Fjodor tillsammans med Stefan Sundström och hans band Jag tjuvstartade kvällen (i förhållande till mitt uppgjorda schema) med lite folkmusik på Jerikoscenen på Gustav Adolfs Torg. Ett band som heter Skrot spelade. Det är unga tjejer och killar som ser ut som fältbiologer allihop (jag har själv varit fältbiolog så det är kärleksfullt menat). Träffade alla Svahn-systrarna där, vilket var trevligt.
Men Mölleplatsen kallade och först var det Roots Alliance på lilla scenen. Tyvärr lite folk i början men det tog sig efterhand och blev bra sväng. Sen var det Stefan Sundström med band. Jag har tappat räkningen hur många gånger jag sett honom live, men det är absolut fler än tio och troligen närmare 15. Och ikväll var en av de bästa. Och sen drack jag öl med Kaj och Olof och slarvade därmed bort början på de två spelningar jag tänkt se klockan 22. En kvart försenad stod jag dock, tyvärr med bara ett hundratal andra, vid lilla scenen och såg Baby Blonde and the Downs, ett Malmöband som jag lyssnade in via Myspace förra veckan. Det var ruskigt bra! Och så hann jag se några låtar med Lemonheads innan de slutade. Bra pop utan något extra, precis som när jag såg lika lite av dem på Coachella. Skulle sen hem och sova men träffade på några skådarkompisar så vi gick till en pub i stället och drack öl. En riktigt bra kväll utan svackor!
Skrot. Unga folkmusiktalanger som jag bara lyssnade på en knapp halvtimme. Bedömer därför inte dessa med betyg. Nöjer mig med att det gör mig glad och hoppfull att det finns de på knappt 20 år som säger t.ex. att "den här polskan är efter Ored Andersson i Linderöd" i stället för "är Malmö i huset?".
Roots Alliance. Bra skånsk reggae med blås. Jag kan halvstöra mig på att ett skånskt band sjunger reggaeklicheer som t.ex. "Babylon" hela tiden, men det svänger så det spelar egentligen ingen roll! Med lite mer röj i publiken skulle detta bli hur bra som helst (7/10).
Roots Alliance live på Malmöfestivalen
Stefan Sundström med band. De spelade ca 75 minuter men det kändes som hälften. Bandet var magnifikt, framför allt Martin Hederos på piano och Nina Ramsby på blås och gitarr tillför en ytterligare dimension. Låtarna är fantastiska, även om jag hade kunnat välja helt andra. Men de gjorde en brutal version av Nån har slagit upp ett hål så det går egentligen inte att klaga på det heller? Fjodor från Ebba Grön gästade på några låtar och han gjorde en version av Ebbas gamla Heroinister och kontorister. Och Stefan och Nina gjorde en duett på Med ögon känsliga för grönt, som nästan fick mig i tårar. Det var en konsert när nästan allt stämde och det kändes från första låten (En näve näring - också magnifik duett mellan Stefan och Nina) att det skulle bli så. I konkurrens med Fläskkvartetten festivalens höjdpunkt (9/10)!
Stefan Sundström med band - Med ögon känsliga för grönt
Fjodor & Stefan Sundström med band - Heroinister och kontorister
Stefan Sundström med band - Nån har slagit upp ett hål del 1 del 2
Stefan Sundström med band - Fisk i en skål (Spelningens sista extranummer. När Stefan vrålar "arenarock" efter drygt 3.40 - det är världsklass!)
Baby Blonde and the Downs. Jag misstänkte redan när jag kollade upp detta på Myspace att det skulle bli bra. Två vokalister, en tjej och en man i kvinnokläder. Men likheterna med Billie the Vision (där sångaren också uppträder som transvestit) slutar där. Det rubriceras på deras Myspace som folkrock, men det är mer komplext än så. Låtarna är i grunden bra, men kryddas av långa instrumentala partier där stämningen byggs upp efterhand och det blir ett vansinnigt driv. Men som Peter, en av öldrickarna efteråt, sa - att detta driv skulle inte hålla på 3-4 minuter som det gjorde, utan gärna 15 minuter (kanske lite överdrivet, men någon minut till hade inte skadat). Då hade det blivit helt fantastiskt. Men jag är ändå såld och ska absolut se dem igen så fort jag får chansen. Detta var sensationellt bra och det enda som saknades var lite mer liv i publiken (8/10).
Baby Blonde and The Downs - Burn This Flag
Baby Blonde and The Downs - Fall Apart
Lemonheads. Jag såg bara deras sista fyra låtar och det var bra pop, men helt utan överraskningar eller infall. Emma hade sett hela spelningen och sa att resten också varit så, varför jag betygsätter spelningen trots allt (7/10).
1 comment:
Surt sa räven om att gå på möte i jobbet när Sundström gör en fantastisk version av min gamla favvo "Nån har slagit upp ett hål" :-(
Post a Comment