Jens Lekman (support: Promise & The Monster)

Jens Lekman (Support: Promise & The Monster). The Tivoli, Helsingborg 5/10/07

Jag skulle egentligen sett Jens i Malmö för två veckor sedan. Men det sammanföll med whiskyprovning och därför valde jag och två kompisar att se honom i Helsingborg i stället. Ingen av oss hade varit på The Tivoli tidigare så att besöka ett nytt ställe var en trevlig bieffekt. Stället gav direkt positivt intryck i och med att DJ:n spelade Hung Up On a Dream med The Zombies, en av världens bästa låtar, i högtalarna när vi gjorde entré. Även fortsatt var det utsökt låtval. Lokalen som sådan var också trevlig. Lagom liten och eftersom den är bredare än lång kommer man automatiskt ganska nära scenen.

Förband var Promise & The Monster, ett namn som kan ge bilder av ett rockband, men alls icke, detta är en ensam tjej med akustisk gitarr. En duktig gitarrist och med en oerhört ljus röst. Referenser som fladdrade förbi i tankarna var Joanna Newsom och El Perro Del Mar. Problemet är att låtarna inte hade någon större personlighet och det lät väldigt lika hela tiden - lugnt och återhållsamt. Dessutom verkade sångerskan (vars riktiga namn är Billie Lindahl) ganska blyg och det var ingen större publikkontakt, även om delar av publiken verkade entusiastisk. Tror dock det kan finnas utvecklingspotential i detta. Hennes framtoning som snäll och väluppfostrad gick igen efter spelningen då någon i publiken tackade för en bra spelning. Hon neg som tack, det var längesen jag såg någon göra det.

Huvudakten var däremot nära nog fantastisk. Bandet består förutom Jens (som alternerar mellan gitarr och piano) av en kille på dator och sex tjejer som vanligen spelar bas, trummor, trumpet, saxofon och violin (2 st). Hade jag haft ett band skulle jag också valt att ha nästan bara tjejer i bandet. Men det är inte bara för syns skull Jens har detta, de är nämligen även väldigt bra och lyckas göra musiken både svängig och vacker samtidigt. Anledningen att jag använde ordet "vanligen" om instrumenten är att det även förekommer dragspel, olika sorters flöjter, slagverk och t.o.m. en triangel. Det har verkligen inte sparats in på utrustning.

De började med Black Cab, en av hans tidiga låtar som annars kunde förväntas som extranummer. Han fortsatte med en fantastisk The Opposite Of Hallelujah, där de för några sekunder grymt snyggt går över i Give Me Just a Little More Time av Chairmen of the Board. Redan här stod det klart att det skulle bli en riktigt bra konsert. Enda minuset i början var att det stod ett av konserten helt ointresserat fyllo framför oss, men hans tjej ilsknade till och såg till att han försvann sen. Tack.

Konserten fortsatte lika lysande som den började. I A Postcard to Nina gjorde han det ovanliga att berätta om bakgrunden till låten i introt och sedan föra historien vidare med ett nytt snack mitt i låten. Medan bandet spelade i bakgrunden. Ett udda drag, men det funkade perfekt. Det fortsatte nästan lika bra och ordinarie set avslutades starkt i uptempo med You Are The Light (kanske hans största "hit"), A Sweet Summers Night at Hammer Hill och Friday Night at the Drive-in Bingo.

Extranumren var minst lika bra. Efter en sprudlande Sipping on the Sweet Nectar med hela bandet skickade han ut alla utom violinisterna och gjorde underbara Jag tyckte hon sa lönnlöv (svenska versionen av Maple Leaves, en av hans tidiga låtar). Närmast smärtsamt vackert. Han kom sen in en gång till, helt själv, och avslutade med A Pocketful of Money med allsång av en mycket nöjd publik.

Spelningen var bra hela vägen och när det var som bäst var det fantastiskt. Det är inte bara att låtarna är bra och att han kan omsätta det live, utan det fanns en äkthet och något genomsympatiskt över det som kom från scenen på The Tivoli denna kväll.

Jens har i flera år varit bland det allra bästa Sverige haft att erbjuda men det stora genombrottet har väntat på sig. Nu verkar det dock finnas hopp för det svenska folket. Hans nya album låg mycket välförtjänt etta på svenska försäljningslistan en vecka i mitten av september innan Pol Pot knuffade bort honom.

Bilderna visar Promise & The Monster överst och Jens Lekman och hans band på de övriga tre. De kan som vanligt klickas upp för större storlek.

Jens Lekman - You Are The Light
Jens Lekman - Sipping on the Sweet Nectar
Jens Lekman - Jag tyckte hon sa lönnlöv
Jens Lekman - A Pocketful of Money