Ola in Ecuador

I morgon (fredag 1/2) åker jag till Ecuador. Det blir en resa med största fokus på fåglar och natur men som vanligt hoppas jag även på andra roliga upplevelser och möten med sköna latinamerikanskor. Första 10 dagarna kommer vi vara på Andernas västsluttning (med bl.a. huvudstaden Quito, som på 2800 meters höjd är världens näst högst belägna huvudstad. Bara La Paz i Bolivia ligger högre). Efter det kommer vi vara fem dagar i Amazonas med flodbåtturer och annat. Och sen avslutas resan på Andernas östra sluttning. Jag kommer tillbaka till Sverige 27 februari.

Internet-uppkoppling kommer förmodligen bli sporadisk, men om och när den dyker upp kommer jag förmodligen skriva en eller annan kortrapport om resan här på bloggen.

Coachella-festivalen i Kalifornien släppte sin line-up förra veckan. Jag och Emma var ju där förra året och hade starka planer på att åka dit igen. Men line-upen är en besvikelse och det blir inget. Däremot ser Roskilde starkt ut med både Radiohead och My Bloody Valentine klara redan.

Januaris båda konserter

Januari var en ur min synvinkel lugn konsertmånad. Det blev bara två kvällar, varav den ena som tidigare berörts i Barcelona. Här följer några korta kommentarer om de båda spelningarna. För fullständighetens skull.



Immaculate Machine (support: Le Pianc). Apolo 2, Barcelona 11/1/08

Den här sköna kanadensiska indie-trion har jag ju skrivit upp i bloggen (bl.a. här), men deras oförmåga/ovilja att ta sig till Norden har gjort att jag inte kunnat se dem live. Så när det nu uppenbarade sig möjligheten att kombinera en fotbollsmatch FC Barcelona (mitt favoritlag) med Immaculate Machine var det ju perfekt.

Förband var katalanska Le Pianc och de var riktigt dåliga. Finns inget mer att säga om det förutom det som nämndes i Barcelona-dagboken, nämligen att saxofonisten var humoristiskt lik Martin Björk från Kanal 5.

Immaculate Machine var däremot bra. De gjorde främst låtar från de två senaste skivorna (endast Death of a Rockstar från tidigare). Publiken var inte särskilt bra och ville mest ha röj och brydde sig inte om vad som spelades. Några riktigt fina låtar som jag hoppats få höra offrades också till förmån för en tam cover på Beach Boys Good Vibrations (och en bättre cover på The Zombies Time of the Season). Eftersom de inte har någon bas blir soundet ibland lite ihåligt men låtarna är så pass starka att det väger upp. Ingen magisk upplevelse men mer än godkänt. Med en publik som verkligen kommit för att se livemusik hade det varit ännu bättre. Alla tre i bandet var dessutom fantastiskt trevliga när jag pratade med dem innan (och fick hela diskografin signerad).

Bilden på Kathryn inbäddad i rök är tagen av Kristian Nilsson. Stort tack för lånet.

Immaculate Machine - Death Of A Rockstar
Immaculate Machine - No Such Thing As The Future


Sambassadeur. KB, Malmö 25/1/08

Sambassadeur från Göteborg ger ut skivor på den sympatiska Labrador-etiketten. De gör ganska söt indiepop men kan ibland skramla till det också. Jag gillar flera av deras singlar och hade väl vissa förhoppningar att den här spelningen skulle bli bra. Det kostade dessutom bara 20 kr. Hur som helst var det inte särskilt bra. De lugna låtarna (på skiva) lät här inte mycket annorlunda än de som är lite rockigare och det var ganska enahanda. Dessutom var sången låg och det var svårt att höra den tydligt. Men framför allt så hade de en del förinspelade ljud (synthar, trumpeter m.m.) i vissa låtar vilket jag inte riktigt tycker passar i popgenren. Emma sammanfattade spelningen ganska bra med "man får vad man betalar för". Således ingen större upplevelse men på skiva kan jag absolut rekommendera t.ex. låtarna Subtle Changes och Kate - båda bedårande poplåtar som är svåra att stå emot.

Sambassadeur - Subtle Changes

Whiskyprovning #15

Whiskyprovning #15. Lund 26/1/08

Årets första whiskyprovning är avklarad. Det var som vanligt oerhört trevligt. Vi var denna gång 12 personer som njöt av flytande guld. Denna gång var det t.o.m. så trevligt att vi testade 8 sorter i stället för 7. Det var inte planerat utan en effekt av att vi hade så trevligt och THD lite försynt undrade om vi var sugna på en till när vi egentligen var klara. Självklart blev det bifall. En sort var omprovning, vilket gör att totalt 112 sorter nu runnit nerför våra strupar sedan vi började.

När det gällde startfältet var det provningarnas hittills mest internationella. Men trots att det bara fanns med två skotska (varav en var den för nordiska marknaden specialgjorda Black Grouse) var det något oväntat att japanska Yamazaki tog hem segern. Oväntat inte minst för att vi även testade Talisker Destillers Edition från 1993. Men den var en rejäl besvikelse, inte minst då vi tidigare tokhyllat deras 18-åriga (ligger på 3:e plats i maratontabellen).

Ingen whisky fick mer än 6,0 (av 10) denna gång. Sedan följde 4 sorter mellan 4,9 och 5,5, bl.a. något så udda och intressant som en 3-årig amerikansk single malt! Kanada, Irlands och Spaniens bidrag hamnade på efterkälken - kanske inte helt oväntat. Resultaten i helhet syns på bifogad collage-bild (klicka på den så blir den större), vilken liksom arrangemanget som vanligt gjorts av That Handsome Devil. Tusen tack (för både arrangemang och bild).

Rapport från #12 (även lite om bakgrund och metodik), #13 och #14.

Allsång

Jag brukar inte titta på Allsång från Skansen. De få gånger jag gjort det är det mesta av en sådan standard att jag inte heller känner att jag borde se det oftare.

Däremot är jag glad för YouTube. Och ikväll hittade jag där ett klipp från Allsång som krossade mig fullständigt. Tydligen är det från 2005. Jag får glädjetårar av hur bra det här är. Speciellt från 2:45 och framåt är det ren magi. Nu har jag sett det 10 gånger i rad och måste bara dela med mig.

Barcelonaresan, del 4

Söndag eftermiddag. Taxin släppte av oss vid Barceloneta som är en av hamngatorna. Här ligger barer och fiskrestauranger på rad. Vi valde en dyr men bra. Fisk, skaldjur och nästan en flaska vitt per person.


Utanför restaurangen stod ett gäng sköningar och spelade Rockabilly.



Det sägs ju att konst ligger i betraktarens öga och därför säger betraktaren Ola utan att egentligen veta att den övre bilden föreställer en krabba och den nedre djävulen på taket. Båda dessa och flera andra statyer och skulpturer ligger längs kajen när man går från Barceloneta tillbaka till Ramblan. Den mest påfallande statyn här är dock...


...den här stilige mannen som står och pekar högt över marken längst ner på La Rambla. Det är varken Gaudi eller FC Barcelonas grundare Joan Gamper. I stället har en italienare lyckats med konststycket att få den största statyn i stan. Men Columbus utgick från Barcelona när han reste till Karibien 1492 så det har sin förklaring.


Stolta och mäktiga lejon vaktar Columbus dag som natt.



Solen gick ner över Ramblan även på söndagen. Det firade vi med var sin litersöl.


Om det var för att vi saknade Sverige eller bara för att det verkade fint minns jag inte, men vi åt i alla fall middag på Vildsvin, som jag skrev om i del 1. Ren till förrätt, gulasch till huvudrätt och chokladmousse till efterrätt. Och så delade vi några flaskor rött till det. Gott men återigen ganska dyrt. På hemvägen gick vi på Cafe Opera (bilden) och drack sangria.


Måndagen var hemresedag men vi hade ca två timmar att använda innan det var dags att åka till flygplatsen. Eftersom jag skrev om Dusty Springfield i bloggen för några veckor sedan skull man kunna tro att jag skulle tramsa om att hon inte alls är död utan öppnat affär i Barcelona. Men tyvärr, hon dog 1999. Däremot har den gamle 80-talsrockaren Rick Springfield, han som förväxlades med Bruce Springsteen och t.o.m. gjorde en ironisk låt vid namn Bruce om det, öppnat affär här. Att han inte gett ut något nytt material de senaste 20 åren har alltså sin förklaring.



Gaudifierade som vi blivit ägnades de sista timmarna åt ett av hans mest framträdande verk - det coola bostadshuset La Pedrera, eller Casa Mila som det också kallas (efter familjen Mila som huset byggdes åt). Här ses delar av den kurviga fasaden.




Taket är dock ännu häftigare. Skorstenar och trapphus som närmast för tankarna till stenstatyerna på Påskön (återigen beklagar jag smutsen i kameran, men förstorar man bilderna minskas effekten). Huset uppfördes 1906-10 och även idag bor det folk i huset. Taket är dock tillgängligt för allmänheten, en lägenhet har gjorts om till museum (för att visa hur ett hem i modernistisk stil såg ut i början av 1900-talet) och så finns det även ett litet Gaudi-museum på översta våningen.


Ett annat hus signerat Gaudi, Casa Batiló, som ligger på samma gata som La Pedrera. Att legenden om S:t Göran & draken illustreras på taket syns inte ur denna vinkeln, men det var fint.

Resan var därmed avslutad. Det som inte berörts särskilt mycket, beroende på att det var ett ganska litet inslag, är shopping. På ovanstående bild ses de prylar jag fick med mig hem. En flaska whisky, en bok om Gaudi, en Immaculate Machine-tisha, en FC Barcelona-halsduk, två FC Barcelona-muggar och en FC Barcelona-tröja. Eftersom "alla andra" verkade ha Ronaldinho eller Messi-tröjor så valde jag ett indie-alternativ - Iniesta, en av lagets viktigaste spelare och dessutom från den egna ungdomsakademin.

Jag avslutar hela rapporteringen från härliga Barcelona med ännu en låt från Immaculate Machines spelning på Apolo 2. Men inte vilken låt som helst. Här är nämligen deras sensationella tolkning av Kikki Danielssons gamla schlager Bra vibrationer.

Barcelonaresan, del 3

Söndagen var det lite tidigare uppstigning än dagen innan och vi åt frukost på ett rätt så kasst ställe. Speciellt kasst var det för att bilderna på deras mat såg fantastiskt läckra ut. Men det var lögn. När Emma kortvarigt lämnade stället för att hämta sin glömda halsduk på hotellet spelade de dessutom Per Gessle på stereon för att strö extra salt. Lömska Emma! Därför passar det bra att börja med en bild på Emma och en nästan lika lömsk katt!


Vi var nu på promenad genom gamla kvarter söder om Ramblan, på väg mot den mer parkliknande höjd i söder där det ligger en del av stadens godbitar. Kulturpoängen haglade, bl.a. i form av en gammal kyrka.


En av de saker vi absolut var tvungna att se var mytomspunna Moulin Rouge. Det var inte förrän efteråt någon kom på att det egentligen ska ligga i Paris.


Barcelona! Det är jag helt säker på! Sagrada Familia syns nämligen långt till höger i bilden (enklast om man förstorar den genom att klicka på den, då reduceras också effekten av de fula fläckarna jag numera har gott om i kameran).


Jag antar att ingen skulle reagera om jag sa att detta var en gammal fabrik någonstans i Mellansverige.


Men en sån här konstig sak brukar väl inte finnas på mellansvenska fabriker?




Just precis - "fabriken" var inte en fabrik utan självaste Olympiastadion. Barcelona arrangerade alltså sommar-OS 1992. Nu spelar FC Barcelonas lokalkonkurrent Espanyol sina hemmamatcher här. Vi nöjde oss med dagens första öl. För övrigt ser stadion ganska liten ut från utsidan men det är för att innerplan är nedsänkt och betydligt lägre än omgivande terräng. Jämför t.ex. den första bilden på OS-elden (tagen från gatan utanför) med hur den ser ut från insidan.


Den lika häftiga som obegripliga konstruktionen som står utanför Olympiastadion.



Olympiastadion i all ära, men vi törstade nu efter lite riktig finkultur. Vi gick till MNAC (Museu Nacional d'Art de Catalunya), det stora konstmuseet som ligger i samma område. Vi var riktigt seriösa och betade av alla permanenta utställningar. Båda urgamla prylar från 1100-talet, lite barock och mer moderna grejer. En hel del fint.


Den ofantligt stora orgeln i den ofantligt stora hallen på MNAC. Tänk er My Body Is A Cage på denna!

Nu ville vi besöka den botaniska trädgården som enligt kartan skulle ligga i närheten. Men det blev fiasko för det enda vi hittade på den plats som var markerad var en mindre avfallstipp, en fotbollsplan, en sunkig damm och lite fult buskskrafs. Och en tamduva som var målad i Italienska flaggans färger. Den var riktigt ful.


Puerta Avila. Härifrån tog vi en taxi till hamnområdet för mat och dryck. Mer om det i den fjärde och sista delen. Tills dess - Immaculate Machine med ännu en låt från fredagens spelning!

Barcelonaresan, del 2

Trots att natten blev sen kom det även en lördag till slut. Började naturligtvis med att njuta av hotellrummets fantastiska utsikt.


Vi kom upp försent för att få tag på frukost och yrade runt hela Plaza de Catalunya för att hitta något ställe med lämplig mat. När allt kändes hopplöst...



...hittade vi Farga Delicato, som hade riktigt god och stabil bakismat! Efter detta var alla glada och vi gav oss iväg mot ett mytomspunnet ställe. Ett sådant som många kanske inte tror finns på riktigt. I alla fall var jag lite tveksam, för i guideböckerna såg det helt galet ut.


Men där var det. Vi hann inte ens fram förrän det visade sig. Sagrada Familia - Gaudis sinnessjuka praktverk. En produkt (i detta fallet en kyrka) som påbörjades redan i början av 1900-talet, men sedan fanns det inga pengar så bygget avbröts. Men sen har det återupptagits. Hur omfattande verket är inser man när det inte är planerat att vara färdigbyggt förrän 2032!






Precis som med den gamla katedralen är Sagrada Familia lika mycket byggarbetsplats som turistattraktion. Lyftkranar och byggnadsställningar stör onekligen en del av upplevelsen. Men ser vi förbi det är det en häftig byggnad, speciellt de extremt många detaljerna i exteriören som det syns prov på i bild 3 ovan. På nedersta bilden ser ni bl.a. undertecknad göra sig förtjänt av sina kulturpoäng.


En av de första kombobilder som publicerats på munkparakiter och Sagrada Familia.


Många har mailat och frågat mig vad det blev av Barcelonas legendariska mittfältare Josep (Pep) Guardiola. Jo, ser ni, han har öppnat affär!


Nu var det en mycket lång promenad till kvällens stora händelse. Först laddade vi upp med mat, öl och Irish Coffee på den trevliga syltan El Cargolet Picant. Sen var det dags att inta...tamtataram...



...Camp Nou, hemmaarenan för världens förnämsta fotbollsklubb - FC Barcelona. Denna kväll skulle de möta Real, men inte det hemska och otäcka Madrid utan det lite mer harmlösa Murcia. Först var jag dock tvungen att bli förevigad på denna heliga plats.


Ronaldinho och Messi var båda skadade och några andra vilades för att det var cupdrabbningar mot Sevilla samma vecka. Laguppställningen var Valdes - Sylvinho, Puyol, Thuram, Zambrotta, Marquez, Gudjohnsen, Xavi, Henry, Etoo och Bojan. I andra halvlek byttes Giovani, Iniesta och debutanten Pedrito in. Här ser ni en suddig bild på matchens bästa spelare - nr 14 Thierry On-ree!


Och nummer 9 - Samuel Etoo! Oj, vilken smutsig bild!


Och den ack så talangfulle nr 27 - 17-åringen Bojan! Oj, vilken smutsig bild! Ovanför reklamen på andra sidan är för övrigt hedersläktaren där klubbens president Laporta satt. Tror inte han går att urskilja.


Och här syns det kanske inte att alla är jätteglada för vikingen Gudjohnsen har just gjort 1-0!


Det blev till slut 4-0 efter att Bojan gjort tvåan och Etoo avslutat med två baljor. Härlig match med härligt resultat. Alla var lyckliga och glada utom de som höll på Murcia. Och de som inte brydde sig. Men vi andra var glada och firade detta genom att ta en taxi till innerstan och middag på ett...



...trevligt tapas-ställe - Bilbao Berria! Här fanns massor med läckra tapas som man plockar åt sig och sen räknar servitrisen hur många tandpetare man har på tallriken. På kvittot kan ni (åtminstone om ni klickar upp den för större storlek - vilket f.ö. går att göra med alla bilder) se att de långa tandpetarna kostar 1,60 Euros och de korta endast 1,55 Euros. Känns verkligen nödvändigt med två olika prisklasser.


Den här sköna snubben heter Ramon Berenguer III och var en gång i tiden greve i Barcelona. Han levde 1082-1131 och var helt oväntat son till Ramon Berenguer II. Hans fru hette Dolce och deras son, som blev nästa greve, hette Ramon Berenguer IV. Hans fru hette inte Dolce II utan Petronella I av Aragonien. Trevlig kunskap som ni nog inte hade haft utan Ola in Space. Vad hästen heter framgick tyvärr inte.


I Barcelona bryr man sig inte vad klockan är utan här festar man så länge man vill. Vi delade en kanna Sangria på ett skönt ställe - Sant Jaune - där man verkligen lät natten fortgå som den ville och tyckte att en klocka utan visare kunde vara en bra lösning.

Men även lördagen tog slut. Och så även denna del av reserapporten. Jag avslutar den med ännu en låt från Immaculate Machines spelning på fredagen (en låt där de för övrigt byter från engelska till franska i sista versen). Ni behöver det, jag behöver det, världen behöver det.

Continuará...