Saturday, May 12, 2007

Bildsvit från södra Kalifornien


Kalifornienresan var inte bara Coachella. Men det mesta som kan vara av intresse har redan skrivits i kortrapporterna. Därför nöjer jag mig med att sammanfatta de första dagarna av resan i några bilder. Bilden ovan är naturligtvis min egna favorit (klicka på den för större format om det inte framgår varför). Affär med fint namn, någonstans mellan LA och San Diego.


You can check out any time you like, but you can never leave sjöng Eagles i sin klassiker om drogmissbruk från 1976. Det riktiga Hotel California ligger i Santa Monica, Los Angeles.



How I like to walk the beach of Venice, there's a different attitude sjöng Leon Ware i sin Easy Listening-fullträff Why I Came To California från 1982. Jag håller med! Träningsrundan längs stranden var en av de bästa och mest inspirerande jag någonsin sprungit. Venice Beach, Los Angeles.


Här ska jag nog bo när jag blir stor. Beverly Hills.


You don't stand a chance if you go down in Chinatown sjöng Thin Lizzy 1980. 27 år senare var det inga problem, tvärtom väldigt trevligt. Chinatown, Los Angeles.


Saxnäbbar, måsar och trutar på stranden vid Belmont Beach, Los Angeles.


What the hell am I doing drinking in LA sjöng Bran Van 3000 i sin genombrottslåt från 1998. Frågan blev åter aktuell härom veckan. Belmont Beach, Los Angeles.


LA is a great big freeway som det heter i Bacharachs klassiker Do You Know The Way To San Jose. Kustvägen söderut från LA till San Diego.


I know a pretty little place in Southern California down San Diego way. Redan 1973 tipsade Bruce Springsteen om denna trevliga stad nära gränsen till Mexiko (i låten Rosalita). San Diego.


I've been through the desert on a horse with no name sjöng gruppen America redan 1972. Vår häst var en liten japansk bil, som skötte sig klanderfritt genom hela resan. Öken, Anza-Borrego National State Park.


Do you remember the good old days before the ghost town? Specials hit från 1981 har sällan känts så verklig som i Salton City, där husen låg glest och de flesta var övergivna.


Palm Desert - en oas i öknen.


The winds that ride on the high time whistle in melody. Det var nog inte vindkraft som avsågs i Marlena Shaws mästerverk från 1969, California Soul (klicka på länken för några minuters riktigt örongodis), men det får gå ändå. En liten del av en gigantisk vindkraftpark mellan Palm Springs och Los Angeles. Klicka på bilden så syns det mer hur bisarrt många kraftverk där är (glöm inte att allting är större i USA) och så reduceras dessutom effekten av de tråkiga fläckarna jag fått i kameran.


Bilderna Venice Beach och Drinking in LA togs av Emma.

2 comments:

Anonymous said...

What? Får man ingen cred för tagna bider nu, eller? ;-)

Anonymous said...

Tax!
E :-)