Kate Nash (support: Mystery Jets)

Kate Nash (support: Mystery Jets). Debaser Medis, Stockholm 5/4/08.

Bilder: Kate Nash på de två översta och under det en bild på förbandet Mystery Jets (från en låt där Kate var gäst - hon syns också på bilden). Bilderna blir större om man klickar på dem.

Eftersom jag pluggat tre år i Stockholm har jag några av mina närmaste vänner där. Och försöker därför åka upp några gånger per år för att ha kul och umgås. Ofta försöker jag planera besöken i samband med någon bra konsert. Denna gång föll valet på Kate Nash. Tillsammans med Carolina och Elsa styrdes sålunda mina steg mot Debaser Medis (= Stockholmarnas namn på Medborgarplatsen).

Kort bakgrund: Kate Nash är en ung (född 1987) brittisk sångerska och låtskrivare som jämförts en del med Lily Allen, bl.a. för hennes personliga och ofta humoristiska/underfundiga texter, men också för att ingen av dem skäms det minsta för den breda Londondialekten. Hon är, förutom sångerska, främst pianist men inte oäven som gitarrist heller. Hennes debutplatta från 2007, Made of Bricks, innehåller många bra låtar men är som helhet något ojämn.

Förband var Mystery Jets, även detta ett band bestående av unga engelsmän. Flera av medlemmarna hjälptes åt med sången och den ena av dem satt ner hela spelningen p.g.a. en skada - han lämnade scenen på kryckor. Trevlig pop och ett klart funktionellt förband. Kate Nash hjälpte till med en vers och bakgrundssång i Young Love, en låt jag verkligen gillar (lyssna på studioversionen här - med Laura Marling som duettsångerska).

Efter en lite för lång paus, som fylldes av Motownhits i högtalarna, var det dags för huvudakten. Hela bandet hade tröjor med reklam för förbandets nya album. Redan i första låten, Pumpkin Soup, visade Kate att det inte var frågan om att plagiera albumversionerna. Tempot och intensiteten var mycket större än på skiva och i slutet av låten gick hon lös på pianot som om det var sista gången hon tänkte använda det. Härlig öppning, långt bättre än jag förväntat mig, och jag förstod genast att det skulle bli en bra kväll.

Efter några låtar lämnade några av musikerna scenen och Kate bytte till gitarr. Tempot gick ner och intensiteten lyckades inte riktigt hållas uppe. Men efter ett par låtar var det dags för piano och röj igen och avslutningen av ordinarie set med Skeleton Song, Mouthwash och Foundations kan man inte ha några invändningar emot.

Publiken var fantastisk denna kväll och behandlade Kate som en etablerad superstar. Hon verkade ganska rörd av det och berättade att hon fått höra att Stockholmspubliken skulle vara tyst och reserverad. Och att hon nu var glad att se att de i själva verket var "mental".

Det blev såklart extranummer. Hon spelade en nyskriven låt - "this is my angry song" sa hon och berättade om sin hittills korta men intensiva kontakt med musikindustrin och sjöng sedan en punkig grej kallad You Don't Have To Suck Dick To Succeed - här skippade hon för första gången under kvällen att spela instrument och hoppade bara runt som en galning på scen. Egentligen inte särskilt bra, men våldsamt roligt och energiskt var det. Och sen följde Merry Happy i en version där hon för tredje eller fjärde gången under kvällen begick kvalificerat övervåld mot pianotangenterna. Sen trodde jag det skulle vara slut, men publiken var så bra och dessutom var det sista kvällen på Europaturnén så det blev en improvisation. Tillsammans med två från det nu något överförfriskade förbandet gjorde de en bagatell-version av Supremes' Stop In The Name Of Love. Den verkade mer eller mindre helt orepeterad och lät inte särskilt bra, men i den feststämning som rådde just då funkade det någorlunda.

Konserten var som helhet väldigt bra. Inte hela tiden, för när hon blir lite allvarlig och sjunger lugna låtar med gitarr funkar det inte riktigt. Men när hon går vild över pianot är det både bra och stor underhållning. Och hennes relativa oerfarenhet gör att hon inte riktigt lärt sig (och det menar jag som enbart positivt) hur man "ska" bete sig på en scen och därför verkar mellansnacket helt improviserat och personligt och hon bjuder även på andra infall som är lätta att charmas av. Spelningen var också både mer varierad och mer intensiv än jag förväntat mig och många låtar växte flera klasser live. Således en riktigt trevlig konsertkväll.


Skeleton Song


Merry Happy


You Don't Have To Suck Dick to Succeed