1998

Vissa år är bättre än andra. 2007 började ganska dåligt men har tagit sig under hösten. Klassiska musikår som dock var lite för tidiga för att jag skulle uppskatta dem till fullo var 1967 och 1977. Det kan även vara olika huruvida ett år är bra för låtar eller för album. Av senare år tycker jag 2003 var väldigt bra för låtar, medan 2006 var ett riktigt fint albumår.

Ofta tar det några år innan man till fullo kan se hur bra ett år var. Vissa skivor "stannar kvar" hos en och är fortfarande lika bra eller t.o.m. ännu bättre jämfört med vad jag tyckte då. För mig är det därför ett år som sticker ut och är tämligen outstanding av alla jag upplevt sen jag började köpa skivor och lyssna mycket på musik. Tre av 90-talets allra bästa skivor - i viss konkurrens med framför allt Weezers första och andra kanske t.o.m. de tre allra bästa - står det nämligen 1998 på.

Kommentarer om vilket som är det bästa skivåret mottages tacksamt.


Neutral Milk Hotel - In The Aeroplane Over The Sea (1998). Inte bara 90-talets bästa skiva utan kanske den bästa som gjorts överhuvudtaget. Det insåg jag inte förrän jag förstod att den på olika sätt handlade om sångaren Jeff Mangums tankar efter att ha läst Anne Franks dagbok. Innan det var den en fantastisk och nästan oslagbar popskiva - nu är den ännu mer (10/10).


Mercury Rev - Deserter's Songs (1998). Lite mystisk i sin initiala framtoning, men med fantastiska melodier som är fullständigt okänsliga för åldrande. Goddess on a Hiway, Opus 40 och The Funny Bird - jag blir helt skakig bara jag tänker på dem (10/10).


Lauryn Hill - The Miseducation of Lauryn Hill (1998). När Fugees gick skilda vägar valde Wyclef och Praz att falla in i Hiphopens mainstreamfåra. Lauryn valde i stället att skriva av sig sina innersta tankar i ett personligt soul-hiphop-möte som världen inte sett maken till förr eller senare. Ett helt unikt album som är ett av mina mest spelade någonsin (10/10).