Kortrapport fran Kalifornien, del 4

Fredagen blev en marklig dag. Omkring halv 12 gick vi for att hamta ut vara biljetter. Det visade sig dock endast finnas fyra biljettluckor som skulle serva nagra tusen personer (alla som bestallt biljetter fran utlandet och aven en hel del amerikaner). Foljden blev att vi fick sta i ko i nastan fyra timmar i stekande sol. Stamningen i kon var dock god och vi hade trevligt umgange med tva hollandare. Men vi missade nagra av de forsta bandet, dock ingenting som jag var "tvungen" att se.

Lite irriterad kom jag strax innan klockan 16 in pa omradet och var lite orolig att hela festivalen skulle ga i samma spar, d.v.s. dalig planering och organisation. Men jag hade som tur var fel.

Fran klockan 16.45 till strax efter midnatt tittade jag pa livemusik konstant, med en kort, kvartslang olpaus som enda undantag. Jag ar sa har dagen efter helt overvaldigad over hur bra det var. Artisterna var genomgaende fantastiskt bra, scenerna ar valdigt bra placerade i forhallande till varandra och inte minst var ljudet toppen pa alla scener. Dessutom ar det skon stamning och en fantastisk inramning med naturen runt omkring.

Om jag ska plocka ut tre saker att speciellt minnas fran gardagens spelningar blir det, utan inbordes ordning:

- Bjorks otroliga version av Bachelorette, hennes enligt mig allra basta lat i en version som nastan var for bra for att vara sann.
- Gogol Bordellos avslutningsnummer, Baro Foro, som varade i sakert en kvart och med sangaren och en av de kvinnliga sidekickarna staende pa publikens axlar i slutet. Publiken var i tokextas!
- Den enorma kraften och attityden hos Interpol. Deras spelning pa stora scenen var chockerande stark.

Da har jag anda inte namnt att Jesus & Mary Chain var battre an jag vagat hoppas, att Amy Winehouse visade att hon ar annu battre live an pa skiva, att El-P gjorde ett av de basta hiphopgig jag sett, att Rufus Wainwrights tre forsta latar var sensationellt bra, att Jarvis Cocker var hur bra som helst, att Tilly and the Wall ar ett fortjusande, underhallande band och att det lilla jag hann se av Gillian Welch var som klippt och skuren for oknen. Likasa sag jag en kort snutt av en konsert med mexikanskan Julieta Venegas, ett namn som ska laggas pa minnet. Det enda jag inte var direkt imponerad av var Arctic Monkeys, som inte passade pa storsta scenen.

Totalt sett den basta musikkvallen i mitt liv hittills. Men chansen finns att det blir lika bra idag.

Kortrapport fran Kalifornien, del 3

Efter oknen igar sov vi senaste naten pa ett fint men prisvart hotell i Brawley. Da vi kom ganska tidigt hann jag med en riktigt bra kvallspromenad med kikaren. Sag massor med nya fagelarter, bl.a tva hackspettar (Gila och Ladder-backed), Gambels Quail, Cactus Wren, Black-throated Grey Warbler, Hooded Oriole, Say's Phoebe, Aberts Towhee m.fl. Middag pa en sunkig kinesisk restaurang.

Idag koarde vi norrut via Salton Sea och jag fick in annu nagra trevliga fagelarter, t.ex. American White Pelican, Yellow-footed Gull och den klart haftiga Long-billed Curlew. Men nu ar klockan fyra pa eftermiddagen och vi ar framme i Indio. Temperaturen ar drygt 30 grader. Vi har checkat in pa festivalomradet och om ungefar 21 timmar ar det dags for det forsta bandet. I kvall blir det oldrickande pa campingomradet.

Kortrapport fran Kalifornien, del 2

Igar korde vi kustvagen fran Los Angeles till Kalifornien. Inga stora handelser att rapportera fran det mer an premiardopp i Still Havet (najs!). Anlande tidigt till San Diego och fick ett mycket prisvart hotell med havsutsikt och intensivt bar- och restaurangliv utanfor.

Pa kvallen var vi och skulle se Ice Cube pa ett stalle i narheten. Sakerhetskontrollen var dock rigoros och da kamera var forbjudet men jag hade min med gick vi inte in. Men vi horde det ut for dorrarna var oppna. Tyckte det verkade ganska daligt, faktiskt. Klassisk live-hiphop med en stjarna och en sidekick som rappar i munnen pa varandra. Orkade inte lyssna klart pa konserten ens.

Idag (onsdag) har vi fardats osterut genom kuperat landskap och befinner oss nu i Borrego, mitt ute i oknen. Har varit ute pa en lang promenad har och sett en del kul faglar, mest tattingar men aven vacker Costas Hummingbird.

Tva dagar kvar till festival. Spelschemat har kommit och det ar en del elaka krockar men i huvudsak verkar det ok. Kanner mig taggad infor tre dagar spackade med livemusik av varldsklass.

Kortrapport fran Kalifornien, del 1

Efter natt och morgonlopning (en mil!) vid Santa Monica och Venice Beach tog vi taxi till flygplatsen for att hamta en hyrbil. Taxichaffisen talade en del svenska for han hade tidigare i livet bl.a. drivit en strippklubb i Halmstad! Mer om denna udda manniska nar jag kommer hem.

Ett besok vid Marina del Rey, soder om Venice gav en del trevliga fagelarter. Black Turnstone, Surfbird, Wandering Tattler, Pacific Loon, Marbled Godwit mm. Senare under dagen har det ocksa blivit Heermanns Gull, Glaucous-Winged Gull och Annas Hummingbird. Trots en nastan minimal insats. I ovrigt har vi cruisat runt i Beverly Hills, Hollywood och Chinatowwn men inte lyckats se en enda kandis. Nu ar det snart kvall, dag 2, och vi ar vid Belmont Beach, lite langre soderut i LA, alldeles soder om Long Beach. Ny rapport kommer eventuellt under veckan.

Dags för Coachella

I morgon bär det av till Kalifornien. Som jag skrev redan i januari så har jag och kamrat Emma bokat biljetter till Coachella-festivalen (klicka på bilden för att läsa line-upen i större format) i Indio utanför Los Angeles nästa helg. Vi åker alltså i morgon (söndag) och har följande preliminära resplan:

22/4: Flyg Köpenhamn - London - Los Angeles.
23/4: LA
24/4: Kör söderut till San Diego.
25/4: Kör österut till Brawley, lite fågelskådning i Anza-Borrego Desert State Park.
26/4: Kör norrut till Indio, lite fågelskådning vid Salton Sea. Anländer till festivalen på kvällen.
27-29/4: Coachella
30/4: Kör västerut till LA
1/5: Flyg hem.

Vad gäller själva festivalen så är inte spelschemat släppt än så det går inte att analysera vilka band som krockar. För att det blir en del krockar som smärtar känns ofrånkomligt. Vad jag vet är i alla fall att det är fem scener och att det tydligen brukar vara väldigt varmt.

Det är inte omöjligt att jag kommer att uppdatera bloggen med någon kort rapport under resans gång. Jag kommer dock inte aktivt söka internetcafeer och ge det någon större prioritet. Under tiden rekommenderar jag er i stället att kolla in min favoritblogg, Beaware!

Och när vi ändå är inne på Ware så kan ni också få njuta av lite Easy Listening-soul från 70-talet, en skön hyllning med hela förklaringen till varför jag åker till Kalifornien.

Leon Ware - Why I Came to California

Namnsdag, ringtrast, vardagsmisstag och Messi!

Visst, en lite störd rubrik men vad kan man vänta sig av en sån som jag? I morgon (torsdag) har Ola in Space namnsdag för första gången någonsin eftersom bloggen bara är drygt fyra månader gammal.

Ringtrast är en fågel som är väldigt mycket april. Den är en ganska sällsynt, men fullt regelbunden förbiflyttare i Skåne och det är just andra halvan av april det är som störst chans att få se den. Och igår lyckades jag hitta en sån, i Esarp i sydöstra hörnet av Staffanstorps kommun. Att det var just där var kul, eftersom jag ursprungligen kommer från Staffanstorp och därför har vissa lokala preferenser. Fågeln igår satt tyvärr lite illa till så jag fick inga bilder, men då jag såg, och fick bilder på, en ringtrast bara några kilometer därifrån för ganska exakt ett år sedan får det duga som illustration.

Vidare till musiktips. Jag prenumererar sedan några år på Sonic, en bra svensk musiktidning som skriver om de flesta genrer inom populärmusiken vilket passar mig, som försöker vara så "bred" som möjligt. En av de bästa sakerna med Sonic är att till varje nummer får man en skiva som är s.a.s. ett soundtrack till tidningen, med låtar från de artister som artiklarna handlar om och en del av de som fått bra recensioner. På den senaste skivan fanns en hel del godbitar. Allra bäst var ett band från Umeå - Mattias & The Everyday Mistakes. Låten som finns med, och avslutar skivan, heter Walking About. Det är bland det bästa nya jag hört i år och en klockren kandidat till årsbästaskivan som jag väl kommer göra i december om allt går som vanligt. Lyssna själv på deras Myspace-sida. Även de andra låtarna där är bra. Detta verkar vara ett ytterst spännande band, med influenser både från såväl 60-talspsykedelia som från 90-talets indiepop. Glom inte var ni läste om dem först:-). Min andra favorit från Sonic-skivan är People Without Love med engelska A Mountain of One. Riktigt skön pratsångslåt. Även denna kan man lyssna in på Myspace. Även kanadensiskan Basia Bulat ska jag hålla koll på framöver. Hennes I Was a Daughter är fantastiskt bra.

Till sist kan jag inte låta bli att nämna årets fotbollsmål i Europa - nästan en karbonkopia på Maradonas klassiska mål mot England 1986. Målet gjordes i kväll av Lionel Messi i Barcelonas 5-2-vinst mot Getafe i semifinalen i spanska cupen!

Nigeriabrev

Så kallade Nigeriabrev har ju varit i rörelse en massa år nu. Jag fick ett idag till min spammade Hotmail-adress. I och för sig var det från Burkina-Faso, men principen är ju såklart den samma. Någon bedragare påstår att man kan få en massa pengar från någon rik avliden och så går det ut på att man ska lämna ut sitt kontonummer så de kan sätta in pengarna där. I detta fallet handlade det om den nätta summan av 11,3 miljoner dollar. Jag brukar naturligtvis aldrig svara men idag gjorde jag ett undantag, kanske för att det kom från en som kallade sig Hilda Williams, vilket ju låter som en riktig pudding. Och så är det ju trots allt en ansenlig summa. Så här blev svaret (mina svar i kursiv stil).

>From: "hilda williams"
>Reply-To: hilda_williams00@yahoo.com
>Subject: TREAT AS URGENT/REPLY IMMEDIATELY
>Date: Thu, 12 Apr 2007 21:05:27 +0000
>
>From the Desk of Miss hildawilliams
>Manager Bill And Exchange Dept
>African Development Bank(ADB)
>Ouagadougou Burkina Faso.

>Dear Friend,

- First, Hilda, are you single and good looking? That would make the deal more exciting in a way.

>I know that this mail will come to you as a surprise.

- No, it's no surprise. I have received a lot of similar letters before. I am veeeery rich by now. And they say "You cannot win if you do not play". Ha!

I am the bill and exchange manager in African Development Bank.

- Yeah, right!

I hoped that you
>will not expose or betray this trust and confident that i am about
>to repose on you for the mutual benefit of our both families.

- Of course not. Just send me the money. Send it in a box to the main post office in Malmo, Sweden and write "to the most handsome man in Sweden" on it. Thanks in advance.

>I need your urgent assistance in transferring the sum of $11.3
>million immediately to your account. The money has been dormant for
>years in our Bank here without any body coming for it. The owner of
>this account is JOSEPH F. GRILLO, foreigner and he is the Manager Of
>petrol chemical service, a chemical engineer by Profession. He died
>in world trade center as a victim of the September 11,2001 Incident
>that befall the United State of America, the bank has made series of
>efforts to contact any of the relatives to claim this money but
>without success, you can confirm through this website:
>
>http://www.september11victims.com/september11Victims/VictimInfo.asp?ID=1260
>
>I don't want the money to go into our Bank treasury as an abandoned
> fund. So this is the reason why i contacted you ,so that the bank
> can release the money to you as the nearest person to the
>deceased customer.

- Yes, I am obviously his closest. I loved him as my own dad. (Not!)

Please i will like you to keep this proposal as
>a top secret and delete if you are not interested.

- Sure, just send me the money in a box as I wrote above and I will not tell anyone.

>Upon receipt of your reply I will send you full details on how the
>business will be executed and also note that you will have 40% of
>the above mentioned sum if you agree to transact the business with
>me.
>
- My way is easier and faster and you know it. Just as with you - you can of course trust me 100%. As a special thank you I will, after receiving the money, send you a great CD with Soul Music (mainly from the 70's) I have just compiled!

>Miss hildawilliams

Hugs and kisses (- Hmm...Miss, not Mrs. Sounds good, I like that!)

Extrema kontraster

Söndagskvällen tillbringade jag hemma hos That Handsome Devil. Förutom en god middag led vi av att se ett dåligt Real Madrid slå ett ännu sämre Osasuna (lidandet var att de vann, inte att de var dåliga). Nu är Francos gamla favoritlag bara två poäng efter Barcelona i tabellen. Oroväckande! Lite av slöhet blev vi kvar framför apparaten en timme till och såg första halvlek av en annan spansk match. Sen tröttnade THD och gick fram till video-hyllan och plockade fram en gammal VHS-kassett med slitet omslag. Jag tänkte att det var några gamla pinsamheter från vår gemensamma tid i Fältbiologerna eller något sånt men nej – det var en film! Och inte vilken film som helst, utan Ford Fairlane, en egentligen ganska usel deckarkomedi från början av 90-talet, men trots ett förutsägbart manus och allt annat än karaktärsskådespel så är det en av de filmer jag kan se hur många gånger som helst (även om det var många år sen sist). I likhet med t.ex. Blues Brothers, Life of Brian, Torsk på Tallinn och inte minst Roxette-parodin Join the Flumeride, d.v.s. en riktig Easy Viewing-rulle. Ford Fairlane är namnet på filmens huvudroll, spelad av stand-upkomikern Andrew Dice Clay. Han glider runt i Los Angeles nöjesvärld som detektiv, s.k. Rock`n´roll Detective. Han raggar upp tjejer (i stor omfattning), dricker sprit (i stor omfattning), beter sig allmänt för j-igt (i stor omfattning), men framför allt levererar han sylvassa one-liners i ännu större omfattning. Det gemensamma för dessa one-liners är att de nästan alltid innehåller ett eller flera invektiv och inte riktigt passar sig att citera här. Efter vad jag förstår så är karaktären Ford Fairlane väldigt mycket Clay på riktigt, även om själva detektivprylen såklart är påhittad. Clay har gjort sig omöjlig på många håll för att han inte skonar någon när han går igång med sin stora och högljudda käft. Filmen är extremt ytlig, handlingen är helt ointressant, men tack vare dialogen och även regissörens känsla för tidstypiska detaljer, ändå stor komedi, framför allt om man såg filmen när den var ny i början på 90-talet och nu ser den av nostalgiska skäl.

När jag kom hem på natten var det dags att gå till sängs men först en snabb internetkoll på de sajter jag kollar dagligen. Mail, några bloggar och lite nyheter. Bland nyheterna drogs min uppmärksamhet till en artikel om en film om en tjej, som vid 19 års ålder blev nunna i Karmelitklostret i Glumslöv. Jag har aldrig tidigare funderat på hur extremt det är, t.ex. att de aldrig lämnar sitt hem. Det visade sig att det gick att se filmen på SVT:s hemsida och min nyfikenhet gjorde att jag, bara två timmar efter att ha sett en film som är precis så långt ifrån klosterlivet det överhuvudtaget går att komma (men ironiskt nog såg jag den på bostadsområdet Klostergården i Lund), satt vid datorn och tittade på den timslånga dokumentären Nunnan.

Nunnan handlar om en flicka (Marta) som växt upp i en djupt religiös, katolsk familj. Familjen, som har nio barn, är så religiös att de t.o.m. har ett eget kapell på gården. När Marta slutade gymnasiet, 1997, hade hon bestämt sig för att gå med i Karmelitorden, vilket innebär att hon flyttade till ett kloster utanför Glumslöv. Där ska hon stanna resten av sitt liv. Inte bara bo där resten av sitt liv utan vara där, alltid, resten av livet. Aldrig någonsin gå utanför klostermurarna. Inga tidningar, ingen radio, ingen TV och även om det inte specifikt framgick så tror jag inte de dricker whisky eller lyssnar på Arcade Fire heller. Alla dagar följer exakt samma schema. Besök tillåts sju dagar per år men då får man sitta i ett speciellt rum med galler emellan. För det mesta är det tystnad som gäller, bara 2x45 minuter varje dag får man prata med de andra ”systrarna”.

För en utomstående verkar det helt obegripligt att frivilligt gå i kloster på detta sätt. Med tanke på de förutsägbara dagarna känns det spontant nästan som värre än ett fängelse. Efter att ha läst diskussioner om filmen på Aftonbladets hemsida var det också många som dömde ut Marta som en hjärntvättad idiot. Men jag blev faktiskt rätt så gripen av filmen, inte för att jag sympatiserar med religionen som sådan utan just för hennes uppoffring. Hon offrade allt för att be för en bättre värld, inte för att få det bättre själv. Bara smaka på de tre eviga klosterlöftena. Fattigdom - att inte äga något, Lydnad - att avsäga sig den egna viljan samt Kyskhet - att avsäga sig närheten till en man/kvinna. (*Sorry, Ola, det är kört för dig*).

Även om de allra flesta kanske tror att hennes val inte hjälper någon så kan jag inte låta bli att se något stort i det, även om jag personligen aldrig skulle fixa mer än max en dag i denna miljö. I slutet av filmen fick man träffa Marta efter nio år i klostret. Hon hade gråtit oräkneliga gånger av saknad av familj och annat i världen utanför. Men inte en enda gång hade hon ångrat att hon valt klosterlivet. Fascinerande.

Två (kanske fler, men två som jag reagerade speciellt på) intressanta saker, förutom själva det faktum att en ung, söt och till synes smart tjej väljer att gå i kloster sades i filmen. Det ena handlade om offer, vilket pappan i familjen sa var grunden i all religion. I princip menas att om en uppoffring ska vara värd någonting så ska den kännas för den som gör den. Detta kan ju appliceras på många andra saker än just religion. Klimatfrågan är ju den kanske allra hetaste potatisen just nu. En liten justering för att stilla det egna samvetet lite är kanske bättre än ingenting, men en uppoffring är det knappast.

Den andra saken sades av Martas bror, familjens enda religiösa tvivlare, som lämnat Sverige för ett bohemliv i Paris. Med referens till att religiösa sekter och samfund ofta anklagas för hjärntvätt, speciellt att barn anses hjärntvättade av sina föräldrar, sa han ungefär följande. Antingen hjärntvättas man att Gud finns, eller så hjärntvättas man att Gud inte finns (sen la han till att hjärntvätt kanske var ett väl starkt ord, men poängen är att det inte är någon större skillnad mellan religion och icke-religion).

Det är väldigt lätt att döma ut medlemmar av extrema rörelser, såväl politiska som religiösa, som hjärntvättade och samtidigt tycka att alla som är som en själv, är fria, tänkande individer som alltid har fått välja åsikt. Men jag kan bara se på mig själv. Jag har vuxit upp i ett mer eller mindre ateistiskt hem (det är bara ett faktum och ingen kritik mot mina underbara föräldrar), och för att bli troende hade jag varit tvungen att någon gång under min uppväxt stöta på en förebild eller händelse som fått in mig på den vägen. Och omvänt, en som föds med religiösa föräldrar blir religiös som liten och behöver en stor händelse eller förebild för att komma från detta. Så man ska nog vara försiktig med ord som hjärntvätt, det handlar mer om att lära och ta intryck från sina förebilder, vilket föräldrar och äldre syskon vanligen är i unga år. Vare sig man är religiös eller icke-religiös eller om man står till höger eller vänster på den politiska skalan.

Detta blev betydligt djupare än vad Ola in Space är van vid, men jag blev verkligen lite rörd av filmen och låg länge vaken och tänkte på vad jag just hade sett. Jag blev lika berörd av Nunnan som jag blev road av Ford Fairlane några timmar tidigare. Eller kanske var det just därför?

Whiskyprovning #13

Jag har tidigare redogjort för bakgrund till våra whiskyprovningar och hur dessa genomförs. Den 13:e provningen genomfördes på långfredagen och kanske var det därför vi bara var 8 personer (varav hela 3 debutanter, som alla verkade smått lyriska efteråt) denna gång, mot normalt 10-12 deltagare. Det var dock minst lika kul ändå. Vi testade som vanligt sju sorter, varav 5 var nya och 2 var återtestningar. En av dessa, MacLeods Islay, blev kvällens stora vinnare med imponerande 7,83 (av 10) i betygsnitt, vilket gör den till en av de allra bästa av de 98 olika sorter vi nu testat. Bland övriga testade sorter från igår märks två olika Johnnie Walker - både Green och Black Label. Den svarta klarade sig något bättre än den gröna, men båda sänktes rätt kraftigt. Alla betyg kan ses om ni klickar på bildcollaget ovan.

Kvällen/natten blev lång och trots taxi hade klockan passerat 04 innan jag kom hem. Tack till That Handsome Devil för ett som alltid klockrent arrangemang och för bildcollaget.

Ladytron (support: Samuraj Cities)

Uppdaterad natten mot tisdag med lite mer utförlig recension, även om jag glömt en del intryck för att jag väntade några dagar för länge med att skriva färdigt.

Ladytron (Support: Samuraj Cities). Inkonst, Malmö 5/4/07

Det förväntade I-landsproblemet, som jag flaggade för igår, försvann när Jamie T ställde in i Lund. Men oavsett vilket så skulle jag, så här i efterhand, aldrig ångrat att jag valde att se Ladytron. Deras spelning på Inkonst var nämligen alldeles enastående bra.

Först ut var emellertid förbandet, Samuraj Cities från Göteborg, som jag aldrig hört tidigare. De spelar melodisk och röjig, stundtals nästan lite skramlig, indierock med bra driv. Förutom bas och trummor så var det ibland 2 gitarrer men ibland också en gitarr + sångaren (som f.ö. var lik Kurt Cobain) som då spelade synth/elektronik alternativt att den andra gitarristen spelade klaviatur. I de röjigaste stunderna var det alldeles lysande, se t.ex. avslutningslåten som jag bifogat nedan, en snudd på sensationell låt i mina öron. Det var inte riktigt lika bra hela tiden (men bra nog), och det lät lite annorlunda när det var mindre gitarr. Men tveklöst ett band att hålla ögonen på och en riktigt bra öppning på kvällen. Betyg:++++

Samuraj Cities - All Along the Shoreline - missa inte att kolla denna, för det är riktigt bra!

Klockan var halv ett på natten mot fredagen innan Ladytron kom på scenen. De är för närvarande på Europaturné som förband till Nine Inch Nails, men ser till att göra egna spelningar på några av de lediga dagarna. Direkt stod det klart att detta är ett band som är ännu bättre live än på skiva. De var utökade till sex personer (fyra normalt) varav bas, gitarr, synth (relativt antika sådana) och trummor höll sig lite i bakgrunden av de båda sångerskorna som också spelar synth för det mesta. Denna sättning gav låtarna ett otroligt driv, och ljudet blev till en malande kraft som kändes som den skulle kunna välta omkull allt som fanns i lokalen. Några andra jag pratat med klagade på ljudet, men själv tycker jag det var bra men kanske berodde det för att jag stod så nära en av högtalarna.

Låtvalet var utmärkt. Alla de bästa låtarna från senaste skivan Witching Hour plus en fin kavalkad av tidigare hits. Speciellt mot slutet av spelningen, med Discotraxx och Playgirl följt av extranumret - Last One Standing (som är ganska tam på skiva, men enorm live!) och monsterlåten Destroy Everything You Touch, var det snudd på eufori. Betyg:++++(stark)

Ladytron - Playgirl
Ladytron - Last One Standing (endast slutet)
Ladytron - He Took Her to a Movie (sista 2 min)

Stort plus också till de skickliga tjejerna i DJ-båset, som kallar sig Nuns on Bikes, för bra låtval och bra mixande innan konserten och i pausen. Således en riktigt bra kväll från början till slut.

Översta två bilderna visar sångaren resp. keyboardspelare i Samuraj Cities. Bild 3-5 visar Ladytron, notera speciellt Susanna Kallur-kopian på bas (bild 3).

Ola har i-landsproblem

Begreppet i-landsproblem är väl mest känt från tv-serien Hipp Hipp, där småsketcher visade hur folk blev irriterade över t.ex. att det bara fanns 500-lappar i uttagsautomaterna, att det fanns för många fjärrkontroller på tv-bordet och att det bara var smulor i botten på chipspåsen. Genialt, och ett begrepp som tagit sig vidare och som numera används även i det verkliga livet.

Min bror hade ett fint i-landsproblem i Danmark för några år sedan då han upprört och irriterat hävdade att det var "för j-a dåligt" att "välkommen till Danmark"-sms:et inte kom förrän han hade varit i landet 20 minuter. Nu har jag mina egna. För visst är det väl "för j-igt" att fyra evenemang jag vill gå på är inklämda på två dagar

5 april
Ladytron, Inkonst (Malmö)
Jamie T, Mejeriet (Lund)

6 april
Whiskyprovning, Lund
Mountain Goats, Mejeriet

Krocken den 5:e kan jag överleva för Jamie T är trots allt en ny (men intressant) bekantskap och jag har inte lyssnat så mycket på honom. Men krocken den 6:e gör mig ont. Whiskyprovning går alltid först, det är en av halvårets absoluta höjdpunkter. Men att missa Mountain Goats, som egentligen skulle spelat på Debaser i Malmö den 7:e om de bara kunde ha fått i ordning lokal och annat i tid, gör mig rätt så ont. Det är bland den bästa amerikanska indie man kan tänka sig. Nu vill jag i och för sig inte locka dit massa folk som i efterhand ska tala om för mig att det var fantastiskt, men ni kan ju lyssna här:

Mountain Goats - See America Right
Mountain Goats - No Children

Som om detta inte var nog så är missar jag Feist i Köpenhamn 22/4, Midlake på KB 23/4, The Church på KB 24/4 och Pere Ubu på KB 26/4 för att jag är på Coachella-festivalen i Kalifornien. Ja, visst är det synd om mig. Det är nästan så jag tror jag blivit smittad av JLz.

Idag har jag i alla fall fått en leverans på posten innehållande nya skivor med Waterboys, Modest Mouse och Maia Hirasawa samt första säsongen av Extras på DVD. Alltid en liten tröst.

Notiser från den gångna veckan

Jag har varit med om en del trevligheter under den gångna veckan och om jag även inkluderar förra helgen har jag fem små händelser som kan vara värda några bilder och några rader.


Varglyssning. Mellan Bjursås och Leksand, Dalarna 24/3/07

Kvällen var kall och klar och förutsättningarna goda för att höra ljud i Dalanatten. Men då prioritet ett var att genomföra ett styrelsemöte kom vi iväg från Borlänge, där mötet var, lite för sent. När klockan var sju och vi var i trakterna av Bjursås, på väg mot området där det finns varg, fick vi ett telefonsamtal att gråben hördes yla, förvisso på avstånd men ändå tydligt. Vi hade ungefär en halvtimmes körning kvar. När vi kom fram hade de inte hört den sedan de ringde. Vi stannade på platsen i över en timme men ingen varg hördes igen. Ytterligare några stopp gav heller inget annat än tystnad. Men det var en fin kväll och tillräckligt häftigt att veta att man var i ett vargrevir!

Bilder: 1) Vargmåne, 2) Ingen varg hörs, men glada ändå!

JAM Allstars feat. Sirqus Alfon, The Tiny, Kalle Haglund samt Filippa & Monica. Inkonst, Malmö 28/3/07

Riksteatern genomför en omfattande turné med de ovan nämnda artisterna. Sirqus Alfon har jag tidigare recenserat och gett maxbetyg för sitt uppträdande på Gatu-festivalen i Stockholm i februari. The Tiny är en ljuvlig liten popgrupp med fantastiska Ellekari Larsson på sång - en av Sveriges vackraste och mest personliga röster. Kalle Haglund är estradpoet/stand-upkomiker och Filippa & Monica är också ett slags stand-upkomiker fast med spelade karaktärer.

Jag klantade mig med tiden och tänkte inte att det skulle vara en föreställning av teaterkaraktär utan fyra separata spelningar. Därför trodde jag att "kl 19" som det stod på biljetten var mer en "dörrarna öppnas"-tid men nix, så var det inte. Så jag missade början, men fick i alla fall se ganska mycket och hela Sirqus Alfons del. Och de var lika sjuka som i Stockholm. De spelade kortare nu men hade bytt ut sin öppningslåt mot Everybody (Backstreet's Back) och så hade de en roadie som var iförd apmask. Helt fantastiskt igen och helt sjukt igen. Sirqus Alfon är en unik liveupplevelse! Även övriga akter var klart underhållande. En föreställning som rekommenderas.

Bilder: 1) Sirqus Alfon, 2) Hela ensemblen under finalnumret. Det var både mörkt och jag satt långt bak vilket gav korta tider och därmed usla bilder.

Releaseparty (för Familjen) feat. Edda Magnason. Metro, Malmö 29/3/07

Familjen (artistnamn för Johan T Karlsson) har jag tidigare skrivit om här i bloggen. Med sin dansanta electronica är han på väg att slå igenom ordentligt. Med all rätt. I onsdags släpptes hans debutalbum, vilket skivbolaget, Adrian Recordings, firade med inte mindre än två releasepartys. På det första av dessa spelade en av Ola in Space's speciella favoritartister, Edda Magnason, Familjen-covers (jag har f.ö. recenserat en tidigare Edda-spelning här). Det var en kort spelning, men det var en alldeles ljuvlig sådan. Familjens musik är mycket för ben och kropp men i Eddas finstämda pianoversioner kom texterna fram på ett tydligare sätt och sångerna lyftes fram som just sånger. Hennes vackra skånska röst och fina pianospel skapade en fantastisk stämning i lokalen. Genialt och underbart.

Edda Magnason - Det snurrar i min skalle

Bilder: 1) Edda Magnason, 2) Radio AF:s utsända, Anders Wigren, njuter av Familjen-covers.

Tapaskväll hos That Handsome Devil. Klostergården, Lund 31/3/07

En härlig kväll med ett antal goda vänner, min favorithund, musikfrågesport, intressant film, fantastisk mat och mycket alkohol (bl.a. en whiskybuffé med ca 50 sorter att fritt välja från).

Bilder: Det äts! That Handsome Devil tog bilderna.

Vitögd dykand. Ringsjödammen, Fulltofta 1/4/07

En vitögd dykand, en anka som annars närmast finns på kontinenten (främst i östra Europa) upptäcktes under dagen i en damm intill Ringsjöns sydöstra strand. Då jag, efter att ha hämtat mig från gårdagsnattens prövningar, vaknat till åkte jag, That Handsome Devil och hans hund Loke och tittade på denna. Fågeln, en 2k (= 2:a kalenderåret, d.v.s. född förra året) hane, ville helst hålla till inne bland vegetation och tyvärr på långt håll men jag fick till slut några kassa bilder på den. Det var tredje gången jag såg arten i Sverige, men det var min första i Skåne.

Bilder: 1) Vitögd dykand i Ringsjödammen, 2) THD & Lammet spanar anka, 3) Loke