Härom veckan sa en av mina vänner som följer bloggen att jag verkar ha ett så roligt liv. Att jag gör så mycket kul och att det händer så mycket. Jag ska inte klaga men sanningen är den att efter den trevliga och intressanta danskvällen för snart två veckor sedan har jag inte gjort ett skit som är värt att skriva om. Så jag håller mig fast i nostalgiträsket och kör ännu ett inlägg från Filippinerna, då min resa dit fortfarande pågick för exakt ett år sedan (då hade jag inte ens snuddat vid den bisarra tanken att starta en blogg).Idag handlar det inte om fåglar utan endast om vilka bisarra prylar (i detta fall en tupp och en hund) som kan komma på bagagebanden på flygplatserna i denna del av världen. Något tragikomiskt får man väl säga, för vovven mådde inte särskilt bra kan jag lova. Den skakade av skräck när den kom ut, men lugnade sig något när Ola - mannen som kunde tala med djur - talade kärleksfullt och lugnande till den.
En kort och 90 grader felvänd videosekvens med ett härligt kuckeliku finns här!
11 comments:
Haha, rolig (o lite hemsk) tuppfilm. Bra att du talade lugnande till den lilla jycken!
Vaddå "handlar inte om fåglar"? Gudarna ska veta att jag inte är någon expert, men visst sjutton är tuppar fåglar de med? ;-)
Synd om den lille vovven, dock. Ibland undrar man hur folk tänker. Och framför allt OM de tänker...
I spanskan skiljer man på aves (vilda fåglar) och pajaros (fjäderfän) och eftersom jag läst spanska några terminer försöker jag införa detta som standard i svenskan också. (Bea, som är bättre än jag på espanol, får rätta mig om jag har fel). Således, tuppen är ett fjäderfä!
Så här står det i mitt lexikon: fågel=pájaro; större el. som maträtt=ave.
Frågan som ställes är således; är tuppen främst
1) en fågel (pájaro)
2) ett fjäderfä (aves de corral eller volatería)
3) en större fågel (ave)
eller
4) en maträtt (ave)?
("Tupp" heter f.ö gallo på spanska).
Jag röstar annars på maträtt.
Tack Bea, för din språkliga efterforskning. Jag måste tala förstånd med min spanskalärare på måndag för han har definitivt påstått att fågel man äter på restaurang är pajaro.
Och Emma: Du får en kvickhetspoäng men vad jag skrev var att inlägget inte handlar om fåglar utan om bisarrt bagage. Att det sen råkade vara en fågel inblandat var ju såklart lite lustigt. Men det handlar om bagage. Ju.
Pajaro är väl såvitt jag har fattat det besläktat med det skånska "pjodd", alltså mer eller mindre liten fågel. Aves är större grejer, som ankor, tuppar, storkar och annat. Om jag minns rätt så används ordet pajarito om fågelskådare - bör utesluta att det ordet bara används om tamdjur.
Och så sjukt det är när ett av paketen på bagagebandet börjar gala, definitivt ett av de starkaste flygplatsminne jag har.
Ola: Varför införa spanska kategorier på fåglar när vi i skånskan redan har:
Pjodd - liten fågel
Anka - stor fågel
Visst är tocken en maträtt (särskilt god är han om han har fått ligga och sjuda i rödvin några timmar) men han är även en anka och därmed en fågel. Och även om inlägget främst handlade om bisarrt bagage betraktar jag ändå påståendet "Idag handlar det inte om fåglar" som missvisande. Om det inte handlar om fåglar förväntar jag mig helt enkelt en klinisk frånvaro av dem.
Emma, du fick en kvickhetspoäng - var rädd om den! Vad du förväntar dig här spelar ingen stor roll. Det finns ingen fakta eller information om tupp, alltså handlar inte texten om tupp. Tuppen är ett exempel på det texten handlar om, d.v.s. annorlunda bagage. Det kunde lika gärna varit en katt. Ju.
Dock, kul med kommentarer. Tack till alla!
Ofta är människor att föredra framför lexikon.. Språk förändras, och ord får nya eller utökade betydelser; kanske har din spansklärare helt rätt och kanske är mitt lexikon förlegat o kass..
Pjodd, anka, fjäderfä, vad som helst - bara man får ordet "pippi" att dö ut! I förskolevärlden är allt tydligen en PIPPI; skata, gräsand, gråsparv och glada = pippi, pippi, pippi och pippi!
Att ändra på det ser jag som min största uppgift som blivande lärare!
Ärligt talat är pippi rätt ok, iallafall om man jämför med det helt bisarra "iogl" som min djursjukvårdslärare på gymnaiset enisades att säga. Alltså en iogl, flera ioglar. Fast med bred Stockholmsdialekt. Hemskt.
Jag står på Beas sida här. Bort med pippi! Sverige behöver fler sådana lärare! Iogl är ju nästan lite kul. I alla fall så dumt att det blir kul åt andra hållet om ni fattar vad jag menar.
Post a Comment