Barcelonaresan, del 3

Söndagen var det lite tidigare uppstigning än dagen innan och vi åt frukost på ett rätt så kasst ställe. Speciellt kasst var det för att bilderna på deras mat såg fantastiskt läckra ut. Men det var lögn. När Emma kortvarigt lämnade stället för att hämta sin glömda halsduk på hotellet spelade de dessutom Per Gessle på stereon för att strö extra salt. Lömska Emma! Därför passar det bra att börja med en bild på Emma och en nästan lika lömsk katt!


Vi var nu på promenad genom gamla kvarter söder om Ramblan, på väg mot den mer parkliknande höjd i söder där det ligger en del av stadens godbitar. Kulturpoängen haglade, bl.a. i form av en gammal kyrka.


En av de saker vi absolut var tvungna att se var mytomspunna Moulin Rouge. Det var inte förrän efteråt någon kom på att det egentligen ska ligga i Paris.


Barcelona! Det är jag helt säker på! Sagrada Familia syns nämligen långt till höger i bilden (enklast om man förstorar den genom att klicka på den, då reduceras också effekten av de fula fläckarna jag numera har gott om i kameran).


Jag antar att ingen skulle reagera om jag sa att detta var en gammal fabrik någonstans i Mellansverige.


Men en sån här konstig sak brukar väl inte finnas på mellansvenska fabriker?




Just precis - "fabriken" var inte en fabrik utan självaste Olympiastadion. Barcelona arrangerade alltså sommar-OS 1992. Nu spelar FC Barcelonas lokalkonkurrent Espanyol sina hemmamatcher här. Vi nöjde oss med dagens första öl. För övrigt ser stadion ganska liten ut från utsidan men det är för att innerplan är nedsänkt och betydligt lägre än omgivande terräng. Jämför t.ex. den första bilden på OS-elden (tagen från gatan utanför) med hur den ser ut från insidan.


Den lika häftiga som obegripliga konstruktionen som står utanför Olympiastadion.



Olympiastadion i all ära, men vi törstade nu efter lite riktig finkultur. Vi gick till MNAC (Museu Nacional d'Art de Catalunya), det stora konstmuseet som ligger i samma område. Vi var riktigt seriösa och betade av alla permanenta utställningar. Båda urgamla prylar från 1100-talet, lite barock och mer moderna grejer. En hel del fint.


Den ofantligt stora orgeln i den ofantligt stora hallen på MNAC. Tänk er My Body Is A Cage på denna!

Nu ville vi besöka den botaniska trädgården som enligt kartan skulle ligga i närheten. Men det blev fiasko för det enda vi hittade på den plats som var markerad var en mindre avfallstipp, en fotbollsplan, en sunkig damm och lite fult buskskrafs. Och en tamduva som var målad i Italienska flaggans färger. Den var riktigt ful.


Puerta Avila. Härifrån tog vi en taxi till hamnområdet för mat och dryck. Mer om det i den fjärde och sista delen. Tills dess - Immaculate Machine med ännu en låt från fredagens spelning!

Barcelonaresan, del 2

Trots att natten blev sen kom det även en lördag till slut. Började naturligtvis med att njuta av hotellrummets fantastiska utsikt.


Vi kom upp försent för att få tag på frukost och yrade runt hela Plaza de Catalunya för att hitta något ställe med lämplig mat. När allt kändes hopplöst...



...hittade vi Farga Delicato, som hade riktigt god och stabil bakismat! Efter detta var alla glada och vi gav oss iväg mot ett mytomspunnet ställe. Ett sådant som många kanske inte tror finns på riktigt. I alla fall var jag lite tveksam, för i guideböckerna såg det helt galet ut.


Men där var det. Vi hann inte ens fram förrän det visade sig. Sagrada Familia - Gaudis sinnessjuka praktverk. En produkt (i detta fallet en kyrka) som påbörjades redan i början av 1900-talet, men sedan fanns det inga pengar så bygget avbröts. Men sen har det återupptagits. Hur omfattande verket är inser man när det inte är planerat att vara färdigbyggt förrän 2032!






Precis som med den gamla katedralen är Sagrada Familia lika mycket byggarbetsplats som turistattraktion. Lyftkranar och byggnadsställningar stör onekligen en del av upplevelsen. Men ser vi förbi det är det en häftig byggnad, speciellt de extremt många detaljerna i exteriören som det syns prov på i bild 3 ovan. På nedersta bilden ser ni bl.a. undertecknad göra sig förtjänt av sina kulturpoäng.


En av de första kombobilder som publicerats på munkparakiter och Sagrada Familia.


Många har mailat och frågat mig vad det blev av Barcelonas legendariska mittfältare Josep (Pep) Guardiola. Jo, ser ni, han har öppnat affär!


Nu var det en mycket lång promenad till kvällens stora händelse. Först laddade vi upp med mat, öl och Irish Coffee på den trevliga syltan El Cargolet Picant. Sen var det dags att inta...tamtataram...



...Camp Nou, hemmaarenan för världens förnämsta fotbollsklubb - FC Barcelona. Denna kväll skulle de möta Real, men inte det hemska och otäcka Madrid utan det lite mer harmlösa Murcia. Först var jag dock tvungen att bli förevigad på denna heliga plats.


Ronaldinho och Messi var båda skadade och några andra vilades för att det var cupdrabbningar mot Sevilla samma vecka. Laguppställningen var Valdes - Sylvinho, Puyol, Thuram, Zambrotta, Marquez, Gudjohnsen, Xavi, Henry, Etoo och Bojan. I andra halvlek byttes Giovani, Iniesta och debutanten Pedrito in. Här ser ni en suddig bild på matchens bästa spelare - nr 14 Thierry On-ree!


Och nummer 9 - Samuel Etoo! Oj, vilken smutsig bild!


Och den ack så talangfulle nr 27 - 17-åringen Bojan! Oj, vilken smutsig bild! Ovanför reklamen på andra sidan är för övrigt hedersläktaren där klubbens president Laporta satt. Tror inte han går att urskilja.


Och här syns det kanske inte att alla är jätteglada för vikingen Gudjohnsen har just gjort 1-0!


Det blev till slut 4-0 efter att Bojan gjort tvåan och Etoo avslutat med två baljor. Härlig match med härligt resultat. Alla var lyckliga och glada utom de som höll på Murcia. Och de som inte brydde sig. Men vi andra var glada och firade detta genom att ta en taxi till innerstan och middag på ett...



...trevligt tapas-ställe - Bilbao Berria! Här fanns massor med läckra tapas som man plockar åt sig och sen räknar servitrisen hur många tandpetare man har på tallriken. På kvittot kan ni (åtminstone om ni klickar upp den för större storlek - vilket f.ö. går att göra med alla bilder) se att de långa tandpetarna kostar 1,60 Euros och de korta endast 1,55 Euros. Känns verkligen nödvändigt med två olika prisklasser.


Den här sköna snubben heter Ramon Berenguer III och var en gång i tiden greve i Barcelona. Han levde 1082-1131 och var helt oväntat son till Ramon Berenguer II. Hans fru hette Dolce och deras son, som blev nästa greve, hette Ramon Berenguer IV. Hans fru hette inte Dolce II utan Petronella I av Aragonien. Trevlig kunskap som ni nog inte hade haft utan Ola in Space. Vad hästen heter framgick tyvärr inte.


I Barcelona bryr man sig inte vad klockan är utan här festar man så länge man vill. Vi delade en kanna Sangria på ett skönt ställe - Sant Jaune - där man verkligen lät natten fortgå som den ville och tyckte att en klocka utan visare kunde vara en bra lösning.

Men även lördagen tog slut. Och så även denna del av reserapporten. Jag avslutar den med ännu en låt från Immaculate Machines spelning på fredagen (en låt där de för övrigt byter från engelska till franska i sista versen). Ni behöver det, jag behöver det, världen behöver det.

Continuará...

Barcelonaresan, del 1

Eftersom jag är lite fanatisk så föreslog jag för ett antal kompisar att en långhelg i Barcelona i januari kunde vara en kul grej. I bakhuvudet hade jag en fotbollsmatch och en spelning med ett kanadensiskt indieband som av någon anledning aldrig vågar korsa Östersjön. Det sa jag såklart inte. Men när jag rabblade klyschor om Gaudi och paella och sangria kunde tre av mina amigos/amigas inte längre stå emot och så åkte vi iväg. Fyra nätter var vi borta - 10-14 januari 2008! Det enda dramatiska innan avfärd var att Kristian, som är en grym entertainer, inledde med att i stället för sitt pass, ha vitmossa i fickorna när vi anlände till Kastrup. Jag fattade aldrig varför då och jag fattar inte nu. Men vi kom iväg till slut i alla fall.

Sjukast av allt. Vi mellanlandade med Swiss i Zürich. Detta är världens lömskaste flygbolag. Inte nog med att schweizare har den särklassigt sämsta humorn - de visade superlöjliga hemmavideos a la "oj, han snubblade på ett bananskal - ha ha ha" hela flighten - de hade också varit lömska nog att placera Cafe Zürich där vi gick av bussen när vi trodde att vi kommit till Plaza de Catalunya.


En av de mest kända platserna i Barcelona är gågatan (fast det är körfiler på sidorna), eller som den så fint heter på inhemska - La Rambla. Eller Ramblan om man ska köra lite svensk-catalán. Där ligger massor med dyra affärer, caféer och restauranger. Det mesta kostar dubbelt så mycket där som om man går några hundra meter in på en sidogata. Man skulle helt enkelt kunna jämföra Ramblan med Storgatan i Staffanstorp!


På Ramblan finns ganska många s.k. gycklare som "håller på". Vi hade en íntensiv diskussion om de har betalt av staden eller inte. I vilket fall som helst verkade de rätt så populära för det var många japaner som tittade på dem. Jag kanske borde gyckla mer och blogga mindre. Men det kanske inte är så stor skillnad.


Kamrater Olof, Hin och Bander gjorde en resa till Italien för några veckor sedan för att kryssa några fåglar som normalt sett finns i andra delar av världen. Får jag rekommendera La Rambla!? Här finns hjälmpärlhöns, undulater, zebrafinkar, olika sorters vaktlar, markduvor och...


...munkparakiter. It's just resting!!! Munkparakit var mycket vanlig i Barcelona. Efter tamduva och gråpudding (gråsparv) förmodligen den allra vanligaste fogelen i innerstan. Trots att den egentligen bor i Sydamerika.


Saluhallen intill Ramblan är inte bara stor utan även en fröjd för ögat. Dock så fin att man inte gärna vill förstöra den genom att välja just den apelsinen eller jordgubben som ligger längst ner i den fina stapeln. Vi handlade alltså inget utan snålade vidare till...


...den gamla katedralen. Varför är alla gamla byggnader under reparation utom just när de tar bilder till guideböcker och turistbroschyrer? Det kostar fem euros att gå in där. Vi vek ner oss än en gång.


Desperata efter kulturpoäng begav vi oss till det närliggande Picassomuseet. Inte heller där kom vi in. Men denna gång var det vakternas fel. Om det var vårt turistiga utseende eller om det faktiskt var stängt för ombyggnad vet vi ännu inte med säkerhet. Vi tröstade oss i alla fall med tapas och öl. Och konst, faktiskt. I mer obskyr form än Picassomuseet så det blev några fina kulturpoäng trots allt.


Det här är också rätt sjukt. En restaurang som heter Vildsvin. Sånt bör man undvika. Det fick i stället bli en öl till och en siesta, en riktigt trevlig uppfinning som går ut på att man sover eftermiddag i stället för att jobba. Önskar att det fanns i Sverige också.

Kvällens, eller snarare nattens konsert, var på ett ställe som heter Apolo 2. På Apolo 1, som inte helt oväntat ligger alldeles intill, hade tidigare under kvällen Babyshambles spelat. Då åt vi god paella och drack dyrt vin på närliggande restaurang i stället. Det var rätt kul att titta på alla Pete Doherty-wannabees utanför. Ännu roligare var det efteråt. Vi träffade några superfulla svenskar och eftersom ingen begrep något av vad den andra sa dödade Emma diskussionen genon att fråga "vad går du på"?



Och så fick jag äntligen se Immaculate Machine, som jag yrat om så många gånger tidigare i bloggen. Först fick jag mina skivor signerade. På den övre bilden är det jag och den ljuvligt trevliga keyboardissan Kathryn Calder och sen så ville så klart Emma också ha en liknande bild. De andra två i bandet var också ytterst trevliga.


Och så ännu mer poseringstrams. Här är det gitarristen Brooke (längst till vänster) och Kathryn med en selection av fans.


Förbandet var från Barcelona och heter La Pianc. Av deras kvalitet att döma mår den lokala indiescenen i Katalonien inte särskilt bra. De lät som valfritt dåligt gymnasieband. De var sju på scen fast lät som max fyra. Det enda roliga var att saxofonisten var vansinnigt lik Martin Björk, programledare i Kanal 5.


Immaculate Machine däremot var hur bra som helst. Publiken var däremot inte särskilt på hugget och hade nog inte särskilt bra koll på bandet sedan innan. Men jag ska skriva en recension senare. Nedan är ett smakprov så länge.

Continuará...