Gata!

Liveklubb - Gata! Med Stephen Rappaport, Predikantens trio, Jon Eimre & Bra folk samt Sirqus Alfon. Södra Teaterns kägelbana, Stockholm 9/2/07

Helgen hade sen länge planerats till Stockholm, med främsta avsikt att gå på ett möte. Fredagskvällen hade jag egentligen tänkt ta det lugnt, men så blev det inte. Tack vare förslag från min goda vän Carolina blev det i stället en helkväll med musik på Södra Teaterns kägelbana.

Där genomfördes nämligen en mindre festival som en hyllning till gatan. Främst var det gatumusik (i detta fall menat artister som gärna uppträder som gatumusikanter och använder akustiska instrument), men det var också en del roliga konstinstallationer. Innan första bandet bjöds det på musik av en positivhalare och på en vägg visades en dokumentärfilm om munspelaren Horst, en hemlös tysk som varje dag spelar munspel på Drottninggatan. Honom såg jag förresten live en kort stund på söndagseftermiddagen.

Först ut var Stephen Rappaport, en amerikan bosatt i Stockholm. Han spelar dragspel och med sig hade han också en kvinnlig cellist. De sjöng vanligen tillsammans. Det var vacker melankoli, med låtar lite i Tom Waits-anda men rösterna är så olika att jämförelsen inte blir bra ändå. En mycket bra sångare som man verkligen lyssnade på. Men lite synd att han tjatade att publiken skulle köpa skivor mellan var och varannan låt. Ett litet minus också för att det inte var någon större variation på setet. Men det var ändå vackert och en trevlig start på kvällen. Betyg:+++

Nästa band kallar sig Predikantens trio och enligt festivalens hemsida är de från Norrbotten. Det var inte oväntat för referenserna i deras musik är Finskt och kanske också lite Norrländskt vemod. Men även Lars Demian dök upp i mitt huvud när jag lyssnade på detta. Texterna är mörka och i viss mån politiska, och framförs på svenska. En sångare som bytte mellan dragspel och gitarr kompletterades med en ståbas och en violin (samt såg i en låt). Det var fantastiskt bra. Otroligt vacker, närmast gåshudsframkallande musik och med en mycket bra sångare. Tyvärr var det en kort spelning och de hann bara fem låtar på totalt ca 20 minuter. Betyg:++++.

LIVEVIDEO med Predikantens trio

Sen var det dags för en kvartett från Stockholm, Jon Eimre & Bra folk. Enligt hemsidan spelar de ofta på Götgatan. Sättningen var ståbas, banjo, trombone och sång (+ lite melodika). Detta var bluesinspirerad musik, men med ett soft, skönt sväng som gav det ett ganska ovanligt uttryck. Sångaren alternerade mellan en slags slow motion-falsett och vanlig sång och var precis som tidigare sångare under kvällen alldeles ljuvlig att lyssna på. Basisten var briljant och spelade hårt och precis som sångaren sa behövs ingen trummis med en sån basist. Ännu en trevlig konsert, men någon mer uptempo-låt hade gjort det ännu bättre. Men bra och mycket sympatiskt. Betyg:+++ (stark!)

Sist ut var Sirqus Alfon, ett band som tydligen (förstod jag senare under helgen) börjar bli ganska beryktat. Jag har fullständig förståelse för det. Detta var nämligen helt galet. Det var lika mycket show som konsert. De fyra medlemmarna uppträdde inte som sig själva utan var utklädda till något som ser ut som något slags gammalryskt påfund med undantag för sångaren som hade en mer Elvisinspirerad kreation. Sättningen var huvudsakligen trummor, ståbas och melodika. Och sångaren, med en extrem karisma, använde megafon i stället för mikrofon. Mellansnacket gjordes på nån slags bruten engelska. Förutom musik så kör de en del cirkusliknande inslag, men med poängen att allting misslyckas, ser medvetet amatörmässigt ut och så börjar medlemmarna bråka med varandra. Det är helt obeskrivligt och måste upplevas. Musiken är, trots den något spartanska instrumenteringen, ösig. Ibland skulle jag t.o.m. beskriva det som tokröj. En del låtar kände jag inte igen och var nog deras egna. Men mest var det covers. Och de gav oss de definitiva versionerna av t.ex. Crazy In Love, No Limit, Mr Vain, Hips Don't Lie, Here Comes the Hotstepper, Song 2 och många fler. Och som avslutning en blindgalen version av Prodigy's Firestarter. Och i en kort sekvens fuskade de med elgitarr och brände av Smells Like Teen Spirit och The Seed 2.0. Musikaliskt är det kanske inte fantastiskt, men bra nog och framför allt våldsamt roligt. Underhållningsvärdet är enormt. Konserten var, faktiskt, det roligaste jag någonsin har sett på en scen. Den 28 mars spelar de på Inkonst i Malmö. Missa det inte, under några som helst omständigheter. Betyg: tjoff, +++++!

LIVEVIDEO: Sirqus Alfon - Crazy In Love

Bilder, uppifrån och ner: 1) kul konst på Kägelbanan, 2) Stephen Rappaport, 3) Predikantens trio, 4-5) Jon Eimre & Bra folk samt 6-9) Sirqus Alfon.