Kolibrier i Ecuador

Dags för bilder från Ecuador!

Ett påtagligt, och ytterst trevligt inslag i Ecuadors fågelfauna är kolibrier, fågelvärldens "humlor" - på spanska picaflores eller, faktiskt, colibri. I världen finns ca 340 arter kolibrier, vilket kan verka mycket. Men detta är en grupp med extremt specialiserade arter och det gäller att vara i rätt miljö och på rätt altitud för att se en särskild art. Förflyttar man sig ett par hundra meter i höjdled är det vanligen andra arter i stället. I Ecuador finns ca 130 arter. Vi noterade 85 av dessa, men vi var endast i norra delen av landet. 85 arter på 24 dagar är ett enormt bra resultat!


Orsaken till det goda resultatet är framför allt - feeders! I Ecuador är ekoturismen utbyggd med massor av lodger ute i naturen. Dessa har nästan alltid kolibrifeeders, där de lockar fåglarna med lättfångad näring i form av sockerlösning. Vanligen kan man se 10-15 arter på en lodge, med en öl i ena handen och kameran/kikaren i den andra. Alldeles förträffligt! Och förflyttar man sig 500 meter i höjdled (det är i Anderna som diversiteten är som störst, även om det finns en hel del kolibrier i Amazonas också) så är de flesta arterna nya. Och så är det dessutom stor skillnad i artsammansättning mellan öst- och västsluttningarna av Anderna.


Vid feeders är de flesta fåglarna oerhört oskygga och i princip helt nonchalanta mot mänsklig närvaro. Är man försiktig är det t.o.m. möjligt att peta på fåglarna utan att de flyger iväg. På bilden ser vi en av resedeltagarna fotografera en Glowing Puffleg, en av de ovanliga arterna på östra sluttningen. Kolibrier heter som grupp Hummingbirds på engelska, men på artnivå är det bara en liten del som har det namnet. Pufflegs har fått sitt namn efter de vita "bomullstussarna" ("puffs") de har vid benen. De finns främst på relativt hög höjd, 2500-3500 m.ö.h.


Vid Yanacocha, på 3300 meters höjd strax nordväst om Quito, finns "Ultimo Refugio del Black-breasted Puffleg - Den sista tillflyktsorten för Black-breasted Puffleg. Detta är den allra sällsyntaste kolibrin i landet och den räknas som kritiskt hotad (även globalt, den finns bara i Ecuador). Vi hade tur att få se ett ex som höll till i närheten av feeders en längre stund. Tyvärr spöregnade det så optiken var dyngsur och det blev därför ingen bild.



Här ses Green-Crowned Brilliant (överst) och Fawn-breasted Brilliant. Brilliants är medelstora (vilket jämfört med de flesta andra fåglar menas små) kolibrier med ganska långa näbbar. Den grönkronade är lokalt vanlig på västra sluttningen medan den fånbröstade är vanlig på båda sidorna av Anderna - en av basarterna vid feeders kring 2000 meters höjd.


Sparkling Violetear är en av tre arter violettöron och den klart vanligaste. Den är dessutom väldigt spridd och ses alltifrån låglandet upp till Quito på drygt 2800 meters höjd. En av de absolut vanligaste kolibrierna i Ecuador. Den är relativt stor och agerar ofta dominant och kör iväg mindre arter från feeders.



Överst ses en hane av Gorgeted Sunangel och nederst en hona av Tourmaline Sunangel. Solänglarna är nog mina favoriter. När solen lyser på hanarnas rödvioletta strupar är det fantastiskt vackert. Dessa är vanliga där de finns men även väldigt begränsade i utbredning. Gorgeted såg vi bara vid Bellavista, på västsidan kring 2000 meter och Tourmaline ser man på östsidan, på höjder kring 2500-3000 meters höjd.



Överst Chestnut-breasted Coronet, ganska vanlig kring 2000 meter på östra sidan och dess motsvarighet på västsidan, Velvet-Purple Coronet, på under bilden. Coronetterna är också favoriter. Riktigt vackra och dessutom sitter de ofta still en stund så fotograferna kan bli nöjda. Det finns en art till, Buff-tailed Coronet, som är den allra vanligaste kolibrin på vissa feeders på västsluttningen. Denna syns på en av filmsekvenserna som kommer längre ner.


Brown Inca - oerhört stilfull sak i brunt bortsett från den vita utsmyckningen på sidan. Denna är fåtalig vid feeders på västsluttningen. Den har en motsvarighet på östra sidan - Bronzy Inca. Den vanligaste incan är däremot den ursnygga, men vid feeders aggressiva Collared Inca, som också finns på en av filmerna i slutet.


Det finns ett antal kolibrier som har attiraljer som hänger baktill. Booted Rackettail (se filmen nedan) är en och sen finns det Trainbearers med kraftigt förlängda stjärtar (dessa besöker dock ej feeders). Och så två arter Sylphar - den i Sydamerika välspridda Long-tailed Sylph på östsluttningen och här dess motsvarighet i väst - Violet-tailed Sylph. Detta att det är två närstående arter på de båda sluttningarna är återkommande och det finns fler exempel på det.


Andean Emerald - en riktigt trevlig liten sak som sällan tar plats utan plötsligt bara sitter där utan att göra väsen av sig.


En av de vanligaste arterna vid feeders på båda sidor av Anderna, och dessutom ganska utbredd i höjdled - Speckled Hummingbird.


Speckled Hummingbird är i teckningen ganska lik en Hermit. Hermits har dock vanligen förlängda mellersta stjärtpennor. Hermits skiljer sig från de flesta andra grupper genom att vara vanligast i låglandet, t.ex. såg vi ett flertal arter i Amazonas. Och knappast någon på höjder över 1500-2000 meter. De är dessutom endast tillfälliga besökare vid feeders och om de kommer, stannar de vanligen endast som hastigast. På bilden ses Western Long-tailed Hermit.


Några arter ser man inte vid feeders för att de lever för högt upp - på höjder där det inte ligger några lodger. De lever i stället på Paramon, d.v.s. kalfjället kring 4000 meters höjd. Den mest eftertraktade arten här är Ecuadorian Hillstar (bilden).



En grupp jag ej fått någon bild på är Woodstars - däremot en kort filmsekvens på Purple-throated Woodstar. Att de är svåra att få bild på beror framför allt på att de sällan sätter sig på feedern utan ryttlar i luften och sedan precisionsdyker med näbben in i hålet. Skogsstjärnorna är de minsta kolibrierna i denna delen av Ecuador, endast aningen större än Bee Hummingbird (på Kuba) och Vervain Hummingbird (på Jamaica och Hispaniola) - världens två minsta fågelarter. Det finns också en grupp minikolibrier som heter Coquettes, men de såg vi inte på denna resa.


En annan dvärg - Violet-headed Hummingbird, i klassisk kolibriaktion. Arten finns på östra sluttningen - på höjder kring 1000-1500 meter.


Alla snyggingar till trots - kungen är Sword-billed Hummingbird tack vare sin oerhörda näbb. Även den kommer till feeders (höjder över 2500 meter på båda sidorna) och det ser riktigt komiskt ut då den har huvudet en decimeter från själva feedern. Sword-billed är till skillnad från de flesta andra ganska skygg vid feeders och tillåter inte fotografer att komma riktigt nära. Jag fick inga bra bilder på arten i Ecuador och tog därför med en bild från Peru i somras i stället.


Sista bilden är på en riktigt ovanlig art - Gould's Jewelfront. Tyvärr är bilden mörk men tittar man noga (t.ex. klickar på den för större storlek) ser man att den har ett förtjusande orangefärgat band på bröstet.

Jag avslutar detta lilla (?) kolibrireportage med en filmsekvens från Bellavista Cloud Forest Lodge, på Andernas västsluttning nordväst om Quito. En genomsnittsminut av hur det kan se ut vid en feeder. Bland skådespelarna märks Buff-tailed Coronet, Collared Inca, Gorgeted Sunangel, Speckled Hummingbird och Booted Rackettail.