Savage Rose - 36 år på 160 minuter

(uppdaterad söndag kväll med text om Thomas Koppels soloskiva samt länkar till ytterligare tre låtar att lyssna på)

Savage Rose bildades 1967 i Köpenhamn. Medlemmar har hoppat av och tillkommit men gruppens kärna har alltid utgjorts av klaviaturspelaren och låtskrivaren Thomas Koppel (f. 1944, d. 2006) och sångerskan Annisette (f. 1948 som Annisette Hansen, men sedermera Koppel efter att hon och Thomas gifte sig).

Tre tydliga perioder kan utläsas i gruppens historia. I början fungerade de som ett vanligt band med regelbundna skivsläpp och det släpptes hela 8 album under en intensiv period 1968-1973. Av dessa är sju engelskspråkiga rockplattor och därtill Dödens Triumf, som bortsett från låten Dear Little Mother (som fanns med redan på skivan Refugee) är instrumental. Detta för att den var soundtrack till en balett. Savage Rose ansågs vid denna tiden vara ett av samtidens mest spännande band och hade, inte minst p.g.a. Annisettes fantastiska röst, fått ryktbarhet i USA och spåddes en lysande framtid. Annisettes röst omnämndes bl.a. av den legendariske amerikanske musikjournalisten Lester Bangs som ”ett enastående koncentrat av alla 60-talets rocksångerskor”. Själv nöjer jag mig helt enkelt med att konstatera att hon är bäst!

Bandets rykte spred sig och så kom det sig att gruppens skivbolag ville att Savage Rose skulle spela för de amerikanska styrkorna i Vietnam. Gruppen vägrade och inte nog med det, man bröt helt med den kommersiella musikindustrin.

I stället inledde man en karriär som vänsterpolitiskt band i Danmark. Man spelade ofta i Christiania i Köpenhamn men man gjorde även stödspelningar i t.ex. Palestinska flyktingläger. I samband med detta minskade även skivutgivningarna. Så det tog nästan fem år från Wild Child till nästa utgivning. Och sedan ytterligare fyra till nästa. Och fr.o.m. skivan En vugge af stål är texterna helt på danska.

80-talsskivorna är helt annorlunda än de från början av karriären. Men de är lika fantastiska. Musiken inspirerades under denna tid av folkmusik från olika delar av världen, inte minst från Balkan och hade kunnat falla platt om det inte varit för dels Thomas Koppels enastående klaviaturspel (inte minst dragspel) men ännu mer naturligtvis för Annisettes enorma röst. Med det avskalade soundet, på några av skivorna endast klaviatur och enkel trumma, fick hennes röst helt fritt spelrum och hennes vokalinsatser under mitten och slutet av 80-talet liknar ingenting annat jag hört. De lugna låtarna från denna tid är bedårande vackra och spröda medan de agitatoriska och mer direkt politiska låtarna har en orkans enorma kraft.

Efter skivan Månebarn från 1992 har Savage Rose återgått till att sjunga på engelska. Men till skillnad från de flesta andra band som överlevt många decennier har Savage Rose inte visat något som helst intresse att surfa på nostalgi. I stället låter de senare skivorna ytterst moderna men fortfarande gör Annisette’s röst soundet unikt. De tre albumen från perioden 1995 till 2001 är inte fyllda med hits, utan för mig är dessa skivor som helst ska avnjutas som helheter från början till slut. Övergången till engelska har tonat ner politikens roll i deras texter, men vid sidan om scenen har de fortsatt ta ställning, engagera sig och kämpa för fred och rättvisa i världen.

Eftersom jag anser att Savage Rose är Nordens i särklass (och ett av världens) bästa band genom tiderna och jag därför vill att fler ska få chansen att upptäcka det har jag sammanställt en dubbel-CD som jag kallar ”Savage Rose – 36 år på 160 minuter”, med bidrag från samtliga album. Därigenom torde den vara en bra ingång till den som ev. vill fördjupa sig. Men även annars är det 160 minuter av underbar musik! De kopior jag gjorde till en början är slut men jag kan tänka mig att göra ytterligare någon om så önskas.

Låtlista
Skiva 1: 1968-1984
Savage Rose (Savage Rose, 1968)
A Girl I Knew (d:o)
Evening’s Child (In the Plain, 1968)
A Trial in Our Native Town (d:o)
Long Before I Was Born (d:o)
Sailing Away (Travelin’, 1969)
Life’s Other Side (d:o) - lyssna
Your Daily Gift (Your Daily Gift, 1971)
Dear Little Mother (Refugee, 1971 & Dödens Triumf, 1972)
Byen vågner (Dödens Triumf, 1972)
Help the Lonely Child (Babylon, 1972)
Wild Child (Wild Child, 1973)
Screams of Captured Birds (d:o) - lyssna
You’ll Know in the Morning (Solen var også din, 1978) - lyssna
Balladen om Hr Tidmand (En vugge af stål, 1982)
Vi kaemper for at sejre (Vi kaemper for at sejre, 1984)
Gadens stjerne (d:o) - lyssna
Det er tid nu (d:o)

Skiva 2: 1986-2004
Endnu dufter jasminen (Kejsarens nye klaeder, 1986)
Jeg venter på dig (Sangen for livet, 1988)
Gadernes börn (Ild og frihed, 1989)
Partisansangen (d:o)
Hvis side er du på (d:o)
El Pueblo Unido (d:o) - lyssna
Sig ikke farvel nu (Gadens dronning, 1990)
Lille Soldat (d:o)
Månebarn (Månebarn, 1992)
Early Morning Blues (Black Angel, 1995)
Think it All Over (d.o)
Planet of Paradise (Tameless, 1998)
Shining (d:o)
For Your Love (For Your Love, 2001) - lyssna
Ain’t My Baby Beautiful (Are You Ready - Live, 2004 - orig. på Wild Child, 1973)
Stop the Crazy Man (d:o - orig. på For Your Love, 2001)
Black Angel (d:o - orig. på Black Angel, 1995)
Thank You (d:o - orig. på For Your Love, 2001)

25 februari 2006 dog Thomas Koppel. Han dog sittandes vid flygeln i parets bostad i Puerto Rico, där de bodde sina sista år tillsammans. Ironiskt nog sammanföll händelsen med att han just färdigställt sitt första soloalbum, en pianoskiva med kompositioner som han lekt fram just vid flygeln där han dog. Hans död passerade tyvärr tämligen obemärkt i Sverige, men hans storhet i Danmark visas av att skivan, Improvisationer för klaver, trots total avsaknad av kommersiellt anpassad musik gick direkt in på förstaplatsen på Danmarkslistan då den släpptes i maj 2006. Han hyllades också med en minneskonsert i Köpenhamn några månader efter sin död.

De flesta trodde nog att hans död var slutet för den långlivade historien om Savage Rose. Men den planerade turnén blev ändå av, med Hammond-virtuosen Palle Hjorth som ersättare för Thomas. Annisette hävdade, med all rätt, att Savage Rose även var hennes livsverk och att hon ville föra det vidare. Turnén blev en veritabel succé och min milt uttryckt lyriska recension från avslutningskonserten på Vega i Köpenhamn kan läsas här. Med turnén visade gruppen också att de har en framtid, då flera nya låtar spelades. Bland annat inleddes konserterna med en massiv tiominutare vid namn Lost in the Jungle.

Videosekvenser från Vega 26/11/06:
Savage Rose – I kan ikke slå os ihjel
Savage Rose - Smile (konsertavslutningen)