Epilog

I slutet av 2006 startade jag denna bloggen. Jag hade inga stora ambitioner med det utan avsåg mest att ha någonstans att publicera mina bilder och eftersom jag tyckte en hemsida verkar alldeles för tekniskt komplicerad fick det bli en blogg. Efterhand tyckte jag också det var kul att skriva texter. Det har blivit ca 220 inlägg, där majoriteten avhandlat musik men även mina andra intressen, såsom fåglar, resor och whiskyprovningar har berörts.

Ibland har det varit riktigt kul att blogga. Främst förra våren, då varenda grej jag företog mig gjordes med baktanken att det kunde bli bloggmaterial. Speciellt besöket på Coachellafestivalen i Kalifornien minns jag inte bara som den ultimata musikupplevelsen utan även att det var kul att känna sig som "bloggens utsända".

Ibland har det dock inte varit lika roligt. En personlig händelse/tragedi i somras (som jag berört i bloggen) gjorde att mina relationer till några av de som mest brukade läsa och kommentera bloggen försämrades, trots att det inträffade inte kan skyllas på mig - det tror jag alla som känner till händelsen är överens om. Det var nära att jag la av redan då. Men jag fick ny energi och fortsatte att skriva under den intensiva konserthösten 2007. Min statistikräknare avslöjade också att jag fick en hel del nya regelbundna läsare under hösten. Flera av dessa är människor som jag aldrig träffat "på riktigt". Och det tycker jag är riktigt kul. Några av dessa har jag regelbunden mailkontakt med och det hoppas och tror jag kommer att fortsätta.

På senare tid har besöksantalet stagnerat. Dessutom får jag numera betydligt mindre feedback än vad jag fick tidigare och från färre antal personer. Det är naturligtvis ingen som har någon skyldighet att kommentera mina texter (jag är själv dålig på det gentemot andra bloggar jag läser), men drivkraften bakom att blogga är för mig att de som läser tycker det som skrivs är intressant. I början skrev jag mest för mig själv, men nu känns det tyvärr annorlunda.

Kontentan av detta svammel är att det här är mitt sista blogginlägg på Ola in Space. Det blir därför inga fler bilder från Ecuador eller någon recension från gårdagens konsert med Rufus Wainwright på Ystads teater. Bloggen kommer dock finnas kvar i museal form så de som googlar Kate Nash - Debaser, Gould's Jewelfront eller vildgute kan fortfarande hitta vad de söker här. Men några nya uppdateringar är inte att vänta. I stället ska jag se Blonde Redhead på Debaser på fredag utan att behöva tänka på hur jag ska formulera mig i recensionen. Den konserten bör för övrigt ingen missa. Det kommer bli sjukt bra!

Jag utesluter inte att jag längre fram börjar blogga igen (jag utesluter sällan eller aldrig något - livet skulle bli rätt trist då). Om och när och var och hur det sker är skrivet i stjärnorna.

Jag avslutar Ola in Space med en video av en de starkaste konsertavslutningar jag upplevt. Videon är tidigare opublicerad. Ren magi!

Många tack till alla som läst!

Bästa hälsningar, Ola


"Children - wake up....."...nä, musik blir inte så mycket bättre än så här. Arcade Fire - KB-hallen, Köpenhamn, 7 november 2007.