John Legend (support: Robin Thicke). KB, Malmö 7/12/06
Mina förväntningar inför denna konsert hade gått lite upp och ner sedan den blev annonserad. Först trodde jag att det utan tvekan skulle bli årets konsert. Jag och en god vän hade till och med pratat om att åka till Stockholm (eftersom konserten där annonserades först) och sedan till Köpenhamn (som annonserades som nr. 2). Men när det till slut även blev en Malmöspelning hade vi naturligtvis ingenting emot att se honom på hemmaplan i stället.
John Legends debutalbum, Get Lifted, är fylld med underbar modern soul, framförda av en lysande sångare och den är läckert producerad (av Kanye West) så att det doftar rejäla doser av hiphop, gospel såväl som 70-talssoul. Men trots det sistnämnda är det ett väldigt modernt album. Efter att den släpptes kring årsskiftet 2004/05 har John Legend besökt Sverige två gånger, men tyvärr endast Stockholm. Dumt nog avstod jag från att åka på dessa spelningar. Denna gång var det dock ingen tvekan.
Efter att det blev klart med denna turnén och biljetter hade köpts in, släpptes uppföljaren, Once Again, i oktober. Jag förväntade mig mer av den härliga gospelsoulen från första skivan. Men jag blev besviken! Skivan har några bra låtar, men den saknar allt som gjorde att Get Lifted stack ut som ett modernt soulmästerverk. Låtarna är relativt lika inbördes och jag blir less på att lyssna när skivan närmar sig slutet. Gospeltouchen är nästan borta (undantaget avslutningslåten Coming Home) och det är mer ett ordinärt, väldigt professionellt (och därmed lite tråkigt) modernt soulalbum.
Följaktligen gick mina förväntningar på konserten ner igen. Jag hade också läst två nya recensioner från USA som inte var särskilt uppåt. Men, på konsertdagen fick jag några positiva rapporter. Konserten i Köpenhamn 5/12 fick fina recensioner i en dansk tidning och några tjejer från Stockholm som jag känner rapporterade att det varit bra där också.
Så var vi på plats på KB. Först var det kvällens support, Robin Thicke (uttalas ”Thick”, även om han inte alls var tjock) Han hade all sin musik förinspelad och la bara på sång. I några låtar spelade han piano (som kan ha varit fejk, men jag vet inte säkert). Låtarna var mainstream r`n´b och funkade ok som bakgrund men det var inget som fick mig att jubla eller klappa händerna. Totalt sett var det ett pinsamt uppträdande. Sjunga med bara förinspelade ljud...tja, karaoke har aldrig varit min grej. Även om det är rätt sångare. Ännu mer pinsamt var dock hans nästan sjukliga självförtroende vilket framför allt fick utlopp i mellansnacket. Han pratade t.ex. om hur vi i framtiden skulle skryta för hans fans om att ”I saw him when he opened for John Legend” och massor av annat i samma stil. En dålig, men något komisk inledning på kvällen. Betyg: + (knappt).
Kort paus och sen var det dags för the real thing. Bandet gick på först och körde ett kort, instrumentalt intro. Sen kom John – cool och stilig, helt klädd i svart. Ljudet var bra och hans röst var fantastisk. Den lät faktiskt ännu bättre än på skiva. Han blandade friskt låtar från sina båda skivor och hann med nästan alla innan kvällen var slut. De nya låtarna var klart bättre live, eftersom han här hade tre körsångare – två damer och en man. Jag fattar fortfarande inte varför han inte använde dem mer på skivan. Men trots att låtarna lät bättre live, tycker jag ändå att några av de nya låtarna var lite anonyma under konserten.
För det var trots allt de gamla låtarna som lyfte showen. Let’s Get Lifted gjordes i en kort men intensiv version, Used to Love U var så bra som det kan bli och ordinarie set avslutades med en utdragen version av Ordinary People. Först med bara John på sång och piano, men mitt i låten kom bandet tillbaka in på scen och ökade intensiteten. Mycket snyggt arrangemang. Min favoritlåt med John Legend på skiva är I Can Change från första skivan. Där är den en fantastisk gospelhymn med en inspirerad Snoop Dogg som gästrappare. Tyvärr slarvades den bort lite under konserten, och slutade just när jag trodde kören skulle ta den sista steget till himlen.
Men bäst av allt denna kväll, blev det sista extranumret – So High (från Get Lifted). Den gjordes i en lång version och inkluderade även bandpresentation. På skiva är det en skön, soft låt men här var den omgjord med mycket mer kör och utrymme för musikerna att briljera. Och återigen var det tydligt vilken lysande sångare John Legend är! Helt underbar avslutning av konserten!
För att summera är jag nöjd med konserten, även om den inte var perfekt. Det är några anonyma låtar som tar ner det från riktig magi. Men det var en säker seger för denne utomordentliga sångare och pianist. Med ett eller två ytterligare bra album att plocka låtar från, kommer han att vara inte bara en av de främsta inom modern soul, utan också den Legend hans namn skvallrar om. Betyg:++++
Mina förväntningar inför denna konsert hade gått lite upp och ner sedan den blev annonserad. Först trodde jag att det utan tvekan skulle bli årets konsert. Jag och en god vän hade till och med pratat om att åka till Stockholm (eftersom konserten där annonserades först) och sedan till Köpenhamn (som annonserades som nr. 2). Men när det till slut även blev en Malmöspelning hade vi naturligtvis ingenting emot att se honom på hemmaplan i stället.
John Legends debutalbum, Get Lifted, är fylld med underbar modern soul, framförda av en lysande sångare och den är läckert producerad (av Kanye West) så att det doftar rejäla doser av hiphop, gospel såväl som 70-talssoul. Men trots det sistnämnda är det ett väldigt modernt album. Efter att den släpptes kring årsskiftet 2004/05 har John Legend besökt Sverige två gånger, men tyvärr endast Stockholm. Dumt nog avstod jag från att åka på dessa spelningar. Denna gång var det dock ingen tvekan.
Efter att det blev klart med denna turnén och biljetter hade köpts in, släpptes uppföljaren, Once Again, i oktober. Jag förväntade mig mer av den härliga gospelsoulen från första skivan. Men jag blev besviken! Skivan har några bra låtar, men den saknar allt som gjorde att Get Lifted stack ut som ett modernt soulmästerverk. Låtarna är relativt lika inbördes och jag blir less på att lyssna när skivan närmar sig slutet. Gospeltouchen är nästan borta (undantaget avslutningslåten Coming Home) och det är mer ett ordinärt, väldigt professionellt (och därmed lite tråkigt) modernt soulalbum.
Följaktligen gick mina förväntningar på konserten ner igen. Jag hade också läst två nya recensioner från USA som inte var särskilt uppåt. Men, på konsertdagen fick jag några positiva rapporter. Konserten i Köpenhamn 5/12 fick fina recensioner i en dansk tidning och några tjejer från Stockholm som jag känner rapporterade att det varit bra där också.
Så var vi på plats på KB. Först var det kvällens support, Robin Thicke (uttalas ”Thick”, även om han inte alls var tjock) Han hade all sin musik förinspelad och la bara på sång. I några låtar spelade han piano (som kan ha varit fejk, men jag vet inte säkert). Låtarna var mainstream r`n´b och funkade ok som bakgrund men det var inget som fick mig att jubla eller klappa händerna. Totalt sett var det ett pinsamt uppträdande. Sjunga med bara förinspelade ljud...tja, karaoke har aldrig varit min grej. Även om det är rätt sångare. Ännu mer pinsamt var dock hans nästan sjukliga självförtroende vilket framför allt fick utlopp i mellansnacket. Han pratade t.ex. om hur vi i framtiden skulle skryta för hans fans om att ”I saw him when he opened for John Legend” och massor av annat i samma stil. En dålig, men något komisk inledning på kvällen. Betyg: + (knappt).
Kort paus och sen var det dags för the real thing. Bandet gick på först och körde ett kort, instrumentalt intro. Sen kom John – cool och stilig, helt klädd i svart. Ljudet var bra och hans röst var fantastisk. Den lät faktiskt ännu bättre än på skiva. Han blandade friskt låtar från sina båda skivor och hann med nästan alla innan kvällen var slut. De nya låtarna var klart bättre live, eftersom han här hade tre körsångare – två damer och en man. Jag fattar fortfarande inte varför han inte använde dem mer på skivan. Men trots att låtarna lät bättre live, tycker jag ändå att några av de nya låtarna var lite anonyma under konserten.
För det var trots allt de gamla låtarna som lyfte showen. Let’s Get Lifted gjordes i en kort men intensiv version, Used to Love U var så bra som det kan bli och ordinarie set avslutades med en utdragen version av Ordinary People. Först med bara John på sång och piano, men mitt i låten kom bandet tillbaka in på scen och ökade intensiteten. Mycket snyggt arrangemang. Min favoritlåt med John Legend på skiva är I Can Change från första skivan. Där är den en fantastisk gospelhymn med en inspirerad Snoop Dogg som gästrappare. Tyvärr slarvades den bort lite under konserten, och slutade just när jag trodde kören skulle ta den sista steget till himlen.
Men bäst av allt denna kväll, blev det sista extranumret – So High (från Get Lifted). Den gjordes i en lång version och inkluderade även bandpresentation. På skiva är det en skön, soft låt men här var den omgjord med mycket mer kör och utrymme för musikerna att briljera. Och återigen var det tydligt vilken lysande sångare John Legend är! Helt underbar avslutning av konserten!
För att summera är jag nöjd med konserten, även om den inte var perfekt. Det är några anonyma låtar som tar ner det från riktig magi. Men det var en säker seger för denne utomordentliga sångare och pianist. Med ett eller två ytterligare bra album att plocka låtar från, kommer han att vara inte bara en av de främsta inom modern soul, utan också den Legend hans namn skvallrar om. Betyg:++++
No comments:
Post a Comment