Amnestygala med Emil Jensen, Edda Magnason, Nilla Nielsen m.fl. Inkonst, Malmö 9/12/06
Denna konsert arrangerades av Amnesty och bara en sån sak gör den på sätt och vis bra. Men även om det inte vore en stödgala så skulle det varit en väldigt trevlig eftermiddag. Enda minuset var att det var färre än 100 personer i publiken. Och detta berodde framför allt på att det knappt hade annonserats om det på förhand. Jag läste om det på Emil Jensens hemsida, men det stod ingenting i t.ex. Malmöregionens tidningar.
Jag missade tyvärr det första bandet, PeMeLi, och större delen av det andra, Lost Summer Kitten då jag hade annat att göra tidigare på eftermiddagen. Lost Summer Kitten är två tjejer från Lund som spelar gitarr. Tyvärr kom jag precis i slutet av deras spelning och hann bara höra en låt som heter Two Girls Riot. Jag gillade den och tyckte f.ö. att det var en klart cool låttitel. Låten finns att ladda ner från deras hemsida. De har också släppt en EP med fyra låtar.
Nästa artist var Nilla Nielsen, en singer/songwriter från Helsingborg. Hon uppträdde tillsammans med pianisten Nils Eriksson. De spelade melodiska, relativt lugna låtar i en amerikansk singer/songwriter-tradition. Texterna, som var på engelska, var både privata och om tillståndet i världen. Jag föll för en låt som hette Blood Money, den var riktigt bra! Jag läste på en Internet-site att hon jämförts med Lisa Miskovsky och det är nog hyfsat rättvisande. Totalt sett var det en trevlig konsert.
Men det skulle bli ännu bättre. Nästa artist var Edda Magnason, med isländskt namn men skånsk bakgrund. Jag hade aldrig hört hennes egna låtar men hon sjunger bakgrundssång på Emil Jensens senaste skiva. Och hennes insats på låten Hur lyckliga kan vi bli är den vackraste skånska jag någonsin hört sjungas av någon. Den som inte gillar skånska borde tvingas lyssna på den i någon slags avprogrammeringssyfte.
Edda är en stor talang och jag gillade verkligen hennes konsert. Hon har en underbart vacker röst och är även en lysande pianospelerska. Hon sjunger på engelska, men har en viss ”svengelsk” accent som jag dock bara tycker är charmig och ger sången mer personlighet. Hennes stil är överhuvudtaget väldigt personlig och allt annat än mainstream. Och det är såklart en positivt. Hennes sånger går huvudsakligen i en slags popjazzig stil. Texterna är omväxlande tankvärda och roliga. En låt vid namn Game Boy fick mig att börja skratta. Och i den sista låten, Goodbye Song, sjöng hon de första verserna på engelska men den sista på svenska som något slags avsked. Briljant! Hon har inte släppt några skivor än men det lär komma och jag ser mycket fram emot det.
Emil Jensen avslutade galan. Poeten Emil Jensen agerade uppvärmare åt musikern med samma namn. Han började alltså med en stund Spoken Word. Jag hade hört det mesta pÅ Café Barbro i oktober men det spelade ingen roll. Emils grejer handlar mycket om ord och inte så mycket om poänger så jag kom inte ihåg alla detaljer. Och det mesta är så bra och intelligent att det är värt att lyssnas på många gånger.
Två skivor har jag spelat mycket mer än alla andra under 2006. Den ena är Ones and Zeros, en perfekt popplatta av det kanadensiska bandet Immaculate Machine. Den andra är Orka då, av Emil Jensen. Det är en helt lysande skiva med bra låtar, tänkvärda och välformulerade texter och en tilltalande produktion. Den är dessutom helt omöjlig att tröttna på.
Flera låtar från skivan spelades under konserten och på några av dem var Edda med på kör och tangenter. Det var helt lysande, dels för att låtarna är så bra men också för att deras röster kompletterar varandra fint. Innan sista låten höll Emil en lång monolog om så skilda saker som prestationsångest, ursäkter och hiphop. Tillsammans med låten, Igen, blev detta en vacker och hoppfull avslutning, väldigt passande eftersom konserten var för Amnesty och deras arbete mot tortyr. En lysande föreställning av en stor artist!
Totalt sett var det en väldigt trevlig eftermiddag med bra musik och god stämning. Det är fantastiskt att man kan få så bra underhållning för bara 40 kronor och samtidigt stödja en god sak!
Jag missade tyvärr det första bandet, PeMeLi, och större delen av det andra, Lost Summer Kitten då jag hade annat att göra tidigare på eftermiddagen. Lost Summer Kitten är två tjejer från Lund som spelar gitarr. Tyvärr kom jag precis i slutet av deras spelning och hann bara höra en låt som heter Two Girls Riot. Jag gillade den och tyckte f.ö. att det var en klart cool låttitel. Låten finns att ladda ner från deras hemsida. De har också släppt en EP med fyra låtar.
Nästa artist var Nilla Nielsen, en singer/songwriter från Helsingborg. Hon uppträdde tillsammans med pianisten Nils Eriksson. De spelade melodiska, relativt lugna låtar i en amerikansk singer/songwriter-tradition. Texterna, som var på engelska, var både privata och om tillståndet i världen. Jag föll för en låt som hette Blood Money, den var riktigt bra! Jag läste på en Internet-site att hon jämförts med Lisa Miskovsky och det är nog hyfsat rättvisande. Totalt sett var det en trevlig konsert.
Men det skulle bli ännu bättre. Nästa artist var Edda Magnason, med isländskt namn men skånsk bakgrund. Jag hade aldrig hört hennes egna låtar men hon sjunger bakgrundssång på Emil Jensens senaste skiva. Och hennes insats på låten Hur lyckliga kan vi bli är den vackraste skånska jag någonsin hört sjungas av någon. Den som inte gillar skånska borde tvingas lyssna på den i någon slags avprogrammeringssyfte.
Edda är en stor talang och jag gillade verkligen hennes konsert. Hon har en underbart vacker röst och är även en lysande pianospelerska. Hon sjunger på engelska, men har en viss ”svengelsk” accent som jag dock bara tycker är charmig och ger sången mer personlighet. Hennes stil är överhuvudtaget väldigt personlig och allt annat än mainstream. Och det är såklart en positivt. Hennes sånger går huvudsakligen i en slags popjazzig stil. Texterna är omväxlande tankvärda och roliga. En låt vid namn Game Boy fick mig att börja skratta. Och i den sista låten, Goodbye Song, sjöng hon de första verserna på engelska men den sista på svenska som något slags avsked. Briljant! Hon har inte släppt några skivor än men det lär komma och jag ser mycket fram emot det.
Emil Jensen avslutade galan. Poeten Emil Jensen agerade uppvärmare åt musikern med samma namn. Han började alltså med en stund Spoken Word. Jag hade hört det mesta pÅ Café Barbro i oktober men det spelade ingen roll. Emils grejer handlar mycket om ord och inte så mycket om poänger så jag kom inte ihåg alla detaljer. Och det mesta är så bra och intelligent att det är värt att lyssnas på många gånger.
Två skivor har jag spelat mycket mer än alla andra under 2006. Den ena är Ones and Zeros, en perfekt popplatta av det kanadensiska bandet Immaculate Machine. Den andra är Orka då, av Emil Jensen. Det är en helt lysande skiva med bra låtar, tänkvärda och välformulerade texter och en tilltalande produktion. Den är dessutom helt omöjlig att tröttna på.
Flera låtar från skivan spelades under konserten och på några av dem var Edda med på kör och tangenter. Det var helt lysande, dels för att låtarna är så bra men också för att deras röster kompletterar varandra fint. Innan sista låten höll Emil en lång monolog om så skilda saker som prestationsångest, ursäkter och hiphop. Tillsammans med låten, Igen, blev detta en vacker och hoppfull avslutning, väldigt passande eftersom konserten var för Amnesty och deras arbete mot tortyr. En lysande föreställning av en stor artist!
Totalt sett var det en väldigt trevlig eftermiddag med bra musik och god stämning. Det är fantastiskt att man kan få så bra underhållning för bara 40 kronor och samtidigt stödja en god sak!
1 comment:
Hej Ola!
Nu har jag precis startat en egen liten blogg. Om du vill kika förbi:
http://nillanielsen.bloggsida.se
hejsvejs!
Post a Comment