Nyårsnatt med allsång

Som så många andra var jag på fest under nyårsnatten. Efter att ha avnjutit en god middag tillsammans med två goda vänner först anlände vi till en fest kring halv 11. Det var som de flesta fester är - alkohol, trevliga människor, lite mer alkohol o.s.v. Och tolvslaget passerade precis som alla andra nyårsnätter. Jag avskyr verkligen fyrverkerier och smällare. Inte bara för att det är ett vansinnigt slöseri med resurser som kunde gått till betydligt viktigare saker (kanske är jag lite "skadad" efter min Etiopienresa i november) men nästan ännu mer för att det är farligt även för de som inte ägnar sig åt det. På väg till middagen var jag tvungen att gå omvägar flera gånger för att inte hamna i farliga situationer. Och då var klockan ändå bara halv 7!

Jag skulle egentligen ha gått vidare till en annan fest efter tolvslaget. Men någon gång kring halv ett så började jag och några andra av någon anledning som jag inte minns att sjunga på De mördades fria republik av Dan Berglund. Sen blev det fler Berglundlåtar. Och så kom vi in på Hoola Bandoola. Och så hämtade Kaj (en av de två som hade festen) sin gitarr. Och så fortsatte natten med att vi sjöng säkert hälften av alla låtar som Hoola spelat in, ännu mer Dan Berglund, en hög med Stefan Sundström-låtar och naturligtvis Dylan. Med mera. Och även om jag inte var påtagligt full så var det tillräckligt för att sätta självkritiken ur spel. Således tyckte jag att det lät jättebra! Jag minns speciellt en fantastisk version av Filosofen från Cuenca! Inte förrän framåt sex på morgonen slutade vi. Då var jag så trött att jag inte längre kom ihåg några texter. Betyg:+++++