Stockholm Jazz Festival 2007

(uppdaterat 15 augusti 2007 med mer text och videolänkar)

Som vanligt hade jag härliga dagar på festivalen. Bra festivalväder, trevligt sällskap och självklart en massa bra musik. Festivalen varade som alltid tisdag - lördag, men jag var där endast onsdag, torsdag och fredag. Alla bilderna är som vanligt klickbara om någon vill se dem i större storlek.

Dave Holland Quintet (onsdag)

Dave Holland är en legendarisk jazzbasist som bl.a. spelat med Miles Davis, redan som väldigt ung på 60-talet. En grym basist och en trevlig och avslappnad start på onsdagen (missade Nisse Landgren och Magnus Lindgren som spelade precis innan jag anlände).

India Arie (onsdag)

Detta var en fantastisk spelning rent musikaliskt. Men hon kunde gärna ha tonat ner sin präktiga sida något. Det var väldigt mycket fred, kärlek, förlåtelse etc i mellansnacken. Och i den stämning jag befinner mig efter Århundradets brott är det inte riktigt vad jag lyssnar på. Men spelningen var ändå enormt bra - när hon tog fram flöjten i extranumret Ready For Love var det gåshud av värsta slaget. Och både Video och den långa versionen av Brown Skin var hur bra som helst, det var betydligt mer groove än på skiva. Hon gjorde också, som övergångar, korta versioner av Gnarls Barkleys Crazy och Rihannas Umbrella, vilket var ganska kul. Snygg som attan var hon också.

India Arie - I Am Not My Hair
India Arie - Video

KOOP (onsdag)

KOOP är egentligen bara en duo, men live är de ett fullt band. Och de hade tre olika sångare (Mikael Sundin, Yukimi Nagano och Hilde Louise Asbjörnsen), som vanligen byttes av mellan låtarna men i något enstaka fall även sjöng tillsammans. KOOP rör sig i något gränsland mellan jazz, pop och t.o.m. lite latino, men sammantaget blir det något väldigt eget. Och det är vanligen både mysigt och svängigt på samma gång. Enastående bra!

KOOP - Koop Island Blues

Nils Berg 5 (torsdag)

Småtrevlig inledning på torsdagen. Nils Berg är utsedd till årets "Jazz i Sverige"-artist. Han och hans band spelar en ganska långsam, återhållsam jazz som kanske inte passade helt perfekt så tidigt på kvällen på en stor utomhusscen. Men det fanns ett slags mystik i den som var väldigt speciell och jag skulle gärna se honom på en mindre lokal.

The Bad Plus (torsdag)

Amerikansk trio som påminner väldigt mycket om Esbjörn Svensson Trio, E.S.T. De gjorde bl.a. några coola covers - Everybody Wants to Rule the World av Tears for Fears och Life on Mars av Bowie.

Randy Crawford & Joe Sample Trio feat. Nils Landgren (torsdag)

Randy Crawford har en röst som gör att jag tvivlar på att hon kommer från denna planet! Hon verkar inte ta i det minsta, ändå låter rösten så kraftfull och samtidigt mjuk och vän så att man häpnar. En helt unik röst! Och de gjorde mästerverket Street Life, i min bok en av de absolut bästa låtar som överhuvudtaget spelats in, i en lång härlig version. Och det var ju Joe Sample, som var med i Crusaders (låten gavs ju ursprungligen ut som Crusaders feat. Randy Crawford - Crusaders var ju egentligen ett instrumentalband), som skrev den (tillsammans med en annan i The Crusaders). Och så gjorde de naturligtivs Almaz, One Day I'll Fly Away och Rainy Night in Georgia också. Magiskt!

Randy Crawford & Joe Sample Trio - Almaz (dålig kvalitet och ganska kort)

Jobalites (fredag)

Jonas Kullhammar, Goran Kajfes och Per "Ruskträsk" Johanssons nya liveprojekt där de gör ska- & dubversioner av sina egna låtar. Jobalites är alltså bara ett liveprojekt och har inte släppt några skivor. Trevlig eftermiddagsunderhållning av Stockholms unga jazzelit.

Marcus Wyatt (fredag)

Marcus är en trumpetare från Sydafrika som här uppträdde med sitt band. Musiken är i gränslandet mellan pop och jazz, med låtarna med åt pophållet men arrangemangen mer åt jazz med långa solon och från de flesta i bandet. Sången är både på engelska och på något inhemskt afrikanskt språk. Det afrikanska inslaget i musiken är annars minimalt. Men det var bra underhållning och hans skivor gick åt som smör i solsken efteråt. Notera kul detalj på nedre bild - basisten (sittande t.v. om sångerskan) spelar på en bas som ytligt sett är mycket lik en akustisk gitarr. Väldigt coolt!

Marcus Wyatt - instrumentalparti

Laleh (fredag)

Laleh är bra för det mesta, så även här. Inte riktigt lika bra som hon var första gången jag såg henne, hösten 2005, men hon har verkligen förmågan att charma sin pubik. På denna spelningen hade hon med en kör på 20 personer, Non Silentium från Åkersberga, på ett antal låtar. Det tillförde en ny dimension till några av hennes låtar, bl.a. Live Tomorrow och November.

Laleh - Live Tomorrow (körversion)

Ziggy Marley (fredag)

Han hade med ett band som i sättning påminner mycket om pappa Bobs legendariska The Wailers. Det egna materialet är lite mer lättviktigt. Dels musikaliskt, men även textmässigt. Hans egna låtar handlar mer om kärlek och mycket mindre om politik. Han fyllde dock ut sin spelning med flera av Bobs låtar, varav framför allt Is This Love och Jammin' svängde så man nästan inte hörde någon skillnad på far och son. Härlig spelning!

Ziggy Marley - Is This Love