The Arcade Fire till Sverige

En av de mest hyllade spelningarna på svensk mark de senaste åren är The Arcade Fire's spelning på Debaser i Stockholm våren 2005. Jag önskar verkligen att jag hade varit där eftersom jag älskar deras första album Funeral! Sedan jag insåg vad jag missade har de varit ett av de band jag allra helst har velat se live! Nu är det klart att de kommer tillbaka och spelar på Cirkus den 23 mars. Cirkus är f.ö. en underbar konsertarena med bra akustik och det finns inga dåliga platser. Man ser bra var man än sitter eller står. Jag har tidigare sett Bruce Springsteen och Steve Earle där, båda solo akustiskt 1996 resp. 1997.

Eftersom jag har ganska många vänner i Stockholm är det bra att ha lite anledningar att åka dit ibland. Så jag bestämde mig direkt och den 23 mars kommer jag att befinna mig på Cirkus. Biljetter till mig och två vänner är redan beställda och uthämtade. Jag längtar! The Arcade Fire's nya album, Neon Bible, släpps för övrigt 5 mars. Första singeln, Intervention, har jag redan hört och den är riktigt bra!

De spelar också i Oslo (24/3) och Köpenhamn (25/3). Köpenhamnsbiljetterna släpptes 15 januari och gick åt på några timmar. Men jag lyckades få biljetter dit också så det verkar bli dubbel dos för mig.

Olas 116:e dagdröm

Idag var jag på gudstjänst (i S:t Matteuskyrkan i Malmö). Det tillhör inte vanligheterna. Och det var inte heller en vanlig gudstjänst. Anledningen till att jag gick dit var att mina vänner Bea och Erika är med i en kör som sjunger afrikansk musik och de uppträdde på gudstjänsten. Det var riktigt fint och trevligt. Och lite andlig spis ibland skadar inte.

Eftersom Ola på gudstjänst inte tillhör vanligheterna hade jag inte tidigare sett eller hört den nya versionen av trosbekännelsen. Och den fick mig att tydligt inse hur nära proggen och religionen står varandra. För efter tre inledande verser om Gud, Jesus och den helige anden följer:

Vi tror inte på den starkes rätt, på vapnens språk
Och på de mäktigas makt

Inte ens Mikael Wiehe skulle kunna ha uttryckt det bättre, möjligen hade han bytt ut "den starke" mot "dom rika". Och efter att ha upplevt en fantastisk nyårsnatt med proggallsång (som jag beskrivit i texten Nyårsnatt med allsång) där just Wiehes tidiga låtar hade en central roll, började jag dagdrömma.

Jag såg framför mig en fullsatt Matteuskyrka (den är bra för den är nybyggd och mer bred än lång så inga människor sitter särskilt långt från den som predikar). Jag såg framför mig hur alla reste sig upp, tog sitt häfte som delats ut när de gick in i kyrkan men i stället för Psalm XXX så börjar de sjunga:

Han sa han var Napoleon, för att allt är ett och samma
Nu sitter han i ett gallerrum och säger att han är sin mamma

O.s.v. till avslutningen:

Och dom som försöker tänka sig en annorlunda värld
slås sönder med batonger och gasas med gevär

Filosofen från Cuenca, denna fantastiska och gravt underskattade låt från Hoolas första skiva. Sjungen av minst 200 heltända människor i en lokal med perfekt akustik. Jag ryser av välbehag vid bara tanken.

Och inte nog med det. Danslåt för yttrandefriheten, Keops pyramid, Vävare-Lasse, Rocksamba, Victor Jara, Ingenting förändras av sig själv m.fl. hade varit givna på låtlistan. Och självklart skulle man krydda med en massa låtar av andra gamla hjältar.

Proggallsång i kyrkan. Ingenting hade slagit det!

Deafening Day, Zombiedaddys & Disco Error

Deafening Day, Zombiedaddys & Disco Error. Bodoni, Malmö 4/1/06

Härom veckan skrev jag om Malmöbandet Disco Error, som vid en spelning på Jeriko gjorde mig så glad att jag ville se dem igen. Och det tog bara två veckor så blev det en ny chans, denna gång på Restaurang Bodoni. Dessutom var det två andra band som spelade.

Det sämsta denna kväll var den fåtaliga publiken. Det var inte mer än ca 50 personer som kommit till Bodoni. Och de flesta av dessa verkade antingen vara kompisar till något av banden eller tillhörande Disco Errors lilla men till synes mycket trogna fanskara. Om det låga antalet besökare berodde på att det kostade 50 kr, att det ösregnade utomhus eller att det annonserats dåligt vet jag inte. Men det påverkade kvällens upplevelse på ett negativt sätt.

Först ut var Malmöbandet Deafening Day. De spelade pop åt shoegaze-hållet med mer fokus på långa, ganska larmiga instrumentalpartier än på insmickrande melodier. Det var bra, stundtals riktigt bra, speciellt p.g.a. den hårt bankande pianisten som hindrade det från enformighet. Kändes som ett band värt att hålla koll på.

Sen var det ett punkband från Örebro, Zombiedaddys. De spelade en relativt lättsmält punk med bra ös och tydliga melodier. Inte alls dåligt! Tyvärr så förstördes spelningen av att nästan alla människor försvann ur lokalen av olika anledningar och nästan ingen tittade på dem. Jag led verkligen med bandet som tydligen kört ner från Örebro under dagen för denna spelningen. Det är så man skulle vilja be om ursäkt å Malmös vägnar för det dåliga mottagandet.

När Disco Error till sist gick på var det kanske bara 30 personer kvar. Men de flesta av dessa var å andra sidan riktiga die-hard fans så det blev kul ändå. Förutom att Disco Error är underhållande i ett musikaliskt perspektiv så verkar de också satsa på sin kostym. Förra gången spelade bandet i tomtedräkter - denna gång började de spelningen i Halloween-masker. Musikaliskt var det likt förra gången, d.v.s. totalt schizofrent och väldigt roligt.

Natthäger

Natthäger. Simrishamn 3/1/07

Under förmiddagen idag upptäcktes en ung natthäger i Simrishamns hamn. Den höll huvudsakligen till på insidan av den norra hamnpiren. Detta var Sveriges första januarifynd av denna sydeuropeiska art. De flesta fynd görs annars under senvår och försommar. Jag såg till att ta mig dit under eftermiddagen. Detta var den tredje natthägern jag såg i Sverige och den andra i Skåne.

Nyårsnatt med allsång

Som så många andra var jag på fest under nyårsnatten. Efter att ha avnjutit en god middag tillsammans med två goda vänner först anlände vi till en fest kring halv 11. Det var som de flesta fester är - alkohol, trevliga människor, lite mer alkohol o.s.v. Och tolvslaget passerade precis som alla andra nyårsnätter. Jag avskyr verkligen fyrverkerier och smällare. Inte bara för att det är ett vansinnigt slöseri med resurser som kunde gått till betydligt viktigare saker (kanske är jag lite "skadad" efter min Etiopienresa i november) men nästan ännu mer för att det är farligt även för de som inte ägnar sig åt det. På väg till middagen var jag tvungen att gå omvägar flera gånger för att inte hamna i farliga situationer. Och då var klockan ändå bara halv 7!

Jag skulle egentligen ha gått vidare till en annan fest efter tolvslaget. Men någon gång kring halv ett så började jag och några andra av någon anledning som jag inte minns att sjunga på De mördades fria republik av Dan Berglund. Sen blev det fler Berglundlåtar. Och så kom vi in på Hoola Bandoola. Och så hämtade Kaj (en av de två som hade festen) sin gitarr. Och så fortsatte natten med att vi sjöng säkert hälften av alla låtar som Hoola spelat in, ännu mer Dan Berglund, en hög med Stefan Sundström-låtar och naturligtvis Dylan. Med mera. Och även om jag inte var påtagligt full så var det tillräckligt för att sätta självkritiken ur spel. Således tyckte jag att det lät jättebra! Jag minns speciellt en fantastisk version av Filosofen från Cuenca! Inte förrän framåt sex på morgonen slutade vi. Då var jag så trött att jag inte längre kom ihåg några texter. Betyg:+++++

Kontoret

Paul Ström & Edda Magnason 22/12/06 samt Familjen 29/12/06. Kontoret, Malmö

Kontoret kallas numera f.d. Lilla Caféet nära Värnhemstorget i Malmö. Kontoret kallas det för att den i min blogg ofta omskrivna Emil Jensen har sitt kontor där. Men vid vissa speciella tillfällen öppnar han och Edda Magnason dörren för allmänheten och bjuder på underhållning som de gillar. Hittills har det varit tre gånger, varav en i november när jag var i Etiopien och så de två gånger som beskrivs här.

22/12 uppträdde fotografen och poeten Paul Ström med både underfundiga och tankeväckande dikter. Han var betydligt mer humoristisk än de flesta andra poeter, dock utan att tappa djup. Mycket bra! Sedan följde Edda Magnason med en konsert som påminde mycket om den på Inkonst 9/12 och för mer detaljer hänvisar jag till den recensionen. Men det var således också mycket bra.

29/12 var det lite annan karaktär på uppträdandet då enmansbandet Familjen, som spelar dansant elektronika uppträdde. Familjen är Johan T Karlsson, som för övrigt producerade Emil Jensens senaste skiva - tvåa på min årsbästalista 2006. Trots att han var själv fick han till ett rejält sväng och både han och publiken verkade mer än nöjda. Med risk för att bli tjatig - mycket bra!

Kontoret är litet och det är svårt att få in mer än 50 personer, kanske inte ens det. Känslan blir en sympatisk mix mellan offentligt evenemang och privat fest. Och när jag pratade med Emil efteråt sa han att det var precis det som var tanken. Kontoret lär dyka upp lite oregelbundet framöver också och det bästa, om man är intresserad, är att kolla Emil Jensens hemsida med jämna mellanrum.

Ett extra plus får Kontoret för den gamla skivspelaren, enligt uppgift från 1961, som syns på en av bilderna ovan

Årets bästa låt

11 minuter och 48 sekunder. Ett ganska enformigt upprepande av melodi, gitarrslingor och text. En återhållen sång som nästan överröstas av manglande gitarrer. Kan det ens vara bra?

Nej, det är inte bra. Det är oslagbart. Efter en magnifik uppbyggnad värdig ett mästerverk börjar gitarrerna så smått skära sönder högtalarna inifrån. Efter fyra minuter börjar sången. Det är kryptiskt och inte alls någon lång berättelse om bandets karriär som titeln antyder. Några få meningar upprepas gång på gång i stil med "we tried with all our might" och "we tore the playhouse down" och några varianter på det. Men det är en nerv i det som är nästan kuslig.

Jag sitter vid datorn och försöker skriva samtidigt som musiken maler på. Men jag inser det totalt omöjliga i att ens försöka. Det är för bra, för vackert, för mycket av allt på en gång.

11 minuter och 48 sekunder. Den hade gärna fått hålla på mycket längre än så. Jag sätter stereon på repeat och låter den mala. The Story of Yo La Tengo är 2006 års bästa låt. Men "låt" känns nästan för fjuttigt och jag letar igenom skallen efter en annan beteckning. Utan att lyckas. Rockmusik när den träffar som allra hårdast.

Årets bästa - 2006

Som vanligt sammanfattar jag med att göra en CD-samling, d.v.s. 80 minuter av god musik från året som har gått. Reglerna är enkla - max en låt av varje artist och inga covers. Och helst det bästa från olika genrer, även om jag har en tendens att få överskott på poplåtar. I år hade jag det svårare än vanligt att få ner det till 80 minuter. Det hade varit lätt att göra en dubbel-CD! I sista gallringen tvingades jag peta undan kanonlåtar med Hello Saferide, Divine Comedy, Isobel Campbell & Mark Lanegan, The Roots (jag hade tänkt ha med Don't Feel Right i stället för The Format, men då blev det tyvärr mer än 80 minuter), CSS, Jon Auer och Herman Düne. Den låt som jag saknar allra mest är däremot Sao Paolo med The Guillemots. Den tycker jag är topp fem från året som gick, men jag kunde bara inte ha med två låtar på över 11 minuter på skivan. Och avslutningsspåret med Yo La Tengo passade bättre. Det blev f.ö. hela 6 låtar av svenska artister att jämföra med 4 st 2003, 2 st 2004 och 3-4 st (beroende på hur man räknar Röyksopp/Dreijer-låten) 2005. Nog snackat, så här blev det:

TERMANOLOGY - Watch How It Go Down
EMIL JENSEN - Maj förra året
THE PLAN - Walk for Gold
THE SLEEPY JACKSON - Don't Say
DUB SWEDEN - We're So Loud
GNARLS BARKLEY - Crazy
LILY ALLEN - Littlest Things
OH NO ft DUDLEY PERKINS & GEORGIA ANNE MULDROW - T Biggums
AZ - The Format
AMY WINEHOUSE - Tears Dry On Their Own
THE PIPETTES - We are the Pipettes
BELLE & SEBASTIAN - Another Sunny Day
DESTROYER - Your Blood
THE DRESDEN DOLLS - Dirty Business
JOAN AS POLICEWOMAN - Christobel
STESO SONGS - The OD
THE CONSEQUENCES - Parasite
LALEH - Det är vi som bestämmer (vem har lurat alla barnen?)
YEAH YEAH YEAHS - Turn Into
YO LA TENGO - The Story of Yo La Tengo

God jul

Förutom ett litet bildcollage från tomtens resa till Etiopien så bjuder jag på en jul-CD, d.v.s. 80 minuter härlig julmusik. Till alla som tycker att Fairytale of New York är sönderspelad!

DESTINY'S CHILD - Silent Night
AMOS MILBURN - Let's Make Christmas Merry, Baby
GREEDIES - A Merry Jingle
NATALIE MERCHANT - Children Go Where I Send Thee
MARY J BLIGE & ANGIE MARTINEZ - Christmas in the City
HELLO SAFERIDE - Ipod X-mas
RILO KILEY - X-mas Cake
BEN FOLDS FIVE - Lonely Christmas Eve
THE EMOTIONS - What Do The Lonely Do At Christmas
LOVE UNLIMITED - It May Be Winter Outside
YO LA TENGO - It's Christmas Time
WILLARD GRANT CONSPIRACY - Christmas in Nevada
SUFJAN STEVENS - Sister Winter
ESSEX GREEN - Deck the Halls
EL VEZ - Feliz Navidad
AYUMI HAMASAKI - Itsuka no Merry Christmas
SAINT ETIENNE - I Was Born On Christmas Day
O'JAYS - The Christmas Song
FLAMING LIPS - Christmas at the Zoo
THE RONETTES - Frosty the Snowman
ARLO GUTHRIE - The Pause of Mr Claus
THE POLYPHONIC SPREE - Happy X-mas (War is Over)

Årets bästa album 2006

Det släpps väldigt mycket musik och för en enda människa är det helt omöjligt att ta till sig allt. Men eftersom jag trots allt lyssnar på en hel del musik och försöker följa med så gott det går så listar jag här mina tio favoriter från 2006.

1. Amy Winehouse - Back to Black

Brittiska sångerskor födda på 80-talet hade ett bra år 2006. Men där Lily Allen snodde uppmärksamheten var det en annan som gjorde mästerverket, 23-åriga Amy Winehouse från London. Detta är 2006 års stora soultriumf, men det är inte klassisk soul för här finns inslag av tidig pop, jazz och stora pompösa arrangemang av Shirley Bassey-karaktär som gör att det hamnar i någon diffus genre som jag omöjligen kan sätta namn på men ändå älskar. Det låter ungt och fräscht men samtidigt mörkt och kraftfullt. Ett fantastiskt album! Favoritspår: Back to Black, Rehab, Tears Dry On Their Own.

2. Emil Jensen - Orka då

Det släpptes många bra svenska skivor 2006. Bäst av alla var Emil från Hjärup. Melodierna och arrangemangen är enkla men tilltalande. Det som dock lyfter skivan till himmelska höjder är de fantastiska texterna. Smaka t.ex. på följande: "jag reste till Indien för att hitta mig själv, jag slarvade bort mig, kom hem likadan". Och så fortsätter det. Ibland är det roligt, ibland tänkvärt och ibland både och. Min mest spelade skiva 2006. Favoritspår: Maj förra året, Inte vackrast i världen, Hur lyckliga kan vi bli.

3. The Sleepy Jackson - Personality (One Was A Spider, One Was A Bird)

The Sleepy Jackson från Australien gjorde nästan det omöjliga och följde upp 2003 års mästerverk Lovers med en nästan lika bra skiva. Den saknar de där riktigt fenomenala spåren som fanns på Lovers (t.ex. Rain Falls For Wind & Don't You Know) men på något sätt är jag mer förtjust i helheten denna gång. Men Luke Steele skriver fortfarande poplåtar som få andra kommer i närheten av. En skiva som snurrat flitigt och bara blir bättre hela tiden. Favoritspår: Don't Say, You Won't Bring People Down In My Town, Dream On.

4. Destroyer - Destroyer's Rubies

5. Yeah Yeah Yeahs - Show Your Bones


6. The Guillemots - Through The Windowpane


7. Bruce Springsteen - We Shall Overcome (The Seeger Sessions)


8. The Dresden Dolls - Yes, Virginia


9. Belle & Sebastian - The Life Pursuit


10. The Roots - Game Theory

Några andra som gjorde bra album i år: Lily Allen, Yo La Tengo, The Pipettes, Jon Auer, The Plan, Laleh, Isobel Campbell & Mark Lanegan, Flaming Lips, The Consequences, Marit Bergman, Hidden Cameras, Toumani Diabate, The Knife, Tingsek, Ebba Forsberg, T.I, Neko Case, Midlake, Tilly & The Wall, Sparks, Stefan Sundström, Camera Obscura, Divine Comedy, CSS, Jenny Lewis & The Watson Twins, The Gossip, M Ward, Miss Li, Oddjob, E.S.T, Charlotte Gainsbourg, James Yorkston, Mattias Alkberg BD, Herman Düne, Magic Numbers, Junior Boys, Asha Ali, Joanna Newsom, Cassie och Nelly Furtado. Listan kan säkert göras ännu längre. Däremot tycker jag att tidningen Sonics etta, Hot Chip - The Warning, är en tråkig platta. Finns en del andra hypar också som jag inte förstår, men nu är det jul så jag ska vara snäll och skriva om det som är bra!