Julafton

Idag är det julafton. För idag kom den med posten, direkt från skivbolaget i Kanada. Fables, det nya albumet med Immaculate Machine, ett av världens absolut bästa popband. Och efter en genomlyssning finns det såklart bara en sak att säga - KÖP! Och då kanske någon undrar om man inte kan leva utan denna skiva (och även alla deras tidigare)? Och då svarar jag att det är möjligt, men att det är dumt att chansa.

Utan extra kostnad hade bolaget smugit med en liten promotion-skiva, "Mint Records presents The CBC Radio 3 Sessions", med 15 olika indieband från Vancouvertrakten. Satan i gatan vad mycket bra skit* det görs där borta

*Bra skit (från engelskans good shit), är alltså, om någon undrar, ett uttryck för att det är bra och inte för att det är skit. Några kanske tycker att det är sååå 2006 att skriva så, men det rör mig inte i ryggen. Jag är sjukt retro ibland.

Way Out West 10-11/8

Lily Allen, plåtad av paparazzi-Ola på Coachella-festivalen i våras. Vad hon inte visste då var att vi snart skulle ses igen. Vad glad hon kommer att bli!

Nya festivaler dyker det upp varenda år. Att de är så stora och har så imponerande startfält som Way Out West i Göteborg är däremot ovanligt. Och eftersom jag redan varit på Coachella och jazzfestivalen i Stockholm i år så tyckte jag att jag lika gärna kunde åka till Göteborg också. Så nu blir det så. Emma, Kristian och jag köpte biljetter härom dagen. Det blir säkert fint!

Manu Chao, Lily Allen, Erykah Badu, Primal Scream, The Pogues, The Go!Team och Kanye West är några av de stora namnen på festivalen. Och de allra flesta svenska band som jag är intresserad av att se denna sommar kommer också. Så därför kommer även jag.

Stockholm Jazz Festival 2007

(uppdaterat 15 augusti 2007 med mer text och videolänkar)

Som vanligt hade jag härliga dagar på festivalen. Bra festivalväder, trevligt sällskap och självklart en massa bra musik. Festivalen varade som alltid tisdag - lördag, men jag var där endast onsdag, torsdag och fredag. Alla bilderna är som vanligt klickbara om någon vill se dem i större storlek.

Dave Holland Quintet (onsdag)

Dave Holland är en legendarisk jazzbasist som bl.a. spelat med Miles Davis, redan som väldigt ung på 60-talet. En grym basist och en trevlig och avslappnad start på onsdagen (missade Nisse Landgren och Magnus Lindgren som spelade precis innan jag anlände).

India Arie (onsdag)

Detta var en fantastisk spelning rent musikaliskt. Men hon kunde gärna ha tonat ner sin präktiga sida något. Det var väldigt mycket fred, kärlek, förlåtelse etc i mellansnacken. Och i den stämning jag befinner mig efter Århundradets brott är det inte riktigt vad jag lyssnar på. Men spelningen var ändå enormt bra - när hon tog fram flöjten i extranumret Ready For Love var det gåshud av värsta slaget. Och både Video och den långa versionen av Brown Skin var hur bra som helst, det var betydligt mer groove än på skiva. Hon gjorde också, som övergångar, korta versioner av Gnarls Barkleys Crazy och Rihannas Umbrella, vilket var ganska kul. Snygg som attan var hon också.

India Arie - I Am Not My Hair
India Arie - Video

KOOP (onsdag)

KOOP är egentligen bara en duo, men live är de ett fullt band. Och de hade tre olika sångare (Mikael Sundin, Yukimi Nagano och Hilde Louise Asbjörnsen), som vanligen byttes av mellan låtarna men i något enstaka fall även sjöng tillsammans. KOOP rör sig i något gränsland mellan jazz, pop och t.o.m. lite latino, men sammantaget blir det något väldigt eget. Och det är vanligen både mysigt och svängigt på samma gång. Enastående bra!

KOOP - Koop Island Blues

Nils Berg 5 (torsdag)

Småtrevlig inledning på torsdagen. Nils Berg är utsedd till årets "Jazz i Sverige"-artist. Han och hans band spelar en ganska långsam, återhållsam jazz som kanske inte passade helt perfekt så tidigt på kvällen på en stor utomhusscen. Men det fanns ett slags mystik i den som var väldigt speciell och jag skulle gärna se honom på en mindre lokal.

The Bad Plus (torsdag)

Amerikansk trio som påminner väldigt mycket om Esbjörn Svensson Trio, E.S.T. De gjorde bl.a. några coola covers - Everybody Wants to Rule the World av Tears for Fears och Life on Mars av Bowie.

Randy Crawford & Joe Sample Trio feat. Nils Landgren (torsdag)

Randy Crawford har en röst som gör att jag tvivlar på att hon kommer från denna planet! Hon verkar inte ta i det minsta, ändå låter rösten så kraftfull och samtidigt mjuk och vän så att man häpnar. En helt unik röst! Och de gjorde mästerverket Street Life, i min bok en av de absolut bästa låtar som överhuvudtaget spelats in, i en lång härlig version. Och det var ju Joe Sample, som var med i Crusaders (låten gavs ju ursprungligen ut som Crusaders feat. Randy Crawford - Crusaders var ju egentligen ett instrumentalband), som skrev den (tillsammans med en annan i The Crusaders). Och så gjorde de naturligtivs Almaz, One Day I'll Fly Away och Rainy Night in Georgia också. Magiskt!

Randy Crawford & Joe Sample Trio - Almaz (dålig kvalitet och ganska kort)

Jobalites (fredag)

Jonas Kullhammar, Goran Kajfes och Per "Ruskträsk" Johanssons nya liveprojekt där de gör ska- & dubversioner av sina egna låtar. Jobalites är alltså bara ett liveprojekt och har inte släppt några skivor. Trevlig eftermiddagsunderhållning av Stockholms unga jazzelit.

Marcus Wyatt (fredag)

Marcus är en trumpetare från Sydafrika som här uppträdde med sitt band. Musiken är i gränslandet mellan pop och jazz, med låtarna med åt pophållet men arrangemangen mer åt jazz med långa solon och från de flesta i bandet. Sången är både på engelska och på något inhemskt afrikanskt språk. Det afrikanska inslaget i musiken är annars minimalt. Men det var bra underhållning och hans skivor gick åt som smör i solsken efteråt. Notera kul detalj på nedre bild - basisten (sittande t.v. om sångerskan) spelar på en bas som ytligt sett är mycket lik en akustisk gitarr. Väldigt coolt!

Marcus Wyatt - instrumentalparti

Laleh (fredag)

Laleh är bra för det mesta, så även här. Inte riktigt lika bra som hon var första gången jag såg henne, hösten 2005, men hon har verkligen förmågan att charma sin pubik. På denna spelningen hade hon med en kör på 20 personer, Non Silentium från Åkersberga, på ett antal låtar. Det tillförde en ny dimension till några av hennes låtar, bl.a. Live Tomorrow och November.

Laleh - Live Tomorrow (körversion)

Ziggy Marley (fredag)

Han hade med ett band som i sättning påminner mycket om pappa Bobs legendariska The Wailers. Det egna materialet är lite mer lättviktigt. Dels musikaliskt, men även textmässigt. Hans egna låtar handlar mer om kärlek och mycket mindre om politik. Han fyllde dock ut sin spelning med flera av Bobs låtar, varav framför allt Is This Love och Jammin' svängde så man nästan inte hörde någon skillnad på far och son. Härlig spelning!

Ziggy Marley - Is This Love

Inför Jazzfestivalen i Stockholm

Gör en kort comeback för att skriva några ord om de kommande dagarna. För fjärde året i rad ska jag lägga några dagar på jazzfestivalen i Stockholm. Årets höjdpunkter för min del är dels India Arie i morgon men framför allt den fenomenala Randy Crawford. Jag YouTube-ade henne och hittade några klipp som gav mig den värsta peppen man kan tänka sig. Det här kommer att bli sjukt bra. Randy Crawford kommer att hela mig!

Randy Crawford & Joe Sample - Street Life (YouTube)

Randy Crawford - One Day I'll Fly Away (YouTube)

Då den som brukar följa med är samma person som orsakat mig enorm smärta enligt föregående inlägg tänker jag åka till Stockholm själv i år (trots att vi köpt biljetter tillsammans i år också, men det är jag som har dem). Men jag kommer ha väldigt trevligt sällskap när jag väl är där.

Han kommer förmodligen att sitta hemma och lyssna på sin favoritskiva i stället, en gammal soulklassiker med The O'Jays.

Ola tar paus...

...från bloggandet på obestämd framtid. Som tidigare antytts blev jag rätt så illa åtgången av en som jag trott vara en av mina allra bästa vänner i mer än 15 år. Populärt brukar denna typ av händelse kallas för "knivhugg". Då detta hände dagen innan min Peruresa kunde inte operationen genomföras förrän igår. Men i stället för att dra ut kniven eller lindra smärtan vred den jäveln om den. I strid mot allt som kan kallas vänskap. Så nu är jag skadad, svårt skadad. Och har därmed inte heller någon lust eller energi att skriva smålustiga texter för att underhålla läsarna. Tack till alla som läst min blogg - jag återkommer kanske i framtiden!

Avslutar med en filmsekvens från gårdagens konsert med Mavis Staples på KB.

Mavis Staples - Eyes on the Prize (Yes, det är samma låt som Springsteen gjorde på Seeger Sessions-skivan/turnén).

Ola in Space, 4818 m.ö.h.

Ja, då var jag hemkommen efter en månad i Peru, artmässigt världens fågelrikaste land i konkurrens med Colombia. Resan blev en stor succé och vi såg eller hörde inte mindre än preliminärt 753 arter. Som jämförelse kan nämnas att de som sett mest i Sverige under sin livstid har i storleksordningen 430-440 arter.

En av höjdpunkterna under resan var fågelskådning på riktigt hög höjd i Anderna. Kring 4000 meter försvinner nästan alla fågelarter som finns lägre ner och ersätts av arter som specialiserat sig på att klara sig under de hårda förhållanden som råder här uppe. Som människa kan man se på höjden på två sätt. En del tycker kanske det är jobbigt med kyla och tunn luft, men själv tycker jag det är fantastiskt. Luften må vara tunn men den är också oerhört frisk på ett sätt som är svårt att förstå om man inte varit där.

På översta bilden syns Ola tillsammans med skön Peruansk cafeinnehavare vid passet i Ticlio, 4818 m.ö.h. Senare samma dag passerade vi dock ett pass på en mindre väg som var ännu högre, 4930 m.ö.h.

Därefter ses två av de mest eftertraktade fåglarna på denna höjd. Först White-bellied Cinclodes, med en uppskattad världspopulation på ca 40 exemplar! Vi såg 11 stycken! Därunder min allra mest eftertraktade art på resan - Diademed Sandpiper-Plover. Två vuxna och en yngre fågel gladde oss vid en liten väta på 4800 meters höjd. Denna mycket sällsynta vadare finns bara i södra delen av Anderna på höjder över 4000 meter och det är den enda arten i sitt släkte. Att se denna mytomspunna art på en sådan karg plats, bland inga andra fåglar överhuvudtaget, var mycket stort. (Alla bilder är som vanligt klickbara om någon vill se dem i större storlek).

Mer bilder och andra perspektiv på resan kommer efterhand. I morgon är det dessutom dags att se en riktig legend på KB - Mavis Staples, en av världens bästa soulsångerskor genom alla tider. Recension därifrån lär också dyka upp under veckan.

Kortrapport fran Peru, # 8

Resan borjar narmar sig slutet. Vi har nu atervant fran amazonas och har bara nagra dagar pa hog hojd i Anderna kvar. Dar ska vi forsoka se nagra av resans allra viktigaste arter - Junin Grebe (som bara finns i Juninsjon i hela varlden) och den alldeles fantastiskt vackra Diademed Sandpiper-Plover. 4700 meters hojd ar det som galler. Vi kommer for ovrigt hem pa mandag kvall.

Amazonasdelen var spannande. For att komma dit akte vi bat pa flod i en hel dag. Och vi tittade pa faglar i ett omrade dar knappt nagra utlandska fagelskadare varit forut. En del ovantade saker hittade vi men det finaste var att vi besokte ett stalle dit hundratals arapapegojor kommer och ater pa formiddagarna. Vi sag minst 70 ex av Scarlet Macaw och 250 ec av Red-and-green Macaw. Maktigt! Och sa fick jag antligen, pa min tredje resa till Sydamerika se Jabiru, en av varldens snyggaste storkar.

Pa vagen tillbaka bodde vi i Atalaya, en hamnstad vid en stor flod. For narvarande ar det strejk dar for att regeringen infort moms for Amazonasregionen, nagot de tidigare varit befriade fran. Pa kvallen bevittnade vi delar av ett strejkmote pa ett torg. Att hora en strejkledare i Latinamerika elda massorna med "Un Pueblo Unido Jamas Sera Vencido" live var stort - mycket stort!

Antal fagelarter sedda under resan: ca 685.
Antal bett av sandflugor pa Ola: minst 1000 (men de kanns inte sa det ar ok. Bild pa sonderbiten nacke finns)
Gladjefaktor nar jag sag Chestnut-crested Cotinga idag: 9/10 (vi hade tidigare missat denna sallsynta art pa tva lokaler dar den ar kand ifran, men idag nar hoppet egentligen var ute sag vi den mycket mer ovantat!)
Betyg pa pan-pizza i La Merced (stan jag ar i just nu): 8/10.
Betyg pa Kinamat i Satipo (stan jag var i igar kvall): 2/10.
Tandvarksfaktor: 5/10 (egentligen inte sa mycket vark men den kanns konstig och nar jag biter ihop kanns tanden nastan som ett tuggummi)
Magsjukefaktor: 0/10 (inga problem)
Sjalslig smartfaktor: 5/10.