Humei och lite annat

Den gångna helgen spenderades till största delen på Öland och ett av karaktärsdragen för min del var sömnbrist. Detta eftersom jag på fredagskvällen såg Svenska akademien (det skånska reggaebandet, inte Horace Engdahl & co) på KB i Malmö. Därför fick jag bara tre timmars sömn innan jag skulle köra till Öland för styrelsemöte. Och precis till utsatt tid anlände jag till Ölands södra udde, som förutom en känd fågellokal och platsen för mötet också är en stark kandidat till utmärkelsen världens kyligaste plats. Åtminstone kändes det så i lördags morse. Jag lyckades f.ö. faktiskt hålla mig vaken under hela mötet, vilket får anses vara ett gott betyg till resten av styrelsen.

Efter några timmars möte knackade en från fågelstationen på dörren och berättade att de fångat en bergstaigasångare (Phylloscopus humei) och den avbröt vi så klart mötet för att titta på. Det är en sällsynt gäst från Centralasien och österut, men den ses numera så gott som årligen i Sverige med något enstaka ex. Det var sjätte gången jag såg arten i Sverige (tre i Skåne och tre på Öland). Det var fyra år sedan sist så det var efterlängtat, inte minst eftersom små asiatiska sångare med vingband är riktiga favoriter. Att det är en bergstaigasångare och inte den något vanligare taigasångaren ser man på att ögonbrynsstrecket är vitaktigt och inte gult och att hjässan är gråaktig och inte grön. De flesta humei har bara ett tydligt vingband och denna individ är därför inte helt typisk. Lätet skiljer också och denna fågel lockade som en typisk humei.

På lunchrasten såg vi även en sparvuggla, som fått för sig att gömma sig i högt gräs och inbilla sig att den var osynlig. Det var den första jag sett på Öland någonsin. Den är faktiskt inte helt lätt att se på bilden trots att den är tagen rakt ovanifrån. Det rekommenderas att klicka upp bilden till större storlek.