Grammisgalan

Har ägnat två timmar av onsdagskvällen åt att titta på Grammisgalan på TV. Jag har sagt åt mig själv så många gånger att inte bry mig men likväl så sitter jag där vid varenda pris och hoppas.

I år blev jag glad några gånger. Och suckade uppgivet några andra. När svenska folket får vara med och rösta (det är både jury och folkröster som vägs ihop) blir det ofta lite snett eftersom en del som bara hört en av de nominerade röstar ändå. Men, i alla fall:

- Säkert! fick pris för bästa textförfattare och bästa kvinnliga artist. Det var bra och oerhört välförtjänt. Hon fick det inte för bästa album och bästa kompositör. Det borde hon ha fått. Hon var bäst i Sverige 2007, inget snack!

- Laleh har inte släppt någon skiva i år och gjorde ytterst få konserter. Ändå var hon nominerad som bästa kvinnliga. Snyggt av henne i alla fall att inte närvara. Årets självinsikt! (jag gillar Laleh, men några gränser måste det finnas).

- Kent fick för bästa album. När folket får rösta hade de fått det oavsett hur den hade låtit. Urtråkigt att de vann igen, speciellt ett år som detta när det absolut gjordes bättre (men mindre kända) skivor. T.ex. Säkert!, Anna Järvinen, Jens Lekman och Eric Malmberg.

- Salem Al Fakir fick fyra grammis. Hans båda första singlar, som förvisso är rätt bra, kom 2006. Albumet i sin helhet är segt och han var inte alls bra live när jag såg honom i somras. Årets nykomling, årets kompositör, årets producent och årets manliga artist blev han. Helt obegripligt.

- Adam Tensta fick årets dans/hiphop/soul hur det nu går att slå ihop dessa tre genrer till ett pris. Det är ok, även om jag gärna hade sett att Familjen fått den.

- Årets liveakt blev The Hives. På gamla meriter sannolikt, men visst kan de ta en publik fortfarande. Fast Lekman och Säkert! skulle gjort upp om detta, möjligen med Miss Li som en liten fidusare. Men de var naturligtvis inte ens nominerade.

- Således blir det positiva minnet att Säkert! i alla fall fick två pris och det gigantiska fiaskot att Lekman helt glömdes bort och inte ens var nominerad i någon kategori. Och inte heller Eric Malmberg, som med Verklighet & Beat gjorde ett fantastiskt instrumentalt album. Bättre lycka nästa år? Knappast.

- Och så fick Lars Winnerbäck priset för bästa låt (duetten med Miss Li - Om du lämnade mig nu). Själv hade jag gett priset till denna: