Friday, May 11, 2007

Built to Spill (support: Small Flowers Crack Concrete)





Översta två bilderna föreställer förbandet Small Flowers Crack Concrete, följande tre är på Built to Spill med sångaren Doug Martsch i vit t-tröja och medeltidsskägg.

Built to Spill (support: Small Flowers Crack Concrete). KB, Malmö 9/5/07.

Det blev de amerikanska indierocklegenderna i Built to Spill som fick den svåra uppgiften att försöka övertyga Ola om att det spelas bra musik på andra håll än på Coachella. Built to Spill är ett av de allra största banden i sin genre även om de hade sin storhetstid under andra halvan av 90-talet då de släppte två riktigt fina album - Perfect From Now On och Keep it Like a Secret (förstnämnda skiva gav f.ö. namn åt den mycket trevliga endagsfestival som hölls på gamla Inkonst, sommaren 2005). Alla som gillar indierock med massiva gitarrer borde ha dessa skivor. Som referenser kommer man inte ifrån att nämna Dinosaur Jr och Neil Youngs allra mest elektriska äventyr.

Bandet har bytt medlemmar ofta och den enda egentligen fasta medlemmen är sångaren Doug Martsch. Medlemsbyten har enligt uppgift varit en medveten strategi redan från början, för att soundet inte skall stagnera. Efter att ha varit inaktiva i flera år (förra skivan kom 2001) har de i år kommit tillbaka med både ny platta och turné.

Först var det dock ett förband. En trio från Malmö med sångerskan/gitarristen Erika Rosén i spetsen som kallar sig Small Flowers Crack Concrete. Namnet är taget efter en låt av Sonic Youth. Ett fantastiskt bandnamn - ett av de bästa jag hört. Även de spelar larmig gitarrmusik med influenser av Dinosaur Jr, Sonic Youth och även av kvällens huvudband. De spelade inte så länge, men det lät bra och de är värda att hålla ögon och öron på framöver. Det var f.ö. härligt att sångerskan sa det numera sällan använda ordet "gött" mellan nästan varje låt. KB har f.ö. varit väldigt bra på förband det senaste året.

Built to Spills framförande är lite svårbedömt. Jag gillade det som kom ut genom högtalarna - det är bra låtar och gitarrspelet är svårt att ha några invändningar emot. Trots tre gitarrister var ljudet bra och inte alls grötigt. Låtvalet var utmärkt och de spelade massor av äldre låtar, framför allt från Keep it Like a Secret. Hade jag hört denna konsert i radions P3 live hade jag bannat mig själv för att inte ha varit på spelningen. Men sen så var det ju det här med publikkontakten. Jag är av den uppfattningen att en bra livekonsert bygger på dels att musiken är bra och dels att det finns en sorts atmosfär som gör att det känns i en att man är med om något stort. Den känslan fanns inte på KB. Doug Martsch och hans band är nästan lite skyggt och mellan låtarna blir det i bästa fall ett kort, pliktskyldigt "thanks", mer riktat till mikrofonen än till publiken. Flera gånger funderade jag t.o.m. på om de var medvetna att det fanns publik. De rör sig inget, de säger inget, de ler nästan inget, de gör i princip inget som "känns live". Hade bandet spelat i ett rum intill, med högtalarna inne på KB, hade skillnaden varit väldigt liten.

När jag nu sitter och tittar på min inspelning av Broken Chairs, avslutningsnumret som varade i över 17 minuter (varav de sista 13 var instrumentala), så märker jag ännu en gång vilket bra rockband Built to Spill är. Lite mer inlevelse och lite mer glädje över att stå på scen hade kunnat göra detta till en stor konsert. Nu blev det tyvärr inte riktigt så.


Built to Spill - Sidewalk
Built to Spill - Else

2 comments:

Anonymous said...

Tjena!
Såg BTS i Sthlm men de körde aldrig Broken chairs :(

Kan du lägga upp den någonstans?
Det vore fett!

/Sebastian, Built to spill-fan

Ola said...

Tyvärr klarar Youtube och zshare bara filer på 100 MB och därför går det inte där. Har absolut inget emot att lägga upp den om det finns någon som klarar större filer.