Moneybrother. KB, Malmö 15/12/06
Jag minns en bilfärd till Öland en sen sommarnatt 2003 då jag som vanligt plockat ut en hel hög med skivor att lyssna på. Eftersom jag var själv i bilen vräkte jag på stereon i en för öronen inte helt hälsosam ljudnivå. Någonstans i Blekinge åkte Moneybrothers första platta, Blood Panic, i stereon. När jag passerade Blekinge på väg tillbaka hade jag fortfarande kvar den i stereon. Jag bara lyssnade om och om igen på Stormy Weather, The Pressure, It's Been Hurting All the Way With You Joanna etc. Det blev sommarens soundtrack, en magnifik skiva med perfekta doser av pop, soul, melodier, lycka och sorg.
Efter ännu ett förträffligt album (som dock inte kom till mig lika hårt), To Die Alone, har Moneybrother nu släppt en skiva med låtar på svenska. Inte bara det, utan denna gång har han inte skrivit låtarna själv, utan han har översatt andras låtar från engelska till svenska. Ett undantag finns och det är en julsång på engelska som han skrivit själv (framförs f.ö. i duett med Jerry Williams av alla människor).
Med denna bakgrund gick jag till KB för att för fjärde gången se Moneybrother live. Recensionerna från turnépremiären var lyriska. Konserten inleddes med hans svenska version av Tom Waits' Downtown Train. Det lät helt ok i öronen, men jag retade mig på att det var mer Ulf Lundell än Moneybrother på scenen. "Får jag se dig i kväll, på ett tåg till stan" till ett tajt rockkomp. Mer Lundell än så blir det knappt. Downtown Train är en jättebra låt, men den passar inte Moneybrother. Efter ännu några svenska spår som jag inte fick någon stor upplevelse av hände det saker. Plötsligt gjorde bandet en fenomenal version av Blow Him Back Into My Arms och allt var ställt till rätta igen. Vidare in i nästan lika magnifika The Pressure och härifrån var det en triumf. De äldre låtarna var bättre än någonsin och även några av de svenska spåren var sjukt bra live, inte minst Livet börjar här, med ett härligt bankande från den lysande pianisten Patrik Kolar (från Club Killers m.m.). I ovan nämnda jullåt ersatte saxofonisten Gustav Bendt (också från Club Killers) Jerry Williams som duettpartner och även om han inte har världens bästa röst gjorde hans attityd och utstrålning låten till en av kvällens höjdpunkter. Men jag har överhuvudtaget inte minsta invändning mot konsertens andra halva, det var rakt igenom bra versioner av bra låtar. Stundtals var det t.o.m. fantastiskt! Och det var härligt att se att bandet klarat förlusten av trombonisten Victor Brobacke så bra. Gitarristen Patrick Andersson har tagit över hans roll som bakgrundssångare på ett bra sätt. Betyg:++++ (stark!)
Jag minns en bilfärd till Öland en sen sommarnatt 2003 då jag som vanligt plockat ut en hel hög med skivor att lyssna på. Eftersom jag var själv i bilen vräkte jag på stereon i en för öronen inte helt hälsosam ljudnivå. Någonstans i Blekinge åkte Moneybrothers första platta, Blood Panic, i stereon. När jag passerade Blekinge på väg tillbaka hade jag fortfarande kvar den i stereon. Jag bara lyssnade om och om igen på Stormy Weather, The Pressure, It's Been Hurting All the Way With You Joanna etc. Det blev sommarens soundtrack, en magnifik skiva med perfekta doser av pop, soul, melodier, lycka och sorg.
Efter ännu ett förträffligt album (som dock inte kom till mig lika hårt), To Die Alone, har Moneybrother nu släppt en skiva med låtar på svenska. Inte bara det, utan denna gång har han inte skrivit låtarna själv, utan han har översatt andras låtar från engelska till svenska. Ett undantag finns och det är en julsång på engelska som han skrivit själv (framförs f.ö. i duett med Jerry Williams av alla människor).
Med denna bakgrund gick jag till KB för att för fjärde gången se Moneybrother live. Recensionerna från turnépremiären var lyriska. Konserten inleddes med hans svenska version av Tom Waits' Downtown Train. Det lät helt ok i öronen, men jag retade mig på att det var mer Ulf Lundell än Moneybrother på scenen. "Får jag se dig i kväll, på ett tåg till stan" till ett tajt rockkomp. Mer Lundell än så blir det knappt. Downtown Train är en jättebra låt, men den passar inte Moneybrother. Efter ännu några svenska spår som jag inte fick någon stor upplevelse av hände det saker. Plötsligt gjorde bandet en fenomenal version av Blow Him Back Into My Arms och allt var ställt till rätta igen. Vidare in i nästan lika magnifika The Pressure och härifrån var det en triumf. De äldre låtarna var bättre än någonsin och även några av de svenska spåren var sjukt bra live, inte minst Livet börjar här, med ett härligt bankande från den lysande pianisten Patrik Kolar (från Club Killers m.m.). I ovan nämnda jullåt ersatte saxofonisten Gustav Bendt (också från Club Killers) Jerry Williams som duettpartner och även om han inte har världens bästa röst gjorde hans attityd och utstrålning låten till en av kvällens höjdpunkter. Men jag har överhuvudtaget inte minsta invändning mot konsertens andra halva, det var rakt igenom bra versioner av bra låtar. Stundtals var det t.o.m. fantastiskt! Och det var härligt att se att bandet klarat förlusten av trombonisten Victor Brobacke så bra. Gitarristen Patrick Andersson har tagit över hans roll som bakgrundssångare på ett bra sätt. Betyg:++++ (stark!)
No comments:
Post a Comment