte finns på skivorna.

Redan som tredje låt körde man underbara Forever Lost (från första skivan) och sedan radade man upp bra poplåtar och undvek de mer såsiga spåren från sina skivor. En lång version av Slow Down (The Way it Goes) övergick plötsligt i en lysande cover på Kate Bushs Running up That Hill. En av kvällens höjdpunkter! Här visade Angela också vilken lysande sångerska hon är och jag tycker hon borde användas mer som leadsångerska för att skapa lite mer kontrast till Romeos varma men i längden lite monotona sång. Men hon fick i alla fall någon egen låt på slutet.

Magic Numbers imponerade stort och det var på nästan alla plan en lysande konsert. Jämfört med skivorna var det ösigare och bättre på alla sätt. Dessutom har de en väldigt sympatisk framtoning från scenen som gör att man verkligen gillar det här bandet. Betyg: ++++ (men väldigt nära maxbetyget).

Förbandet var en mycket lugn, akustisk stund tillsammans med ASS, som står för Andreas Söderström solo (se nedersta bilden). Med hjälp av dator, en akustisk gitarr och ett litet instrument som såg ut som en minimal xylofon framförde han sin musik. Ett fullt KB var möjligen inte det ideala forumet för hans musik, men det lät både suggestivt och vackert. Absolut något jag skulle kunna tänka mig att kolla upp närmare.

Tidernas bästa festival-lineup?

Coachellafestivalen i Kalifornien i slutet av april ser verkligen ut att bli något alldeles extra. Mer om festivalen, bl.a. om det synnerligen fullmatade startfältet finns här. Startfältet är så bra att jag nästan trodde någon drev med mig när jag läste det. Och kul att det vid sidan av alla etablerade världsnamn och andra internationella artister även smugit sig in tre svenska akter.

Jag kan inte släppa tanken på att jag borde åka dit. Dessutom har jag aldrig varit i Kalifornien och ska man någon gång åka dit så passar ju detta tillfälle synnerligen väl. Biljetterna släpps 27 januari så än har man några dagar på sig att fundera.

Fantastisk folkmusik

Förra veckan bytte jag skivor med en annan bloggare, som jag nyligen lärt känna. Skivorna jag fick var uteslutande folkmusik från 70-talet. Två av skivorna innehöll fyra LP-skivor (komprimerade till 2 CD) med Folk & rackare, en grupp jag minns från min tid i Fältbiologerna, men det var många år sen jag hörde dem. De första två albumen, Med rötter i medeltiden och den självbetitlade Folk & rackare, är utgivna under namnet Carin Kjellman & Ulf Gruvberg. Sen fick de fler medlemmar och gav ut skivorna Rackarspel och Anno 1979.

Skivorna är genomgående helt lysande. Det är också uppenbart att Garmarna, ett av mina svenska favoritband från 90-talet, har lyssnat mycket på Folk & rackare. I och för sig är Garmarna betydligt ösigare och låter ibland mer som World Music, medan Folk & rackare är mer utpräglad folkmusik. Men några av låtarna på Folk & rackare-skivorna har även spelats in av Garmarna.

På en annan skiva fanns det norska bandet Folque, med skivan Vardoger från 1977. Den är helt fantastisk och träffade mig hårt redan vid första lyssningen! Lite kraftigare instrumentering än Folk & rackare och otroligt bra låtar och arrangemang. Två av medlemmarna blev f.ö. senare medlemmar av Folk & rackare.

Och avslutningsvis bytte jag till mig Arbete & Fritids andra skiva (heter bara "andra LP") som är utsökt instrumental folkmusik, från 1971.

Det här är underbar musik som dessutom fyllde ett irriterande hål i min skivsamling. Tack, Nietzsche!

Och när vi ändå är inne på folkmusik så kan jag inte undanhålla en fantastisk låt och video med engelska bandet Circulus. Klicka här för att se den på Youtube.

Artrally!

VeX-rally 13/1-07 & SkOF:s vinterfågelsafari 20/1-07

Artrally kallas populärt en tävling där man ska försöka se så många fågelarter som möjligt under en viss tid (vanligen en dag). Skånes ornitologiska förening (SkOF) har ordnat detta sedan 1994 (undantaget 2005) och det brukar avgöras tredje lördagen i januari. Jag deltog vid nio tillfällen 1994-2004 och lyckades vinna med mitt lag vid fyra tillfällen. Då hade vi hela Skåne som tävlingsområde. Vanligen är man 3-4 personer i ett lag och enligt reglerna måste alla lagmedlemmar se eller höra arten med säkerhet för att den ska få räknas i tävlingen.

De senaste åren har Microbirding blivit mycket populärt. Det innebär att man koncentrerar sin skådning till en speciell kommun. Detta har också påverkat artrallykulturen i Skåne. Två kommuner, Vellinge och Kristianstad, har även egna artrallyn med flera lag som tävlar mot varandra där. Och i SkOF:s artrally (eller vinterfågelsafari som är dess namn) valde 13 av 14 deltagande lag att bara köra i en kommun. Av någon anledning har alla artrallyn i Skåne koncentrerats till januari. Vellinge hade sitt den 13/1, SkOF sitt 20/1 och nästa vecka, 27/1, är det Kristianstads tur (där ska jag inte vara med).

Först ut var VeX-rallyt (VeX = Vellinge kommun, där x-et står för kryss, den populära beteckningen för att räkna fågelarter). Jag, Lammet (Mattias) och Njutaren (Tommy) deltog som "The Wild Boyz". Totalt var det fyra lag som skådade inom Vellinge kommuns gränser fram till klockan 14.00, då det var återsamling på Annas café i Höllviken. En hård västlig vind gjorde det svårare än annars och det var hårt jobb för nästan varenda art. Övriga lag höll sig mest på Falsterbonäset och i Foteviken. Vi var dock taktiska och åkte in till Arriesjön för en del arter som är svårare längst ner i sydväst. Denna taktiska kupp betalade väl ut och vi vann på våra 75 arter, vilket var sex arter mer än de som kom tvåa.

En vecka senare var det dags fär SkOF:s vinterfågelsafari. Eftersom jag ursprungligen kommer från Staffanstorp och det finns ett trevligt gäng fågelskådare där valde vi att ställa upp med två lag (8 personer) som bara skådade i Staffanstorps kommun. Detta trots att Staffanstorp är en extremt naturfattig kommun och saknar såväl sjöar, skog som kust! Man får nöja sig med lite spridda dungar och våtmarker i det annars enformiga åkerlandskapet. Så därför var vi mest ute efter att göra ett så bra resultat som möjligt utan att bry oss om övriga lag, eftersom det är omöjligt att rå på större kommuner med fler fina naturområden.

Det regnade från tidig morgon oavbrutet till klockan två (skymning kring kl 16, "målgång" senast kl 18). Men trots att samtliga var dyngsura av allt regn så hade vi riktigt trevligt. Både ute i regnet och under transportsträckorna, som förgylldes av bl.a. Julie Driscoll & Brian Auger på bilstereon. Bra musikval, Kalle! Efter omständigheterna (väder och naturfattig kommun) var vårt slutresultat på 61 arter under dagen mer än godkänt. I totaltävlingen var vi som väntat helt chanslösa, men i kommunklassen där man räknar % av ett s.k. kommunindex (hur många arter som rapporterats i resp. kommun under januari genom tiderna) kom vi tvåa av 14 lag! Totaltävlingen vanns överlägset av laget "Kommando Marjasin" från Lund som noterade imponerande 89 arter. Kamrat Lammet, som var med att vinna VeX-rallyt veckan innan, tog därmed hem sin andra artrallyseger på lika få veckor.

Kvällen avslutades trevligt med genomgång och middag på Backagården utanför Höör i centrala Skåne.

Bilderna föreställer, uppifrån och ner 1) Njutaren på beckasinjakt i inre Foteviken under VeX-rallyt, 2) berguvspan i skymningen under SkOF-rallyt, 3) några Staffanstorpsskådare tar igen sig efter en dags hårt slit och 4) Lammet, den oslagbare.

Sweet Soul Music

För snart två år sedan gjorde jag en soul-samling som jag ibland ger som present vid fester och andra tillfällen. Det är en dubbel där det bara är kvinnliga vokalissor på den första och manliga diton på den andra. Den har generellt fått bra omdömen och i brist på annat att skriva om ikväll (jo, jag har en text på gång men jag får inte ihop den riktigt) så ger jag er här 160 minuter av gammal härlig soul. En uppföljare är på gång!

Skiva 1
LOLEATTA HOLLOWAY – Dreamin´ (a capella)
MINNIE RIPERTON – Reasons
JACKIE MOORE - If
ANN PEEBLES – I'm Gonna Tear Your Playhouse Down
MAVIS STAPLES – What Happened To The Real Me
LOVE UNLIMITED – I Can't Let Him Down
MARLENA SHAW – Woman Of The Ghetto
BETTYE LAVETTE – Your Turn To Cry
INELL YOUNG – What Do You See In Her
IRMA THOMAS – While The City Sleeps
ALMETA LATTIMORE – These Memories
FREDA PAYNE – I Get High (On Your Memory)
MARGIE JOSEPH – Sweet Surrender
VIVIAN REED – Save Your Love For Me
DEE DEE WARWICK – She Didn´t Know (She Kept on Talking)
JEAN CARN – I'm In Love Once Again
GWEN McCRAE – Let´s Straighten It Out
BARBARA LEWIS – Hello Stranger
DIANA ROSS – Ain't No Mountain High Enough
MILLIE JACKSON – If Lovin' You Is Wrong (I Don´t Want To Be Right)(den långa versionen på ca 11 minuter)

Skiva 2
WILLIE HUTCH – Hospital Prelude Of Love Theme
AL HUDSON & THE SOUL PARTNERS – Spread Love
BOBBY WOMACK – Across 110th Street
SPINNERS – It's A Shame
TERRY CALLIER – Soulful Clown
BOBBY CALDWELL – What You Won't Do For Love
CHI-LITES – There Will Never Be Any Peace (Until God Is Seated At The Conference Table)
NOLAN PORTER – If I Could Only Be Sure
DRAMATICS – Beware Of The Man (With The Candy In His Hand)
JOHN VALANTI – Why Don't We Fall In Love
JOHN GARY WILLIAMS – The Whole Damn World Is Going Crazy
JOE BATAAN – Aftershower Funk
FOUR TOPS – Do What You Gotta Do
MODULATIONS – Those Were the Best Times Of My Life
LEROY HUTSON – All Because Of You
DELFONICS – Didn't I (Blow Your Mind This Time)
STEVIE WONDER – Another Star
DONNY HATHAWAY – A Song For You

Storm

Storm. Hovs hallar 14/1/07

Under söndagen rasade en kraftig storm i Sydsverige. Den kulminerade strax efter lunchtid. Väderstationen på Hallands Väderö mätte kl 13.30 en medelvind (över 10 min) på 25 m/s med vindbyar upp till 35 m/s (gränsen för orkan är 33 m/s). Det kändes som det blåste ännu mer timmen innan det. Ola in Space var naturligtvis på plats i området och njöt av en mäktig show vid Hovs hallar, beläget på Laholmsbuktens södra kust.

Då jag och min gode vän Hans valde att sitta vid bunkern på Hovs hallar (perfekt lä) satt vi så nära vattnet att kameran fick saltstänk på linsen så fort man tog fram den - därav de irriterande fläckarna på bilderna. Klicka på dem så blir de större och effekten av fläckarna reduceras något.

Nedersta bilden är tagen av Hans Larsson. Stort tack för lånet!

Immaculate Machine

Kanada har kommit starkt inom popmusiken på senare år. The Arcade Fire, Final Fantasy och Hidden Cameras är bara några av de band som jag fastnat för. Ett annat är The New Pornographers från Vancouver och i maj 2006 spelade de på KB i Malmö. Det var en mycket bra konsert! Som vanligt när jag sett något riktigt bra blev jag efteråt nyfiken på medlemmarnas bakgrund. Dan Bejar (ej med på konserten) har sitt band/projekt Destroyer och sångerskan Neko Case (ej heller med på konserten) släpper soloskivor. Och de är bra båda två - Destroyer är t.o.m. så bra att jag placerade deras senaste platta Rubies som nr 4 på min 2006-lista (listan finns längre ner i bloggen).

Neko Case, som hade fullt upp med sitt soloprojekt då, var under konserten ersatt av Kathryn Calder, släkting till sångaren Carl Newman. Hon spelade också på deras senaste skiva. Kathryn var briljant och det var svårt att begripa att hon inte var ordinarie medlem i bandet. Med både karisma och självsäkerhet lyste hon upp scenen med sin sång och sitt keyboard-spel. Det visade sig att hon annars spelar i Vancouver-bandet Immaculate Machine. Två låtar fanns att ladda ner från deras hemsida. Det var två helt perfekta poplåtar och en vecka senare hade jag deras album Ones and Zeros i skivspelaren hemma. Den har ingen svensk distribution så jag fick skicka efter den från Kanada. Men det var det värt.

8 månader senare vill jag hävda att Immaculate Machine är ett av världens bästa popband. De har släppt två fullängdare och en EP och varenda låt på dessa är briljant pop. Jag repeterar, varenda låt! Det är lättlyssnat men inte banalt, melodiskt men inte inställsamt och vackert men ofta ändå primitivt. Det som skiljer Immaculate Machine från andra band med bra låtar är att alla tre medlemmarna sjunger, ofta i samma låt. Det gör att när en låt börjar gå i stå efter 2-3 minuter så byter de sångare och låten får nytt liv. De båda manliga sångarna har sinsemellan ganska olika röster och i kontrast till dem står Kathryns ljuva stämma. Notabelt är också att de inte har någon basist. Bandmedlemmarna är Brooke Gallupe (gitarr, sång), Kathryn Calder (keyboards, sång) och Luke Kozlowski (trummor, sång). Kathryn spelar basslingor på keyboarden med vänsterhanden.

Deras första skivsläpp var EP:n The View (2003) och denna följdes upp med albumen Transporter (2004) och Ones and Zeros (2005) (och enligt deras hemsida avslutas inspelningarna av deras kommande album under januari). Den sistnämnda är nog trots allt den allra bästa, men det finns ingen anledning i världen att inte ha alla tre. Här följer min Immaculate Machine topp 5!

1. No Way Out. Denna finns i två versioner men den på Ones and Zeros är den bästa. Den borde toppa alla listor i hela världen.

2. Secret. Lite annorlunda låt från Transporter. Lukes desperata sång i sista versen och bakgrundssången i fade-outen är popmusik när den är som bäst. Fast på helt olika sätt.

3. Secret Affliction. Kathryns stora stund på EP:n. Makalös låt.

4. Skyscrapers. Den låt där sångarbytet mitt i låten ger bäst effekt. Och refrängen har den mästerliga texten "I've been around enough to know, what it is to search for meaning in meaninglessness".

5. So Cynical. Ännu en låt där sångarbytet firar stor triumf. Och gitarrslingan i slutet när de sjunger refrängen men spelar versmelodin är magisk!

I morgon hade listan nog blivit annorlunda. Jag skulle nästan kunna välja vilka låtar som helst!

Immaculate Machine är inte ännu ett obskyrt band som bara tilltalar insnöade indienördar. Tvärtom, jag har spelat dem för allt från unga tjejer till chefer i slips och kavaj. Och det slutar alltid med att de vill ha en kopia. Jag har ännu inte hört ett ont ord om detta magnifika popband. Och själv har jag inte tröttnat det minsta trots jag spelat skivorna hur mycket som helst.

Bilden på Kathryn är f.ö. från konserten med New Pornographers på KB i Malmö 4 maj 2006.

Mindanao Broadbill

Mindanao Broadbill. PICOP, Mindanao, Filippinerna 30/3/06

De senaste dagarna har vädret i Malmö varit direkt motbjudande med kraftig blåst och nästan konstant regn. Och eftersom jag inte kommer på något vettigt att skriva om just nu så bjuder jag på en bild från Filippinerna. Fågeln på bilden är sällsynt och var en av höjdpunkterna på den månadslånga resa som jag och några vänner gjorde i våras. Ibland förs den tillsammans med närstående arten Visayan Broadbill till samma art, och kallas då för Wattled Broadbill. Denna bild tycker jag för övrigt är en av mina bättre:-) Klicka på den så blir den större!

När inspirationen tryter kan det vara bra att ha lite arkivbilder att plocka fram och drömma sig iväg till varmare klimat.

The Arcade Fire till Sverige

En av de mest hyllade spelningarna på svensk mark de senaste åren är The Arcade Fire's spelning på Debaser i Stockholm våren 2005. Jag önskar verkligen att jag hade varit där eftersom jag älskar deras första album Funeral! Sedan jag insåg vad jag missade har de varit ett av de band jag allra helst har velat se live! Nu är det klart att de kommer tillbaka och spelar på Cirkus den 23 mars. Cirkus är f.ö. en underbar konsertarena med bra akustik och det finns inga dåliga platser. Man ser bra var man än sitter eller står. Jag har tidigare sett Bruce Springsteen och Steve Earle där, båda solo akustiskt 1996 resp. 1997.

Eftersom jag har ganska många vänner i Stockholm är det bra att ha lite anledningar att åka dit ibland. Så jag bestämde mig direkt och den 23 mars kommer jag att befinna mig på Cirkus. Biljetter till mig och två vänner är redan beställda och uthämtade. Jag längtar! The Arcade Fire's nya album, Neon Bible, släpps för övrigt 5 mars. Första singeln, Intervention, har jag redan hört och den är riktigt bra!

De spelar också i Oslo (24/3) och Köpenhamn (25/3). Köpenhamnsbiljetterna släpptes 15 januari och gick åt på några timmar. Men jag lyckades få biljetter dit också så det verkar bli dubbel dos för mig.

Olas 116:e dagdröm

Idag var jag på gudstjänst (i S:t Matteuskyrkan i Malmö). Det tillhör inte vanligheterna. Och det var inte heller en vanlig gudstjänst. Anledningen till att jag gick dit var att mina vänner Bea och Erika är med i en kör som sjunger afrikansk musik och de uppträdde på gudstjänsten. Det var riktigt fint och trevligt. Och lite andlig spis ibland skadar inte.

Eftersom Ola på gudstjänst inte tillhör vanligheterna hade jag inte tidigare sett eller hört den nya versionen av trosbekännelsen. Och den fick mig att tydligt inse hur nära proggen och religionen står varandra. För efter tre inledande verser om Gud, Jesus och den helige anden följer:

Vi tror inte på den starkes rätt, på vapnens språk
Och på de mäktigas makt

Inte ens Mikael Wiehe skulle kunna ha uttryckt det bättre, möjligen hade han bytt ut "den starke" mot "dom rika". Och efter att ha upplevt en fantastisk nyårsnatt med proggallsång (som jag beskrivit i texten Nyårsnatt med allsång) där just Wiehes tidiga låtar hade en central roll, började jag dagdrömma.

Jag såg framför mig en fullsatt Matteuskyrka (den är bra för den är nybyggd och mer bred än lång så inga människor sitter särskilt långt från den som predikar). Jag såg framför mig hur alla reste sig upp, tog sitt häfte som delats ut när de gick in i kyrkan men i stället för Psalm XXX så börjar de sjunga:

Han sa han var Napoleon, för att allt är ett och samma
Nu sitter han i ett gallerrum och säger att han är sin mamma

O.s.v. till avslutningen:

Och dom som försöker tänka sig en annorlunda värld
slås sönder med batonger och gasas med gevär

Filosofen från Cuenca, denna fantastiska och gravt underskattade låt från Hoolas första skiva. Sjungen av minst 200 heltända människor i en lokal med perfekt akustik. Jag ryser av välbehag vid bara tanken.

Och inte nog med det. Danslåt för yttrandefriheten, Keops pyramid, Vävare-Lasse, Rocksamba, Victor Jara, Ingenting förändras av sig själv m.fl. hade varit givna på låtlistan. Och självklart skulle man krydda med en massa låtar av andra gamla hjältar.

Proggallsång i kyrkan. Ingenting hade slagit det!

Deafening Day, Zombiedaddys & Disco Error

Deafening Day, Zombiedaddys & Disco Error. Bodoni, Malmö 4/1/06

Härom veckan skrev jag om Malmöbandet Disco Error, som vid en spelning på Jeriko gjorde mig så glad att jag ville se dem igen. Och det tog bara två veckor så blev det en ny chans, denna gång på Restaurang Bodoni. Dessutom var det två andra band som spelade.

Det sämsta denna kväll var den fåtaliga publiken. Det var inte mer än ca 50 personer som kommit till Bodoni. Och de flesta av dessa verkade antingen vara kompisar till något av banden eller tillhörande Disco Errors lilla men till synes mycket trogna fanskara. Om det låga antalet besökare berodde på att det kostade 50 kr, att det ösregnade utomhus eller att det annonserats dåligt vet jag inte. Men det påverkade kvällens upplevelse på ett negativt sätt.

Först ut var Malmöbandet Deafening Day. De spelade pop åt shoegaze-hållet med mer fokus på långa, ganska larmiga instrumentalpartier än på insmickrande melodier. Det var bra, stundtals riktigt bra, speciellt p.g.a. den hårt bankande pianisten som hindrade det från enformighet. Kändes som ett band värt att hålla koll på.

Sen var det ett punkband från Örebro, Zombiedaddys. De spelade en relativt lättsmält punk med bra ös och tydliga melodier. Inte alls dåligt! Tyvärr så förstördes spelningen av att nästan alla människor försvann ur lokalen av olika anledningar och nästan ingen tittade på dem. Jag led verkligen med bandet som tydligen kört ner från Örebro under dagen för denna spelningen. Det är så man skulle vilja be om ursäkt å Malmös vägnar för det dåliga mottagandet.

När Disco Error till sist gick på var det kanske bara 30 personer kvar. Men de flesta av dessa var å andra sidan riktiga die-hard fans så det blev kul ändå. Förutom att Disco Error är underhållande i ett musikaliskt perspektiv så verkar de också satsa på sin kostym. Förra gången spelade bandet i tomtedräkter - denna gång började de spelningen i Halloween-masker. Musikaliskt var det likt förra gången, d.v.s. totalt schizofrent och väldigt roligt.

Natthäger

Natthäger. Simrishamn 3/1/07

Under förmiddagen idag upptäcktes en ung natthäger i Simrishamns hamn. Den höll huvudsakligen till på insidan av den norra hamnpiren. Detta var Sveriges första januarifynd av denna sydeuropeiska art. De flesta fynd görs annars under senvår och försommar. Jag såg till att ta mig dit under eftermiddagen. Detta var den tredje natthägern jag såg i Sverige och den andra i Skåne.

Nyårsnatt med allsång

Som så många andra var jag på fest under nyårsnatten. Efter att ha avnjutit en god middag tillsammans med två goda vänner först anlände vi till en fest kring halv 11. Det var som de flesta fester är - alkohol, trevliga människor, lite mer alkohol o.s.v. Och tolvslaget passerade precis som alla andra nyårsnätter. Jag avskyr verkligen fyrverkerier och smällare. Inte bara för att det är ett vansinnigt slöseri med resurser som kunde gått till betydligt viktigare saker (kanske är jag lite "skadad" efter min Etiopienresa i november) men nästan ännu mer för att det är farligt även för de som inte ägnar sig åt det. På väg till middagen var jag tvungen att gå omvägar flera gånger för att inte hamna i farliga situationer. Och då var klockan ändå bara halv 7!

Jag skulle egentligen ha gått vidare till en annan fest efter tolvslaget. Men någon gång kring halv ett så började jag och några andra av någon anledning som jag inte minns att sjunga på De mördades fria republik av Dan Berglund. Sen blev det fler Berglundlåtar. Och så kom vi in på Hoola Bandoola. Och så hämtade Kaj (en av de två som hade festen) sin gitarr. Och så fortsatte natten med att vi sjöng säkert hälften av alla låtar som Hoola spelat in, ännu mer Dan Berglund, en hög med Stefan Sundström-låtar och naturligtvis Dylan. Med mera. Och även om jag inte var påtagligt full så var det tillräckligt för att sätta självkritiken ur spel. Således tyckte jag att det lät jättebra! Jag minns speciellt en fantastisk version av Filosofen från Cuenca! Inte förrän framåt sex på morgonen slutade vi. Då var jag så trött att jag inte längre kom ihåg några texter. Betyg:+++++

Kontoret

Paul Ström & Edda Magnason 22/12/06 samt Familjen 29/12/06. Kontoret, Malmö

Kontoret kallas numera f.d. Lilla Caféet nära Värnhemstorget i Malmö. Kontoret kallas det för att den i min blogg ofta omskrivna Emil Jensen har sitt kontor där. Men vid vissa speciella tillfällen öppnar han och Edda Magnason dörren för allmänheten och bjuder på underhållning som de gillar. Hittills har det varit tre gånger, varav en i november när jag var i Etiopien och så de två gånger som beskrivs här.

22/12 uppträdde fotografen och poeten Paul Ström med både underfundiga och tankeväckande dikter. Han var betydligt mer humoristisk än de flesta andra poeter, dock utan att tappa djup. Mycket bra! Sedan följde Edda Magnason med en konsert som påminde mycket om den på Inkonst 9/12 och för mer detaljer hänvisar jag till den recensionen. Men det var således också mycket bra.

29/12 var det lite annan karaktär på uppträdandet då enmansbandet Familjen, som spelar dansant elektronika uppträdde. Familjen är Johan T Karlsson, som för övrigt producerade Emil Jensens senaste skiva - tvåa på min årsbästalista 2006. Trots att han var själv fick han till ett rejält sväng och både han och publiken verkade mer än nöjda. Med risk för att bli tjatig - mycket bra!

Kontoret är litet och det är svårt att få in mer än 50 personer, kanske inte ens det. Känslan blir en sympatisk mix mellan offentligt evenemang och privat fest. Och när jag pratade med Emil efteråt sa han att det var precis det som var tanken. Kontoret lär dyka upp lite oregelbundet framöver också och det bästa, om man är intresserad, är att kolla Emil Jensens hemsida med jämna mellanrum.

Ett extra plus får Kontoret för den gamla skivspelaren, enligt uppgift från 1961, som syns på en av bilderna ovan