En afton med Blondie

En afton med Blondie feat. Maja Ivarsson, Dennis Lyxzén, Cecilia Nordlund, Toril Lindqvist, Motoboy och Helena Josefsson samt Aftonorkestern. Debaser, Malmö 27/2/08

Onsdag 27/2 vid lunchtid kom jag hem från Ecuador. En lång seg flygning och en rejäl tidsförskjutning gjorde att jag inte sovit på mer en ett dygn.

En extended power nap senare var jag likväl på restaurang tillsammans med Emma och Kristian och laddade inför ännu "en afton" på Debaser. Förra gången, "En afton med Dusty Springfield", var en enorm succé med utsålt och fantastisk musik och lite (mycket) trötthet skulle inte få stoppa mig från ännu en stor musikupplevelse!

Upplägget var som förra gången med lite inledande mingel. Precis som förra gången var det knökfullt på Debaser. Filmen var dokumentären "One Way Or Another" och den var bra men lite lång. Jag tycker själv att Blondie "dog" när de la av i början på 80-talet, men filmen la också vikt vid återföreningarna och bandet idag, vilket känns lite onödigt eftersom allt de är kända för ligger långt tillbaka i tiden.

Sen var det konsertdags. Markus Krunegård från Laakso skulle varit med men hade blivit sjuk och ersattes av Motoboy och Helena Josefsson som ju båda var med även på Dusty-kvällen.

Motoboy inledde med en helt ok Heart of Glass. Sen fortsatte det bra men några aningen anonyma låtval gjorde att det inte riktigt kom igång. Detta förändrades dock helt med tre låtar kvar. Cecilia Nordlund, som jag haft ett lite kyligt förhållande till p.g.a. hennes medverkan i Marit Bergmans gräsliga Adios Amigos, valde att göra Rapture. Och dominerade fullständigt och fick igång publiken helt och hållet. Därefter var det bara för Toril från Alice in Videoland och Maja från Sounds att ta stafettpinnen i mål med Hanging on the Telephone resp. Dreaming. Jag har alltid varit kylig till The Sounds och aldrig varit påtagligt imponerad av Majas sång, men här var hon grym. Sista tre låtarna av kvällen var helt magnifika. Under Dreaming var det ren glädje och en riktig lyckokänsla av att vara just där och då.

Efteråt spelade Musikbyråns Magnus Broni tidstypisk musik och samtidigt visades The Specials Live från Montreux 1980 i loungen. En afton är lika delar nostalgi och bra musik. Nostalgi är kul och bra musik är...tja, bra. Och inget är väl så bra som det som är både kul och bra.

En afton är något jag hädanefter alltid kommer att gå på om jag har möjlighet. Får jag önska något så är det en lite längre konsert - låt artisterna göra tre låtar var i stället för två. Annars är detta det bästa som hänt i Malmö på evigheter.

Patti Smith figurerade kort i den inledande filmen. Om någon ansvarig läser detta - det finns nog inget jag önskar mig så mycket som "En afton med Patti Smith". Nästa gång (26/3) är det emellertid "En afton med David Bowie" och det lär inte heller gå av för hackor.

De kassa bilderna föreställer uppifrån och ner Dennis Lyxzén, Maja Ivarsson och Toril Lindqvist.


Cecilia Nordlund - Rapture


Toril Lindqvist - Hanging on the Telephone


Maja Ivarsson - Dreaming

Kortrapport fran Ecuador # 1

Ecuadorresan ar snart halvvags och det har hittills varit en harlig resa pa alla satt. Vi borjade i Quito (2800 m o h) for 11 dagar sedan, borjade med en forsiktig stigning till ca 3300 meter, men har sedan foljt Andernas vastsluttning nerat at vast och nordvast. Anda ner till den speciella naturtyp som kallas Choco och delas mellan nordvastra Ecuador (Esmeralda-provinsen) och sydvastra Colombia. I detta omrade finns inte mindre an 100 fagelarter som man inte ser nagon annanstans i varlden. Igar kom vi tillbaka till Quito for tva natter och idag har vi varit pa Paramo, vilket ar benamningen pa kalfjallet har. Vi var pa ca 4000 meter och ingen hade nagra patagliga hojdbesvar.

Huvudsakligen har vi bott pa lodger mitt ute i naturen, vilket har begransat tillgangen till internet och mojligheten att uppdatera bloggen. Men fordelarna overvager naturligtvis.

Nagra trevliga episoder fran resan hittills utgors av att vi vid tva tillfallen i det fantastiska reservatet Canandé, langst ner i chocon, vid tva tillfallen var ytterst nara att trampa pa lansormar, vilka i princip ar dodligt giftiga. Vid samma promenad sag vi pa tva platser farska spar av jaguar. Sant gillar jag!

Fagelmassigt ar det stor succé och pa 11 dagar har vi noterat ca 470 arter. Av dessa ar ca 50 kolibrier och 60 Tanagers (aven inkluderat slaktena Dacnis och Euphonia).

I chocon finns inte mindre an ett 15-tal Tanagers som bara finns dar. Endast ett fatal kan betraktas som latta. Vi gjorde bra ifran oss och lyckades fa in svara arter som Glistening-green Tanager, Moss-backed Tanager, Golden-chested Tanager och Lemon-spectacled Tanager innan vi skulle aka tillbaka till Quito. Vi saknade fyra arter och bara jag och Dr Nils hade sett en som heter Scarlet-browed Tanager. Aterstod gjorde Scarlet-and-white, Grey-and-Gold, Blue-Whiskered och Rufous-winged Tanager, men vi var glada anda. Med sa kort tid ar det omojligt att se allt i stora och svartillgangliga skogsomraden.

Vi akte fran lodgen da var guide, den oerhort skicklige och trevlige Boris Herrera efter nagra kilometer stannade bilen och sa "Har har jag haft Scarlet-and-white - lets give it a try". Vi gick ut. Da hande nagot av det mest remarkabla jag upplevt under mina ar som fagelskadare. Forst kandes det helt tomt pa faglar. Efter nagra minuter nar vi skulle aka ropar Boris "SCARLET-BROWED TANAGER" och sa far alla se den. Medan vi tittar pa den hoppar en liten gra fagel upp i tradet bakom - "GREY-AND-GOLD!". Vi skrattar at var tur och tycker vistelsen i Canandé, ett sallan besokt omrade, varit oerhort lyckat med massor av arter som sallan syns i reserapporterna. Boris ar forsvunnen for en stund men sa hor vi han vrala "BLUE-WHISKERED TANAGER!" och sa springer vi dit och ser den ocksa. Jag hinner till och med ta tre bilder pa den da jag avbryts av en upphetsad rost "SCARLET-AND-WHITE!!!!". Bara en kvar och alla skrattar at detta osannolika flyt. Utom Boris, som tar fram sin iPod och spelar upp latet for den vi saknar. Det tar kanske 20 sekunder - en ensam fagel kommer flygande och landar 10 meter framfor oss. Ja, det var naturligtvis RUFOUS-WINGED TANAGER. Hela Tanager-kompletteringen tog fem, kanske mojligen 10 minuter. Helt otroligt.

I morgon ska vi gora en kort flygning till staden Coca, varefter vi aker flodbat till tva lodger i Amazonas. Dar kommer vi vara fem dagar. Sedan kor vi uppfor ostsluttningen av Anderna och kommer tillbaka till Quito den 25:e pa kvallen. Antagligen kommer det en ny rapport innan dess, men sakert ar det inte.

Fick f.o. mail idag hemifran om att Rage Against The Machine ska spela pa Hultsfred. Helt galet!