Khartoum

Sudan. 18/8-15/9 2005 & 31/12 2005 - 25/1 2006

Äntligen! Det finns inte mycket som går upp mot att bli klar med något man hållit på med länge. Och härom dagen blev jag äntligen klar med en reserapport från Sudan. Det är nämligen så att om man är fågelskådare och reser utomlands bör man skriva en ganska omfattande rapport om vilka fåglar man sett och helst också var och när man sett dem och en massa annat som kan vara av intresse om någon skulle vilja eller kommenderas att åka dit. Men nu är det i alla fall klart. Eller rättare sagt, jag bestämde mig för att det var klart trots att det egentligen inte var det. Jag skippade en del innehåll jag tänkt ha med eftersom jag inte hade någon lust att skriva mer på den. Men en del om livet i Khartoum, men framför allt om fåglar i och kring staden, kan läsas i rapporten (27 A4-sidor) som återfinns här (under reserapporter). Och i brist på annat att skriva om så blir det lite om Sudan här också, trots att det var ett år sen jag var där.

Vän av ordning undrar kanske varför jag var i Sudan. Det är en extremt ovanlig destination för svenskar, i alla fall om man inte jobbar för FN och det gjorde inte jag. Men jag fick chansen att jobba (med utbildning) där för min arbetsgivare Luftfartsverket under fyra veckor under hösten 2005 och sedan också fyra veckor under följande vinter.

Sudan är ett kontroversiellt land. Jag känner mycket väl till vad som händer i Darfur och vad som tidigare hänt i södra Sudan. Men trots att regimen begår brott mot mänskliga rättigheter och driver människor på flykt så innebär det inte att varje enskild Sudanes gör det. Tvärtom, jag har aldrig känt mig så välkommen någonstans och blivit så konsekvent väl behandlad som i Khartoum. Inte ett ont ord eller oartigt/otrevligt bemötande på 8 veckors vistelse i en fattig miljonstad. Tveklöst en av de stora upplevelserna i mitt liv. Få saker får mig så glad som att tänka på alla trevliga vänner jag lärt känna där. Och det är en mycket säker stad med minimal kriminalitet. Sudan är ett stort land, t.o.m. Afrikas till ytan största och det är långt från Khartoum till oroshärdarna i söder och väster.

Sudanesisk musik är dock inte mycket att hänga i julgranen. Jag är vanligen en stor fan av afromusik, men musiken i Sudan låter huvudsakligen arabisk, och arabisk musik är inte min grej. En märklig grej i dubbelmoralisk anda är att 90% av kvinnorna i Khartoum bär slöja (av dessa har kanske 10% burka, d.v.s. även ansiktet täckt), men de har också flera MTV-liknande kanaler med videos med fantastiskt vackra och utmanande kvinnor! Den enda artist jag minns från min vistelse är den oerhört populäre Mohamed Mounir. Och så spelade min chaufför Ladoli varje dag en kristen sångerska från Juba (i södra Sudan) som jag tror heter Mary Botol, men stavningen är nog inte rätt för jag hittar henne inte på Google. Det hade större influenser av afromusik. Men inget av det är något som jag direkt rekommenderar om man inte är specialintresserad av afrikansk musik.

Bilderna uppifrån och ner: 1) Sudanesisk livemusik, 2) Bild från en Sudanesisk bröllopsfest, 3) Nilen ca 70 km norr om Khartoum, 4) Ökenrally, också ca 70 km norr Khartoum, 5) Mina elever och några av deras överordnade tillsammans med yours truly, 6) Bild från centrala Khartoum och 7) Krokodilvaktare vid Nilens strand.