Sen var det dags för akademien. Förra året lämnade sångerskan Leia (alias Titti Tång) bandet, vilket gör att några av de underbara låtar som bygger på hennes vokalinsatser inte längre görs live. Och det är såklart synd. Starten på spelningen var å andra sidan fantastisk, då man visade vördnad för den skånska reggaens rötter med att göra Peps låtar Rotrock och Droppen urholkar stenen i ett slags medley. Det fortsatte med en bra setlist med ganska många låtar från mästerverket Tändstickor för mörkrädda från 2004, en av de bästa svenska skivor som släppts detta decennium. Speciellt Vetande var grym, med fyra olika sångare involverade. Fast det beror såklart vad man lägger i ordet sång, för frontmännen Sture och GeneralKnas har likt förbandet klara tendenser till att mixa sång med rap och spoken word. Vilket inte är oväntat då speciellt Sture har hiphop-bakgrund. Live skiljer sig akademien från skivorna på att det är mer fest än politik. Texterna försvinner till viss del och ersätts av tokröj. Ibland kan jag sakna att de i många fall oerhört bra texterna inte riktigt kommer fram, men annars är det bara att festa med. Efter en period mitt i där tempot gick ner något avslutas spelningen alldeles fenomenalt med klassiker som Resa sig opp, Du vill så du kan och Snapphaneklanen. Ett av Sveriges bästa liveband. Bilderna visar Kapten Röd & Majorerna överst, därefter Svenska akademien med Sture i svart tröja och GeneralKnas i röd. Och underst de båda klaviaturspelarna.
Svenska akademien (support: Kapten Röd & Majorerna) . KB, Malmö 19/10/07
Kvällen inleddes med Kapten Röd från Göteborg. Han och hans band gör väldigt lättlyssnad reggae, typ dancehall, och "sången" är vanligen en slags mix mellan rap, prat och sång. Musiken och i flera fall även texterna är väldigt banala, men det vägs upp av en stark scennärvaro och bra ös. Influenserna från Governor Andy lyste genom hela spelningen. Detta är musik som funkar väldigt bra live och det var länge sedan jag såg ett förband med ett sådant publikstöd.
Kapten Röd & Majorerna ex 1 ex 2
Svenska Akademien - Rotrock/Droppen Urholkar stenen
Svenska Akademien - Vetande
Svenska Akademien - Resa sig opp
Svenska Akademien - Snapphaneklanen
Friday, October 26, 2007
Svenska akademien (support: Kapten Röd & Majorerna)
Posted by Ola at 2:25 PM
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Hej! Kul blogg o att du skriver om svensk reggae. Men med all respekt så måste jag tyvärr rätta dig; Kapten Röd har definitivt INTE influerats av Guvenören. Jag e inte ute efter ngn debatt. Säger bara som det är. Jobbar med båda två dels i studion, dels live. Dom har möjligen en del liknande jamaicanska influenser men har även svårt att höra dom. Enda liknelsen e att dom kör deejay style på svenska. Annars e dom sjukt olika. Dancehall/reggae låter ju som det gör o där kanske det finns en del likheter. OBS detta e ingen diss. vill bara rätta ett uppenbart fel. Men som sagt, grymt att läsa din blogg om både Kaptenen och Svenska Akademien. Peace Bro´! MVH "Reggaepolisen" Partillo
… om sakernas tillstånd – filmen om Svenska Akademien finns nu i din skivbutik
Recension i tidningen Groove
Svenska Akademien är bandet som under sin sju år långa karriär ständigt befunnit sig i strålkastarljusets periferi. Okända för den stora massan men älskade av många andra. Med dansant reggae influerad av såväl hiphop som dancehall har de med fyra album, en samlingsskiva, en EP samt ett närmast frenetiskt turnerande lyckats påverka och gå i täten för de senaste årens allt mer levande och intressanta svenska reggaescen.
I Bengt Anderssons film får vi möta Akademiens ledamöter och publik. Vi får höra vad som ryms bakom de storslagna textraderna om kärlek och revolt och samtidigt bjuds vi bra musik och unika konsertögonblick. Det är ett personligt och närgånget porträtt av människorna bakom musiken snarare än en presentation av bandet, deras musik eller dess historia. Detta kräver tyvärr en stor dos förkunskap då filmen saknar berättarröst, namnskyltar och vägvisare. Detta är helt enkelt Akademiens perspektiv på tillvaron, berättat av dem själva för de som redan känner till musiken.
Tempot kan sägas vagga fram i baktakt. Tystnad och eftertanke, ackompanjerad av svepande kamerafärder genom valfri svensk småstad där allt verkar stängt och nedlagt, varvas med tillfälliga explosioner av energiska liveframträdanden, lika närgånget fotade som allt annat.
Vackert paketerat och med en mängd extramaterial är detta ett värdefullt dokument över vart Svenska Akademien står idag, och kanske en föraning om vart de kommer finnas i framtiden.
Recension av Björn Owen Johansson
Post a Comment