Deerhunter

Deerhunter. Debaser, Malmö 13/11/07

Ikväll gick jag, Kristian och Emma till Debaser för att lyssna på amerikanska indierockbandet Deerhunter. Det var bara ett 70-tal andra som tänkt samma tanke så nåt vidare publikröj blev det inte. Synd, för det var väldigt bra och väldigt speciellt. De flesta låtar byggs upp av intensivt gitarrmangel, ofta i flera minuter och vanligen accentuerat av diverse elektroniska ljudeffekter (deras egen beskrivning av musiken är ambient punk). Sången drunknade mer eller mindre när gitarrerna låg på som mest. Troligen var detta en fullt planerad ljudbild. För skvalradiolyssnare skulle detta nog gå in i kategorin oväsen, men jag kan personligen säga att I löööööv it.

Kvällens märkligaste händelse utspelade sig efter extranumret då sångaren, den påtagligt magre (enligt Wikipedia lider han av Marfan Syndrome) Bradford Cox, stannade kvar och pratade med publiken. Från scenen, i mikrofonen, i säkert 20 minuter. Om allt möjligt. Om USA, om Sverige och om en massa annat. Till slut kom någon av arrangörerna och sa till att publiken nog skulle gå vidare snart. Jag såg till att få mitt ex av deras album Cryptograms (rekommenderas starkt!) signerad mitt under hans Spoken Word-session, vilket framgår av bilderna.

Hade det varit mer publiktryck och en fylld lokal hade detta blivit magiskt. Men trots ett relativt glesbefolkat Debaser var det en perfekt använd tisdagskväll.