John Cale. Rust, Köpenhamn 19/2/07
Jag har aldrig varit ett stort fan av Velvet Underground. Jag har förvisso några skivor och jag förstår att de är ett av de allra viktigaste banden för rockmusikens utveckling. Däremot är det väldigt sällan jag känner för att lyssna på dem (även om jag egentligen tycker att många av deras grejer är väldigt bra). Och kanske är det p.g.a. detta som jag tidigare aldrig sett vare sig Lou Reed eller John Cale live. Och därför var det ju väldigt trevligt att Emma vann två biljetter till konserten i Köpenhamn och ännu trevligare att hon gav en av dem till mig.
Rust visade sig vara en lite annorlunda konsertlokal. Den var nämligen mycket smal och det var helt omöjligt att ta sig runt på kanterna. Och eftersom vi först tog en öl i baren och inte hade varit inne i konsertlokalen innan fick vi stå rätt långt bak, utan minsta chans till avancemang. Och på grund av dålig belysning har jag därför inga acceptabla bilder från konserten.
Då jag har rätt dålig koll på John Cales solokarriär så blir detta en kort recension. Öppningen var lite chockartad. Innan bandet gick på körde de igång ett förinspelat oväsen, inte olikt ljudet från en drillborr, i högtalarna. Det pågick i säkert fem minuter och man funderade som bäst på om det var Einsturzende Neubauten som skulle gå på. Sen slutade oljudet i alla fall och bandet gick på scen. Ljudvolymen var väldigt hög. Den snart 65-årige John Cale började vid pianot och med en låt där hans röst förvrängdes genom någon slags apparat. Sen återgick det till en på något vis mer normal rockkonsert. Som en kombination av att jag inte kände igen låtarna och att jag stod rätt illa till fick jag aldrig någon riktig wow-känsla. Ibland lät det riktigt bra, men då och då, framför allt mot slutet, föll bandet in i ett trygghetsgung som man rätt lätt tröttnar på. Så när konserten slutade efter 1,5 timmar kändes det ganska lagom. Men det var kul att ha sett ännu en legend!
Trots en något ljum recension så tyckte jag att John Cale och hans band var i bra form och verkade trivas på scen. Jag kan verkligen tänka mig att de riktiga fansen gillade detta. Betyg: +++.
2 comments:
Jodå, jag håller med. Spelningen var helt okej/sådär, mest på grund av att han aldrig spelade det där extranumret som såg så lockande ut på spellistan. Sedan tyckte jag att lokalen var långt ifrån optimal i och med att den var så avlång. Jag är ju långt ifrån kortväxt och ändå såg jag knappt någonting, trots att jag bara stod en meter från trappseget ner till det "riktiga" golvet. Däremot var det såklart kul att komma över till Köpenhamn en sväng, och i synnerhet till kvarter som man inte besöker så ofta. Det var säkert minst sju år sedan jag var och rumlade på Nørrebro senast...
Tack Ola! Jag är ett större fan av John C. än dig så jag hade nog gillat det mer. Men du skriver bra och det var kul att läsa!
Post a Comment